Igår var andra poserings tillfället med de andra bikini brudarna. Precis som sist var fjärilarna i magen bosatta i en vecka och dagen då det small dubbades kittlandet. Men innan vi hoppar dit med en gång tänkte jag mig en liten inledning till denna omtumlande vecka jag har framöver. För bara några få veckor sedan bestämde sig min mamma och hennes sambo för att boka en kryssning. När jag kom hem en kväll hittade jag mamsen klistrad framför datorskärmen med ett konstant hyschande till den som vågade öppna munnen. Efter flera minuter av statiskt iakttagande, från min sida, släppte mamma datorn och vred sig mot mig. ”Jag har sökt visum. Vi ska åka till Karibien” sa hon överlyckligt. Givetvis var inte jag eller min bror inkluderade i det där vi:et men självklart så glädjandes jag för hennes skull. I lördags morgon gick vi tillsammans upp tidigt och redan vid nio slaget försvann dem ut genom dörren för att ta sig mot flygplatsen. En kryssning i Karibien är det som väntar och jag kan enkelt säga att det är min mamma värd. Nu är jag ensam hemma fram tills nästa lördag, eftersom bror min är hos pappa. Dock ska killen hålla mig sällskap och vi kan ju säga att detta är ett prov på om man framöver kan bo tillsammans. Nu är vi helt ensamma i en lägenhet med begränsad matbudget och ledighet från skolan. Det blir en väldigt verklig prövoperiod och lite smått spännande…
I vilket fall. Igår, under alla hjärtans dag, var det ett poseringspass inbokat. Eftersom vi nu skulle leka vuxna fick vi försöka planera in hela dagen. Speciellt eftersom det var alla hjärtans dag och vi gärna ville hitta på mer än soffmys. Så runt åtta ringde klockan, vilket betydde frukost och påklädning. Men nu är det ju så här att den där killen jag ska bo med i en vecka är extremt morgontrött och kunde inte riktigt vakna till liv eller ville låta mig gå upp ur sängen. Efter lite om och men kom i alla fall jag upp och gjorde mig i ordning. Poseringen ägde inte rum förrän vid 12 men jag som ville hinna med ett tidigt träningspass åkte så att jag var på gymmet redan vid 10. Detta gjorde dock att frukosten fick ätas på bussen. Ett sug efter pannkakor och miss i tidsplaneringen ledde till att de mumsiga pannkakorna åkte ner i en burk och fick följa med ut i kollektivtrafiken. När jag väl anlände var det dags för en axel-slagt. Det blev en ordentlig genomkörare på ca 80min, Dumt nog hade jag ju lyckats glömma något mer matigt innan poseringen, eller snarare inte tänkt till ordentligt på morgonen. En low carb bar fick duga och sedan satt jag spänt och väntade. Roligt nog är jag alltid ute i väldigt god tid och får vänta en bra stund. Runt tolv rullade hela bikini-gruppen in och vi tog oss mot en sal. Jag blev glatt överraskad över hur bra poseringen visade sig sitta. Jag har väldigt lätt för att spänna mina lats och den nya ryggposen passar därför mig perfekt! Jag blev nästan lite stolt när jag väl fick agera visningsexemplar på posingen. Det var 10 sekunder i strålkastarljuset och gud vad det boostade mig. Dock är det fortfarande svårt med övergångar och I-walk men förhoppningsvis kommer det med tiden. Jag har ju tidigare nämnt hur ansträngande posing faktiskt kan vara men efter igår får ni ännu en uppdatering. Inte nog med att jag under poseringen hade träningsvärk i benen utan idag är hela min ryggtavla öm. Även om själva poseringstillfället är ansträngande och tungt är dagen efter nästan värre. Men för att se det ur den positiva synvinkeln värker ju ryggen på grund av bra kontakt!
Ytterligare ett roligt ting som hände igår var att jag fick mitt första träningsschema från coachen! Mycket, mycket ben… En av mina mest hatade muskelgrupper men också en av de mer nödvändiga. Och jag är väl inte direkt den första med att inte tycka om att köra ben men jag har kanske en mer annorlunda anledning. I början av mitt styrkeintresse älskade jag att köra ben och som alla tjejer ville jag bygga rumpa. När mina knän sedan valde att säga ifrån tappade jag motivation. Idag körde jag det första passet av de fem jag har fått och hittills känns det riktigt bra! Okej, det är bara en av alla dagar men knäna blev inte lika svullna, röda eller varma. Vilket är en fantastisk nyhet för mig! Nu är det bara att fortsätta köra på och hoppas på riktigt grymma resultat!
Yesterday was the second pose-meeting for the bikini girls. Just like last time my stomach was filled with butterflies . But before I tell you about that you have to get some other details. My mom and her boyfriend decided a couple of weeks ago to take a cruise in the Caribbean. Their plane left saturday morning and since then I have been home alone with my man. They will be gone until the end of this week so now is a perfect time to try on the adult life. With a food budget, no school and some work it is pretty similar to what my life will be like in the future. It will be a bit exciting to try this, especially when it is with my boyfriend too.
Anyhow, yesterday, at valentines day, it was time for the girls to gather and practice some posing. I am surprised over how good it went. I almost nailed every pose and obviously the back pose is my strong one. I even had to show the other, not to brag but I liked my 10 seconds in the spotlight. But the transitions are still very hard and the I-walk I hope will get better by time. And as I have said earlier, posing is physically hard! The first time I had some acing loins but today my whole back is acing. It is almost hard to relax but I love the feeling. It is proof of all the hard work and good contact!
When I got home yesterday I had one more amazing news coming my way. In my mailbox I found a mail from my coach. The schedule for my upcoming work outs was finished. It was leg day three times a week! I don’t know if I should laugh of cry. I hate leg days because of my bad knees and now I have to concur every session. This morning I even tried session number one and it fells kind of good. My knees wasn’t as swollen as usual neither too red or warm. It looks promising but it is just the first sessions of many. I just have to cross my fingers I hope that this last!
Kommentarer