Förra året förstod jag mig inte på motivationsdippar över huvudtaget. Jag var tokmotiverad från nyår och ända in i mål till Luciapokalen som är sista helgen i november med endast en dag kvar innan det blir december månad. Jag fick många kommentarer på Instagram om hur duktig jag var och att jag inspirerade med min motivation. Det var flera som önskade att de kunde ha den motivationen jag hade…. Och jag, jag fattade ingenting. Jag blev naturligtvis VÄLDIGT glad över allt positivt jag fick höra och tog verkligen åt mig av vartenda ord! Men jag förstod nog inte riktigt hur motiverad jag faktiskt var. Inte förrän jag fick min dipp under våren nu… Tävlingarna gick som ni känner till vid det här laget, inte riktigt som väntat. Utöver det åt jag upp hela godisförrådet som jag hade köpt hem. Fyllde en hel burk med olika sorter för att kunna välja på det jag kände sug på efter tävlingarna, och tyckte det var en bra idé att köpa hem allt möjligt. Gör inte det misstaget. Det är otroligt lätt hänt att allt är slut inom de närmsta dagarna trots att du egentligen inte är sugen eller ens njuter av det…. Men det är inte det vi pratar om nu.
Jag tappade lite träningslust i takt med att vätskan tog över min kropp totalt. Öm i huden över precis hela kroppen och kinderna svällde upp så att de var alldeles svampiga. Träningsglädjen återfanns i samband med utbildningen till personlig tränare och jag testade även på thaiboxning två gånger i veckan. Det var iaf ett steg i rätt riktning. Jag gjorde ett försök till periodisk fasta och fick upp lusten lite igen, men pga att det inte gick att hålla så tappade jag gnistan helt igen.
75kg är ingen trivselvikt, även om de flesta gissar på att jag har en vikt på 65kg… Men det handlar inte om kilon, utan att ha en kropp man trivs i. Och efter lite googlande bestämde jag mig för att slå ihop ett kostschema från en tjej i USA och en killes träningsschema, också från USA. Båda med viss modifikation för att det skall passa mig bättre.
Jag har nu påbörjat en 30 dagar lång utmaning, och jag kan knappt vänta på att börja se resultaten. Gympassen tar verkligen och det är en hel del nya övningar, som jag även testat på pt-klient. Jag tittar tillbaka på gamla instagram-bilder och blir imponerad av mig själv. Den kroppen och motivationen vill jag ha tillbaka igen! Snarast möjligast! Ännu ett bevis för hur bra det är att fota sig själv ofta!
För att nu inte tappa gnistan igen, så har jag gjort en liten grovplanering. Den kommer också att justeras efterhand helt beroende på hur kroppen svarar.
Men nu är det 24 dagar kvar på boosten, där jag lägger mig riktigt lågt i kosten och drar igång med cardio, och tabata + cardio efter varje gympass. När dessa dagar är slut, gör jag en uträkning av hur många kilon jag bör tappa för att komma i form till höstens tävlingar och lägger kcal därifrån.
Det enda som stör mig nu, är att jag jobbar natt mkt, vilket gör att min kropp inte hittar en riktig rytm att gå efter, vilket i sin tur gör det svårare för den att släppa fettet. Men – skam den som ger sig!
Nu håller jag tummarna för mig själv!!
Kommentarer