Nu har det många kallar den ” tuffaste ” tiden börjat, jag har ingen aning. Jag har aldrig gjort detta tidigare så har inget att jämföra med. Jag är beredd på en tuff sista väg, en kamp mot klockan, en kamp mot vågen och förmodligen en heldel tårar och skrik. Jag är beredd på något jag inte vet vad som kommer att hända, det enda jag har är scenen som slutmål. Sista vägen dit? En gåta. En siffra på 11kg och en kost som jag aldrig tidigare hanterat. M e n nu kör vi, jag har gjort detta nu i 8 månader, så varför inte dessa sista 3?
Intervallerna är igång, slutkampen på det tyngre vikterna nöts ut in i det sista, varenda liten matbit som fortfarande får ätas stoppas in i munnen. Jag har verkligen funnit mitt kall, jag älskar intervaller. Än så länge, hur det blir när energin är lägre vet jag inte men just idag så verkligen älskar jag dom. Tänk om jag hade älskat dom när vi körde dom via fotbollen, vilken skillnad det hade varit. Det glädjer mig oerhört att mitt knä håller bättre för intervaller än vanlig löpning just nu. Det var en skräck som hade satt sig hos mig, hur gör jag de sista månaderna om knäet är likadant? Knäet är likadant men intervallerna påfrestar inte knäet lika mycket. Jag är överlycklig över det.
Huvudet högt, nu kör vi den sista vägen. Bort med kilon och mot scenen!
Kommentarer