Som ni säkert lagt märke till så har blogginläggen blivigt mer och mer glesare vad det gäller uppdateringarna. En anledning har varigt: Inte varigt på humör, och då kommer eet inte naturligt utan känns mer krystat och påtvingat, det skall ju vara givande att blogga. En annan är, säkert på grund av att det varit snurrigt i huvudet när det gäller framtiden med vart man skall bo/jobb osv, tankarna har kommigt att; ”varför bloggar jag, det är ju ändå ingen som bryr sig eller läser den”. Men varför började jag då? Ja det är klart man vill skriva när det går bra, men inte när det går dåligt. När jag skriver att det gått bra och nya pb:n ramlar in så är det ju klart att det blir en extra boost i träningen och det går lättare. Så även om det den sista tiden inte gått så dåligt så har det heller inte varit några större framsteg. Eller har det varit det? Det har det ju faktiskt! Men man blir bara mer och mer självkritisk och totalt blid över sin, i sammanhanget, lilla framgång. Jag vill ju kunna det, kunna lyfta så, vara så snabb, så spänstig, så rörlig och vara helt outtröttlig på energi! Och jag vill vara det NU!!! Jag har så svår att axeptera att jag inte är lika bra de som tränat CrossFit i flera år, som trologtvis har sysslat med någon annan form av idrott tidigare. Det är så svårt att stanna upp och reflektera, backa bandet i huvudet, tänka lite. Jag började rehabträna 2005 för en ryggradsskada, helt på egen hand, testade metod efter metod. Först i vattenbasäng, sen kompade med extremt försiktig styketräning, fortsatte i vattnet tills man mer och mer kunde träna med vikter. De tre kompremerade diskarna och kotorna med de två diskbuktningarna känner jag av i stort sätt varje dag. Men det går hela tiden åt rätt håll och sedan jag började med CrossFit har det varit stabilare än någonsin. Det är många gånger förtvivlan ha varit större än jävlaranammat, men man har hela tiden haft mål att sikta mot. Oftast korsiktiga som har avlöst varandra, så det har hela tiden varit något att kämpa för.
Om jag kunde spola tillbaka mitt liv? Ja det är klart jag nu med facit i hand skulle gjort annorlunda. Till att börja med, intresserat mig mer för idrott som barn, vilket kanske inte var det lättaste när man var ”isolerad” på ett jordbruk utan något som hellst idrottsintresse i familjen. Och så förstås skulle jag stått upp på snöskotern den där sena, mörka kvällen i december 2002 när jag körde upp på land från sjön i alldeles för hög hastighet. Skoterns boogiefjädring gick nämligen i botten så kraftigt att ryggen fick ta all stryk.
Men varför gräma sig i detta som redan har skett? Det hjälper inte! Det går aldrig att göra det ogjort! Man blir bara tokig av att grubbla över sådant, blicka frammåt och gör det till det bättre istället. Göra som Pumba hade sagt: ”lämna det bakomflutna före dig”, eller snarare ”lämna det förflutna bakom dig”!
För att återgå till nuet som man skall ta tillvara på, jag har bestämt mig.
Att gå all in till RCFFC Nordic 8-9 sep sthlm och Fit As Fu*k 22 sep Köpenhamn. Sedan är det fortsatt så hårt kroppen orkar, för 1:e juni 2013 är det nämligen dags för MK Open i Falun. Om jag kommer satsa på CrossFit Open i feb, mars återstår att se. Just nu har jag sökt två tjänster hos ett företag som ligger endast 600 m hemifrån, dels för att det är det jag vill hålla på med, förnybar energi. Sen en stor bonus är att det är just så nära hem så man slipper både pendlingskostnader och tid. Det blir mer tid för kvallitativ träning och familjelivet.
Ordnar det bara upp sig med nytt jobb så vet jag att jag kan slappna av lite och rensa bort onödiga tankar i från huvudet och ställa in siktet frammåt med skygglappar för att nå målet.
Motivationsboost just nu får jag inte bara av min älskade sambo som stöttar mig i vått och tort, träningskompisarna på CrossFit Göta, utan även också från våran finske ”vän” Mikko Salo. Maken till Sisu och grovt pannben har jag aldrig skådat. Om ni känner att ni har en timma att lägga på en moivationsstund som verkligen ger er en tankeställare om att människan klarar av så mycket mer än vad man tror om man verkligen vill någontig så tycker jag absolut ni skall kika på dokumentären om just Mikko Salo som jag lägger här nere.
Den får mig verkligen att lägga i den där extra växeln och att bita ihop. Äv de andra föreliggande klippen får en bara att vilja ta i så man pricker för att nå till Mikkos nivå!
http://www.youtube.com/watch?v=41MIY-gc2Ys&feature=youtube_gdata_player
Det dåliga intervallöpning/chinspasset imorse skall jag aldrig tillåta mig själv till igen, det låvar jag. Ikväll blir det tunga mark som styrka och en 12 min AMRAP med bla kb swing 32 kg, ring dips mm för att kroppen skall fatta vem fan det är som bestämmer!!!
