En pusselbit här och en pusselbit där ska bli the big picture, 58 kg fröken Lindström!

13 april, 2013
13 april, 2013

Att lägga sitt livspussel!

 Varför kan det inte vara ett sånt där litet pussel med en bild av bamse med sin honung typ, så är det när man är liten, det är några få pusselbitar man ska lägga på plats för att det ska funka. Man ska äta, sova, leka med kompisar och kramas med mamma och pappa. Hur lyckas man göra några få bitar till flera hundra? Och varför verkar det alltid som att det fattas en bit?

Jag vet att mitt största mål i livet är att hitta balansen och jag kommer gå på nitar, få smällar, halka ner och kravla mig upp igen. Kroppen och knoppen sa sitt i fredagskväll. Hade jobbat torsd kväll sen fredag dag med huvudansvar på ronden för första gången på flera år. Tidigare jobbade jag ju på akuten och ambulansen då jobbar man lite på ett annat sätt. 8 patienter kanske inte låter så mycket men när du ska sätta dig in i en människas livshistoria, sjukdomshistoria, mediciner, undersökningar, hur patienten äter skiter och sover så är 8 st ganska mycket. Jag fick spänna varenda muskel i kroppen, ta på skygglappar och använda all hjärnkraft som fanns för att få ihop det. Lägg där till att man ännu inte är inne i alla rutiner hur dator och journalsystem plus allt annat fungerar, det är skillnad när man kan gå på rutin. Jag var överlycklig att jag hade klarat det, och tyckte fan det här gick ju bra till slut, och skulle avsluta veckan med ett träningspass. Kommer ner på gymmet och inser att jag fortfarande har pulsen i halsen och förmodligen så är hjärnan helt slut men det har jag glömt och känna efter. Passet gick såklart skit, jag blev bara arg och frustrerad. Kroppen orkade och ville men inte knoppen, ville bara slänga hantal och stänger i papperskorgen och gå hem men gjorde jag det? Nope, jag slet ändå.. Kroppen tackade mig med att aldrig få ner pulsen och sätta magen helt ur spel, jag borde ju vara trött som fan när man gått kl 04:50 men icke, försök sova med hög puls och illamående. Gick sådär och dagen efter kom smällen, fy fan vad jag mådde dåligt! Det blev en rejäl tankeställare!

Försökte vila hela fredagen men stressen ville inte riktigt släppa så lördag var än värre, tills jag kom till gymmet igen!!! Och nu hemma efter ett riktigt skönt ryggpass med en ny kompis! En supertrevlig, stark tjej med ett imponerande fightingface, ser verkligen fram emot fler fighter med dig! Så jäkla roligt med tjejer som tar i för kung och fosterland, kör chins, marklyft, benböj och bänk! Jag insåg också att även om träningen gått upp och ner så har det ändå gett resultat! 58 kg på vågen, och lite muskler måste det väl ändå vara, dessutom har min kropp mått bra av att få lite mer fett på kroppen också, det gör mig bara starkare =)

Heja Sofie! FIGHTINGFACE!!!!
CHINS CHINS CHINS!!
Har världens bästa pappa som ville muntra upp mig lite så jag fick köpa mig ett par nya skor och slänga mina gamla trasiga i papperskorgen. Supersköna verkligen!! Tack världens bästa pappa!!!
Det kom ett paket med favoriter!!!
Gårdagen bestod av rehab, eller försök till rehab iallafall. Promenad runt fagervik där jag hittade blåsippor!! Vår thank god!! MAT! Och mitt hjärta min skatt Muffins världens finaste hund, hon kan verkligen läka en blödande själ!

Så nästa vecka nya mål! Att försöka balansera livet ytterligare, försöka sänka kraven på mig själv på både gymmet och jobbet. Ta de hårda passen på lediga dagar och ”lekpass” de dagar jag jobbar. Erkänna att jag är inte stålmannen och jag måste också vila ibland och det är ok. Jag är ok, duger ändå även om jag inte räddar världen varje dag och sätter nytt PB varje gång jag kliver in på gymmet. Andas in och andas ut eller hur coach Linnsen my brother!!! =)

Comments

comments

kommentarer, 505 Visningar

Frida Lindström

Posts Google+