Vad är det för dag egentligen? Jag hade seriöst inte haft koll om det inte var för att jag kollar i almanackan flera gånger om dagen(och Facebook). Missförstå mig rätt, jag mår bra kanske till och med mycket bra emellanåt. Jag får bra respons och beröm flera gånger om dagen av mina kunder och klassdeltagare, chefer och kollegor. Jag har många fina vänner som jag tyvärr inte har i närheten så mycket tid för som jag skulle vilja. Min familj stöttar mig i alla val jag gör och jag vet att de alltid kommer att finnas där när jag behöver dom.
Så vad är då problemet?
Som jag varit inne på tidigare gillar jag inte situationer som jag inte har kontroll över, alltså där jag är inblandad, där det hänger på andra om det ska bli som jag har tänkt mig eller som jag vill. Dom som känner mig bäst vet att jag bland annat gått en hel flygledarutbildning men blev ”fälld” precis på mållinjen, jag har velat bli Polis sedan jag var liten men anses inte vara konkurrenskraftig och jag har gått en 3-årig högskoleutbildning inom något jag inte direkt jobbar med(även om jag kommer ha nytta av det hela livet). Mer om dom pungsparkarna en annan gång.. ”I rarely look back, because I´m not going there.”
Idag var jag på HMS(hälsa, miljö, säkerhet)-utbildning med jobbet eftersom jag är skyddsombud. Det var som vanligt lärorikt men också en liten ögonöppnare. Vi hade en mycket bra föreläsare och gjorde även några tester. Mina siffror var okej, men inte bra. Jag har märkt själv de senaste veckorna att en del stressymtom har uppdagat sig och utan att gå in närmare på vilka så har jag tänkt att ”det löser sig”. Lite känns lite som kaos just nu och det kommer att lösa sig, det kommer ju jag se till. Det tråkiga är att jag nog måste ta tag i ett par saker tidigare och med mer handlingskraft än vad jag trott.
Håll tummarna för att jag är stark och modig.
NU, lite roligare saker!
Sedan förra inlägget har jag;
Haft en vilodag! 😀 Var ledig från allt betalt arbete på fredagen och passade på att pyssla hemma och kände då att det var dags att släppa alla måsten och bara mysa till det lite hemma. Själv men inte ensam..
Jag har blivit moster(igen, förra gången för 21 år sedan) till en lite kille! För första gången sedan jag flyttade till Stockholm längtar jag på riktigt ner till Halmstad för att få träffa honom. Jag tycker såklart om alla mina släktingar men detta känns lååångt in i hjärtat.
Jag har hunnit umgås med lite vänner utan att träna.. Speciella, underbara personer. 😀
En massa nya roliga utmaningar på jobbet och mycket träning får bli morgondagens inlägg så att detta inte blir en hel uppsats.
