Som rubriken lyder, ibland är det verkligen inte lätt här i livet, men det kan vi återkomma till lite längre ner..

Tisdagen bjöd i alla fall på världens benpass, jag va verkligen inte på humör för något pass alls igår 🙁 känd mig tung i kroppen, och en jobbig känsla i magen. Men som tur va så hade jag min gode vän Micke vid min sida som gjorde att jag taggade till mig och om inte annat så har jag en vilja som inte klarar av att komma tvåa 😉 så vi köttade på!!

Efter x antal set och reps liggande lårcurl, någon annan baksida maskin, benpress så klev vi på ett par set böj där det blev 15 reps på 120 kg, 10 reps på 130 och sen en 8a och en 6a på 130 kg, avslutade sedan passet med benspark. Helt sjukt vilket pass i alla fall, visste knappt vart jag skulle ta vägen pga utav den enorma pumpen.
Riktigt skönt pass och man märker att träningen tas till en helt ny nivå när vi tränar tillsammans!

Igår va det dags för bröst och triceps, har inte kunnat få till ett klokt bröstpass på jag vet inte hur länge nu 🙁 igår trodde jag att det var dags, det kändes bra men sen kom de. En smärta jag bara inte vill känna 🙁 jag blir så fruktansvärt ledsen alltså, skada IGEN..

Två år sedan denna var på 🙁 trodde jag skulle slippa det här. Jag har alltså haft en tidigare skada i axeln som vi inte kommit fram till vad det va för någonting. Teorier om att det va en medfödd skada (spricka) eller för trångt i axeln så att det skaver. Detta efter 8 röntgen besök och antal träffar med värdelösa läkare. Jag tröttnade på att inte få något svar eller rekommendationer om vad jag skulle göra så jag släppte det och tog tag i det själv. Det blev ett antal månaders behandling och rehab med träning och tålamod. Jag lyckades komma ifrån det och har varit problemfritt under väldigt lång tid nu, har kunna kört på hårt och kanske de som gjort att det börjar slita igen…

Tror att kombinationen utav viktuppgång och min jakt på mina strykemål som jag faktiskt uppmått (190kg böj, 120kg bänk, 80 kg dips, 50 reps dips på ny kroppsvikt och klivit upp på nya hantlar i olika övningar) de senaste tre månaderna har gjort att detta kommit tillbaka. Tyvärr så har jag bara mig själv att skylla att jag inte tagit det lugnt eller vilat även om kroppen sagt att den vill träna. Men samtidigt… Hur lätt är det att ta det lugnt? Hur lätt är det att stå på gymmet och säga till sig själv att nej men kör inte si eller så för de kan vara för mycke. Utan jag kör så hårt jag kan och förmodligen är viljan då pass stark att man kör på kräsen till för mycke och för hårt. Det är väl bara att acceptera att det är svårt att förhindra och sedan stå sitt kast. Planen nu är ett par dagars helt vila, röra röra på mig och hålla igång. Därefter får jag se hur det känns och eventuellt lägga in benpass och andra övningar som inte rör axeln. Varför jag inte börjar med att träna runt det är just för att även om jag ”bara” vilar axeln men förutsätter köra ben, mage osvosv så kommer kroppen få fullt upp med att dels försöka reparera skadan, samtidigt som den ska ta hand om dom delar man tränat.. Bättre att låta kroppen fokusera på en sak till en början 🙂

Nu är det bara att lägga upp en plan för att komma tillbaka, börjar med att käka på samt se till att få i sig det som behövs för att återhämta sig bäst. Sen är det bara att ta en dag i taget och låta tålamodet ta över. En positiv sak skulle ju vara att jag kanske hinner med att blogg mer 😉

Kör hårt allihopa.