Igårkväll hittade jag tillbaka till träningsglädjen. Endorfiner flödade under passet och det var längesen det hände, då den senaste tiden har jag känt mig stressad och träningen har varit ett ”måste” som jag har varit tvungen till att göra.
Men igår, när jag körde mina intervaller så hade jag sån ork och lust att springa fortare, jag kände verkligen för att köra slut på mig själv! Jag sprang fortare än vad jag någonsin hade sprungit och det kändes så lätt!
På kaloriunderskott är det inte direkt personbästa i knäböj som man strävar efter, man är glad så länge man inte tappar styrkan helt. För musklerna tar stryk när man inte får i sig tillräckligt. Så att klara av att bättra konditionen så otroligt bra som jag har gjort nu de senaste månaderna är helt fantastiskt, jag är så stolt över mig själv och jag var så glad igår när jag var klar att jag gick runt med ett stort leende på läpparna. Träningsglädjen är tillbaka!
När jag kom in på gymmet imorse så låg den positiva energin fortfarande kvar. Det skulle bli roligt att vara på gymmet!
Kommentarer