Eldsjälar och normen.
Ångest, en biprodukt av för mycket fritid, eller snarare en press av för mycket vilja och för mycket förvirring med ouppfylld tid. Lite så har det varit senaste tiden, helt plötsligt var tävlingsatsningen slut som sedan gick hand i hand med bröllopet som även det tog slut för 2 veckor sedan. Biprodukten blev en enorm rastlöshet, tristess och allmän groende ångest. Nu fanns där inga mål bara tankar och tristess.
Det intressanta med att träffa nya människor är att veta vilka dem är, vad dem har för intressen. Jag är sådan som alltid går runt och lever i någon form utav fantasivärld av att ALLA åtminstonde har något intresse som de brinner för, som de sedan ska stolt berätta för mig vad det är och varför dem gör det dem gör. Lite som en glad hund står man där och bara väntar på ett grymt svar som nästan ger något form utav hallelujamoment, som gör att just denna personen går att prata med i timmar utan att märka att tiden går, som ger intressanta inblickar och förvränger ens tankebanor och ifrågasättande om saker och ting.Ja just sådan person tror jag i den lilla fantasivärld jag lever i att de flesta är.
I kretsarna jag existerar av folk, i sporter jag har utövat, så är jag väldigt bortskämd med just sånna människor, sån jävla tur jag har haft, men det är la så det är, minst 90% av musikerfolket man känner är ju från någon form utav tänkbar filosofi, här finns en hel värld utav tankar och livsfrågor.
Jag liksom har alltid levt i en värld där folk har ambitioner och tankar kring saker och ting, filosofier och starka åsikter är en stor prägel, många gånger eller mer ofta än sällan träffar man folk som har någon bakgrund i något, konstnär, musiker, atlet, rymdforskare, brandmän, filosofer. Många av dessa är väldigt intressanta att lyssna på, på något litet vis så lyckas jag alltid stjäla lite av den energin dem ger mig under ett samtal för att ta vara på det en smula och kasta in det i min lilla värld.
Sen så kommer det, lite som en chock orden som jag har så svårt för; Jag har inget jag är intresserad av. Vid detta laget bör jag ju ha lärt mig att det finns dem med, att alla har inte mål att vilja göra något vilket är helt okej. Förvånat står man och kollar ut i luften och vet inte riktigt hur jag ska bemöta detta. Det är liksom som en ny värld. Varför jag har så svårt att förstå mig på detta med att inte ha något är för jag vet hur dåligt jag mår när jag inte har några mål, hur meningslöst jag känner att allt blir, jag är van vid eldsjälar. Hur kan man vilja leva i meningslöshet? Fast för denna minioritet så är det inget meningslöst. Detta är ett liv. Men inget jag själv är van vid, i deras ögon så är jag ett ”damp” ja, så många gånger jag får höra detta.
Eldsjäl, filosof eller bara vanliga normala människor så finns där allt som ofta alltid något intressant. Glad är jag i alla fall som valde att vara allmän mångsysslare som valt att arbeta med människor, som även valt vägarna jag gjort oavsett om det varit en fel väg eller om den lett mig till flera vägar. För den väg som anses vara fel är oftast inte fel, bara en lärdom att inte ta just den vägen igen. Tur har jag som valt sporter och vänner där jag får äran att träffa många olika personligheter och möta olika tankar. likaså är jag jävligt glad att jag inte blivit en av dem; den bittra slutna människan som spelar fulspel, den stänga egocentriska som bara lyssnar på sig själv och lever i nuet, den fina med den fula insidan, den oenergiske, den perfekta och sist men inte minst den dömmande som inte lär känna innan man låter dommen falla.
För kalla mig vad ni vill.
”Jag rusar genom livet, passionerat, överdrivet. Jag är en tjur på tjack en porslinsbutik, jag är som månen full och rund, jag är en rabiessmittad hund. Jag väcker döda och jag trampar över lik.
220 vilopuls jag reagerar på impuls, jag trampar över varje gränd och barriär….
Mitt diagnosalternativ är att jag faktiskt är vid liv:”
-Loke
För jag är en eldsjäl som helst inte följer normen av svenskhet & jantelag.
Låt mig välkomna projektet; Luciapokalen
Kommentarer