Så var Dagen ”D” över, nu har det gått 3 dagar sedan tävlingsdagen var. Så många månader, så många timmar och så mycket som har krävts för att ta sig dit. Medans jag skriver detta så gassar solen ute och jag tror det är närmare 15 grader ute så jag kommer hålla detta inlägget relativt kort och rakt på.
Coach: Från dag 1 så har Sofia Backelin hållt i min kost, som tur var så ville hon även hjälpa till som coach på tävlingen. Och ja, letar ni efter en bra coach så kan jag varmt rekomendera henne. Kunde inte ha fått ett bättre stöd på min långa resa och när man väl nått sitt mål så är det så fruktansvärt kul att ha en coach som står vid ens sida och glädjs över att man nått sitt mål. Tack Sofia, detta gjorde du bra!
Bikini: Ja detta var det osäkra kortet, jag hade inte råd med en bikini…eller snarare om jag ska vara ärlig, jag fick nog mest för mig att jag kunde sy en egen. Och när jag väl hade fått för mig det så kunde jag inte släppa tanken på det. Så då tänkte jag att det var en skitsmart idé. Jag ska minsann göra den själv och det gjorde jag……Tro mig det var lite jobb bakom, men enveten som man är så gick det relativt smärtfritt. Om man räknar bort alla ”MEN FÖR I HELVETEEEEE!!!!!…..” så ja, de gick….typ bra. Speciellt den gången då jag kom på att mina pattar var större än vad jag hade beräknat när jag väl klippt iordning allt och inser att ”jaaaahaaa jaaaaaaaa, då kanske ja ska börja om då”. Bara höra av er om tips på vokabulär kring att sy en bikini. im a Pro.
Dieten: Torsk…Det är kul.
Dagen innan (inregg): Åkte med Sofia till Alingsås, mötte lite folk man träffat på TeamTräffen, likaså lite nytt folk. Var gött att se hur omgivnignen såg ut. likaså hur scenen såg ut. Slogs utav hur nära dommarna kommer sitta. Var även kul att se folk som man följer på instagram. Dock är jag så mycket i mig själv att jag inte riktigt känner för att prata med någon, vill liksom bara att Lördagen ska komma.
Tävlingsdag (Nutelladagen): ”Bästa dagen i mitt liv, får äta Nutella hur mycket jag vill”….utan att skämmas. Det är en liten speciell känsla det där med tävlingsdag. Förr när jag körde Vm så svepte det liksom in en mysig känsla av lugn blandat med nervositet. Denna gången var det dock svårt att hitta ett lugn när hjärtat varvade mellan sockerrusets hjärtklappningar, nervositet och trötthet. Sofia peppar mellan varven, talar om hur snygg jag ser ut. Hur bra massa jag har och hur bra detta kommer gå. Känner mig fortfarande osäker inför mitt scenframträdande.
Sist jag uppträdde på scen, på en modellshow så gick allt åt fanders. Så man har det snurrandes i skallen samtidigt som man smygtittar in de andra tjejerna. Ha! ja ni läste rätt. jag gemför mig faktiskt med de andra och funderar kring vad dem har bättre än mig och tvärtom. Likaså har jag smygkollat in många de andra på instagram och ibland tom blivit lite sotis över hur perfekta fina muskler dem fått kring magen. Den som säger att dem INTE gjort det ljuger. Fast slutet av dagen vet vi alla att vi faktiskt är vinnare, för alla vi som deltog har trots allt kommit upp på scen.
Nu kommer det roliga, vi blir förflyttade till backstageområdet bakom scen. Jag och Sofia packar ihop våra grejjer (mestadels mina då såklart) och vandrar bortåt. Det är en go känsla att känna att snart jävlar. För adrenalinet stiger och i samma rum så skriker väggarna nervositet och tankar. Det är även där en speciell känsla. jag känner igen känslan från vissa shower som jag har gått, känslan när allt börjar dra ihop sig till sista minuten. Spänningen i luften.
On stage: Japp så kommer dem till min klass ”Bikinifitness senior långa”, vi är sista klassen ut och lokalerna är nu skitvarma. Tjejerna i min klass sammlas alla stöttar varandra, highfivar och pratar ljudligt. det är en jäkla go stämmning och det är så gött, vi är alla där och vi har alla kämpat. Ingen av oss har nog missat torsken och ingen av oss har nog missat ett rullband..Alla har vi visioner om att ställa oss på scen och nu är vi där.
Scenen är varmare än vad jag trott och svetten lackar. Känner att min bikininederdel börjar släppa och detta påverkar även hur jag poserar. men men tänker jag och gör mitt bästa. Twalken, ja den kunde jag fått in bättre….jag sätter mina poser men det räcker inte hela vägen. Jag kommer 9 av 10 tillslut. Nu llängtar jag bara hem till min säng, sockerchockad och allmänt trött. Vi packar ihop efter en trevlig dag.
Alströmerpokalen 2015…Sicken jävla grej=)
Hänt extra: Det värsta med hela dagen, MAX, ni vet den hamburgerkedjan, dem har tagit bort Äpplepaj Lyxshake och ersatt den med päron. Världen rasade samman. Nu vet ni.
Kommentarer