Hej!
Jag tänkte presentera mig själv. Eftersom jag är ny här är det bra för er att veta vem jag faktiskt är. Mitt namn är Julia och jag är en 18 år gammal brud från Göteborg. Jag läser mitt sista år på gymnasiet, jobbar som timanställd på två företag och tränar som en galning! Det kan låta som en ganska hektisk vardag, vilket det också är, men jag trivs så här. I år hade jag dessutom tänkt att allt slit i gymmet ska få speglas och ta mig någon vart. Det är därför jag nu skriver här och därför jag gått med i MM-SPORTS TEAM.
Mitt intresse för träning började tidigt, det kan låta som en klyschig inledning i en smörig film men jag försöker bara ge en bild av mig själv. Allt började med en affisch i ettan på grundskolan. På den stod det att de sökte tjejer till ett nyuppstartat fotbollslag. I denna sporten fastnade jag, hela elva år spenderade jag på planen i olika klubbar. Mina lag var med om flera vinster i både stora cuper, mindre cuper och seriesegrar. Jag körde till och med ett halv år i Ungdomsallvenskan och en kort sväng tillhörde jag ett Amerikanskt lag. Detta låter ju riktigt som en dröm, och det var det för mig, men den var också kantad av skador och smärta. Redan när jag 10 år började mina knän att värka, som knivhugg rakt in i själva skålen. Följt av det kom olyckor på planen, varav en satte sig ordentligt och drabbar mig än idag. En tackling i backlinjen ledde mig av plan och sedan dess har jag haft ett slags nervkläm i ländryggen, troligen ischias. Efter år av besök hos kiropraktorer, röntgen, sjukgymnaster och idrottsmassörer gav jag upp och lät smärtan gro. Men detta tärde inte bara på min kropp men också mitt psyke. Motivationen till att spela fotboll försvann och sakta men säkert dog denna sport ut för mig, jag la helt enkelt av till slut. Men hur för detta in mig på styrketräning och nysatsning på kroppsbygge? Jo den där massören föreslog att jag skulle börja med styrketräning för att jobba upp lite muskler som skulle hålla ihop min ömma kropp. Han själv var strong man och dessutom PT så han gav mig ett par övningar och läxa på att ta mig till gymmet. Och det var här en annan passion väcktes. Ett år efter mitt ordentliga styrketräningspass släppte jag allt med fotboll att göra och hängav halva min fritid åt gymmet.
Nu, ungefär två och ett halvt år efter att jag för första gången träffade massören som hjälpte mig har jag siktat in mig på ett nytt mål. Trots att jag tränade styrketräning under min fotbollskarriär var det aldrig i närheten av det jag har kört det senaste året. Nu för tiden är gymmet mitt andra hem. Jag älskar att se hur kroppen förändras, hur styrkan sakta ökar och alla nya saker jag kan klara av. Min skada känns knappt av längre, slitage i knäna kan jag leva med, men att vara nästintill smärtfri är jag så troligt tacksam för. Styrketräningen har verkligen hjälpt mig men nu efter två år börjar jag känna saknaden av något. Jag saknar lagkänslan, teamwork och vinnarglädjen. Styrketräningen är verkligen en enmanssport, man jobbar med sig själv med fokus på sin egna kropp. I alla fall om man inte tillhör något slags community. Men nu när jag fått bli en del av MM-SPORTS hoppas jag att jag kan finna någon slags lagkänsla igen eftersom vi alla strävar i samma riktning. Dessutom är jag en galen vinnarskalle och utan några konkreta vinster har jag svårt att hitta någon motivation. Att ha satt Decembercupen som ett mål och drömformen som morot ska jag nu få ge uttryck för min inre glöd och envishet. Det ska bli ett spännande år för mig och jag hoppas ni vill följa mig.
