Jag var otroligt glad imorse när jag drog iväg till morgoncardion, trots att det var iskallt ute och jag hade dubbla strumpor haha. Men jag hade världens motivation.
Ni som har följt mig under dieten vet att den inte har varit lätt. Jag har mer eller mindre vantrivts varenda sekund av detta och min kropp har gjort allt annat än att samarbeta under dessa 12 veckor som har gått. Om ni bara visste hur snabbt motivationen försvinner när man lägger ner så hårt arbete och det inte ger utdelning. Man vill gråta och ge upp. Göra något annat. Men man gråter lite, tar sig i kragen och fortsätter. För målet är uppsatt och det ska genomföras.
Imorse fick jag tillbaka den där glädjen som jag har haft varje gång jag har längtat till den här tiden. Jag kände mig stark och jag kände att jag faktiskt kommer att klara av det här! Jag kommer att kämpa de sista veckorna som är kvar av den här dieten, hoppas att kroppen börjar samarbeta trots den press som den utsätts för så att jag kan vara stolt över vad jag har åstadkommit när jag står backstage och väntar på min tur att få äntra den där jävla scenen, som jag har väntat så länge på att få göra.
Kommentarer