Kan inte förstå att jag den 3/6 lämnade Huddingegymnasiet för gott. Så mycket jag lämnade bakom mig. Min bästavän under gymnasietiden Bebbe som jag planerade fusk med, tog mig igenom mitt första breakup med och som bara garvade när jag fick mitt hjärta krossat för första gången av en kille och sa förvånande ”gråter du på riktigt över en kille Bella!?”. Helt sjukt vad kul vi haft och det kanske låter klyschigt men vi två satt i princip ihop under gymnasietiden. Det är jag väldigt tacksam över. Framförallt är jag tacksam över att vi skrattade åt jobbiga saker istället för att sitta och älta dom. Jag gillar att prata om jobbiga saker men samtidigt så måste man komma till den punkten då man kan skratta åt det och gå vidare. Det kommer jag absolut ta med mig från dessa 3 år, förmågan att bara kunna släppa saker.
Det viktigaste har ändå varit hur mycket jag vuxit under dessa 3 år. Jag gick in med inställningen att jag ska gå ut med toppbetyg och det var där fokusen skulle vara. Men någonstans på vägen så insåg jag att lycka inte är betyg på ett papper, status, pengar, kläder, utseende, smink eller prestation. Sedan hittade jag även gymmet och styrkelyft så vem hade tid för matte när man kunde marka!?!
Nu vill jag bli vuxen på mitt sätt och inte låta någon annan bestämma, nu börjar livet. FÖR JAG HAR TAGIT STUDENTEN!!
Kommentarer