Jag har nyss köpt en bok. En bok som jag råkade hitta av en slump när jag såg filmen ”One week with Marilyn”. En film som jag ville se på bio när den kom för flera år sen, men sedan rann det liksom bara ut i sanden. Så istället såg jag den för några veckor sedan, och även en dokumentär om Marilyn Monroe. När jag väl är intresserad av något så sätter jag mig in i det till 110%. Jag läser och tar reda på saker, för att jag tycker att det är roligt. Då hittade jag boken ”Fragment” som är en samling anteckningar som Marilyn har gjort, blandat med bilder på henne själv. Det var en väldigt bra inledning till boken, som för övrigt är upprättad tillsammans med Lee Strasbergs fru och son, och som var en av Marilyns närmsta vänner. Ett stycke som speciellt fastnade när jag läste det är:
Detta är det stora problemet för dem som känner och förstår för mycket; att vi skulle kunna vara en mängd olika saker, men det finns bara ett liv och det tvingar oss att vara en enda sak, det som de andra tror att vi är.
Jag är en tänkare, analyserar allting i min omgivning, påverkas så lätt av alla energier. Jag dras med av allt det positiva och härliga som finns, det finns massor med saker jag skulle vilja göra, prova på, men tiden för det finns inte. Man kan inte vara bra på allt. Som jag skrev tidigare, när jag väl tycker något är intressant så lägger jag ned all min energi på det. Att göra någonting halvhjärtat fungerar inget bra för mig, jag mår inte bra av det. Som min situation just nu, när jag varken kan fokusera 110% på skola, renovering, träning och allt annat som livet har att erbjuda. Det försätter mig i en situation som gör att jag inte mår bra, därför att jag inte kan prestera mitt allra bästa på någon utav uppgifterna. Men jag dras även med av de negativa energierna, oavsett om jag vill det eller inte, från andra personer i omgivningen.
”Det finns bara ett liv”; jag vill hinna med så mycket på så kort tid, jag vill inte att en enda dag ska gå till spillo. Jag vill hela tiden röra mig framåt, lära mig nya saker, göra saker som får mig att utvecklas. Men ibland står man bara där och stampar på samma ställe, och funderar på hur man ska komma vidare. Vi har alla svaren. Vi behöver bara lägga pusslet så att det passar.
Människor lägger andra människor i fack. Folk drar slutsatser. Gör det enkelt för sig själva. Utan att ens känna en person, drar vi slutsatser. Man kan inte göra alla till lags hela tiden, man ska inte göra det heller. Man ska vara sig själv. Men det finns en insida på varje människa, som den kanske inte visar. Att dra slutsatser om någon gör kanske att personen hamnar i fel ”fack” där den får ligga, tills någon bevisar motsatsen.
Kommentarer