Jag erkänner mig inte besegrad. För det är långt ifrån vad jag är. Båda mina tävlingsdatum är inställda och med det har en tung, tung sten försvunnit från axlarna. Rent fysiskt är jag där jag vill vara. Jag är stark, och det både känns och syns. Jag har börjat identifiera mig med personen på min instagram. Jag gillar det jag ser och det jag har börjat prestera. Det har varit en jäkla resa. En helt ny Tina har vuxit fram på ett halvår och även om hon tog sig an mer än vad hon orkade med finns hon där, bland allt trassel. Min värderingar råkade kanske hamna underst i högen av alla måsten och förväntningar. Men det har jag åtminstone förstått nu (tack Amanda).
Jag satte i mig min första blandgodis-påse i Tisdags med bra sällskap och min favoritfilm (Another Earth reds anm). Jag har haft kokosolja i morgonkaffet, ätit glass. Skickade ner en STOR sked jordnötssmör i morgongröten och ätit en ”proteinbar” till frukost. Jag har druckigt vin (!!)
Jag kan slappna av.
Men ta i trä. För det var exakt vad jag lovade mig själv att göra för en månad sen. Och istället slutade jag sova om nätterna. Heh.
Nu tvättar vi bort bläcket och skriver ny historia. Samma papper. Jag ska bli ett palimpsest (/ˈpælɪmpsɛst/).
Och nästa gång du ser mig så ge mig den största kramen du någonsin gett någon, för jag behöver den, igår, idag, och imorgon. Kan dock inte lova att du når runt mig när vi väl ses (hehe..) Nu ska jag till gymmet och göra precis det jag känner för.
För en gångs skull är det just personen på bilden som skrivit brevet.
Kommentarer