Idag är det min tredje dag som febrig. Andra dagen helt utan gym. Andra hade kanske gått i taket för mindre. Och man hör det överallt.. tjatet om ”ofrivillig vila”, ”påtvingad vila”, ”en vecka utan gymmet” och så vidare. Jag ligger här och räknar seten som inte blev av, och känner hur luften går ur musklerna. Som veckogamla ballonger.
Eller så är jag bara rastlös.
Men, jag tror på vila, och att kroppen behöver ALLA element för att bli stor och stark. Gymmet, maten, sömnen och VILA. Inte det där konstanta köttandet man ser på instagram där varje dag har blivit en muskelgrupp och vilodagarna består av träningen..men den räknas ju inte. Det är med en stolthet som dom siktar på att rämma rakt in i kaklet. Jaja.
sen har vi såna som mitt ex, som spenderar 350 dagar om året på gymmet och bara växer som om han drack testosteron i nappflaska och ALDRIG skadat sig..samtidigt har jag den lilla rösten i huvudet som viskar att det bara är en tidsfråga. Och vips så pallar psyket en dag hemma från gymmet.
Blablabla.
kroppen ska hålla hela livet. livet är långt. Så kör försiktigt.
Kommentarer