Jag hittade en text som jag skulle posta i oktober men helt glömt bort, kanske lite fel i tidsperspektivet men samlar mina känslor 🙂
Jag vill passa på att tacka alla som gör allt jag sysslar med möjligt. Det finns inte en chans i världen att det skulle gå ihop utan er.
Idag studerar jag på heltid, tidigare var det mycket på distans men inte så mycket längre. Allt jag gör idag är saker jag brinner för och älskar, men inget av det är något jag kan gå runt på.
Att läsa till Osteopat är ett mina bästa beslut jag tagit, men även inneburit en enorm utmaning. Det är ett yrke utan legitimation och gör därmed att utbildningen inte stöttas av CSN samt att det kostar att gå utbildningen. Jag har bekostat hela utbildningen helt själv men det hade aldrig gått utan Oscar som får ta stora delar av våra gemensamma kostnader, som också varit student fram tills för två veckor sedan, 4 år totalt. Inte nog med det så är han engagerad i allt jag gör. Oscar, du vet precis vad jag går för och har trott på mig hela vägen, mer än jag själv har gjort. Du har slipat min teknik, använt din otroliga analytiska förmåga för att jag ska förbättra mig och pushat mig i träningen då jag tvivlat på min kapacitet. Du har sprungit med mig på tävlingar när jag velat bryta och istället påmint mig om varför jag är där och fått mig att le. Du har ALDRIG gett mig dåligt samvete för att jag inte alltid hunnit hem till middagen (det har jag löst bra själv) och du gör allt med så mycket kärlek.
Jag har två föräldrar som hjälper mig med allt mellan himmel och jord och har alltid ställt upp med det dem kunnat, lite till och en massa kärlek. En storebror som alltid stöttat mig och pushat mig framåt, ja, han är en stor idol och den som gett mig mycket skinn på näsan. Hinderbana är en enkel match i förhållande till allt du dragit med mig på.
Varför så sentimental!? Jag hade inte varit där jag är idag utan er. Jag är student på heltid, jobbar 2-4 dagar i veckan för att kunna gå runt samt att jag trilla in på en elitidrott. Då många kanske hade tyckt att nu räcker det väl ändå, så har ni gjort tvärtom, ”vi löser detta”. Ni har trott på mig sedan dag ett, åkt genom Sverige, Danmark och Norge för att se mig tävla, hjälpt mig med boende och resekostnader.
OCRKarin hade aldrig funnits om det inte var för er.
TACK
Camilo: Coach, lekledare och framförallt vän som är med mig på alla tävlingar, tränar ihop och planerar. Du såg mig, trodde på mig från oktober 2014 och valde att satsa på just mig. Jag är tacksam för det och för att du är en fin vän ☺
Aktirun/Magnus: Ett år tog det innan jag kom i väg på första löpträningen i maj 2014. ”Jag skulle bara börja springa först”. Efter att ha sprungit Borås action run förra året så fanns det inga fler ursäkter, jag skulle bli bra på att springa. Varje tisdag har du stått där och haft teknik och intervallträning. Utan dina träningar hade jag aldrig kommit igång, hade jag aldrig gått från att precis ta mig runt 5km till att inse att jag faktiskt var rätt så bra på att springa. Aktirun var den löpträning jag hade i bagaget när jag vann Superior race i Göteborg, Urban Attack i Manchester, Tough Viking i Göteborg, Toughest i Malmö och Umeå. Tack för att du spridit din glädje och engagemang för löpningen när jag behövde den som mest.
Lena: Jag har fram till maj tränat i en gemensam löpgrupp och planerat min träning helt ensam, det har ju onekligen gått bra men jag slutade att utvecklas i löpningen. Du dök upp som en räddare i nöden. Med ditt fantastiska engagemang, positivitet och kunskap satte du eld i baken på mig. Du analyserade mig, såg mina svagheter och styrkor. Började att justera, men inte för mycket, förändring ska ske över tid. Du satte ett schema som jag följde under sommaren, ett schema som passade för mig, inte vad som skulle vara absolut det nödvändigaste för att bli bäst, utan det som var genomförbart efter mina förutsättningar. DU minskade min miltid med 5 minuter på tre månader!!!. Ja, det var jag som sprang men du har gjort det möjligt och det är jag så jäkla tacksam för. Du har lagt en bas i mitt schema men låtit mig göra min grej och ha kul med träningen med samtidiga magiska resultat. TACK
Åsa: Du ser till så att min kropp och själ är i vältrim inför varje tävling. Hur hade jag överlevt 4 år som student utan dig? Du står ut med mitt tjöt, min träning, toppar och bottnar.
Mathias Borg: Fan vad bra du är!! Du är en fantastisk snäll och ödmjuk person som jag har fått dela det här galna äventyr med. Vi har krigat på varsin sida om våra grupper och hade inte velat göra det med någon annan. Jag har ditt pepp med mig: KÖÖÖÖÖÖÖÖRRR!
Oscar Pedersen: Du har hängt med mig i ur och skur på löpträningar hela året, fått mig att kliva i skorna när jag kanske själv inte hade gjort de. Hjälpt mig att leka ännu mer med träningen: klättra, gymnastik och slackline.
MIT tough team vänner: Ni vet precis vilka ni är. Ni har peppat, trott, hejat på mig varenda tävling. Hjälpt mig med uppvärmningar, slita av mig kläderna efter loppen :D:D:D. Lyft mig mellan tävlingar och få mig att tro på mig själv, hjälp mig ta tag i saker jag annars inte skulle göra. Ni är där med er positiva energi och välkomnande armar.
Sen har vi mina underbara vänner som står med öppna armar när jag behövt en soffa att sova på. Ida, Marcus, Julia och Eric. Tack.
Tack
OCR Ninja center Göteborg: VM i USA, here I come!!
Colourwear för att ni ser till så att jag alltid har snygga kläder på mig.
Icebug för era grymma skor.
2xu för alla träningskläder på tävlingar.
MMSports för all hjälp med mat, tillskott, proteinpulver. När tiden inte räckt till och nervositeten kickat in så är det ovärderligt att ha era produkter nära till hands.
Toughestrace för att ni levererar grymma lopp
Självklart ett stort tack till alla som tror på mig
Kommentarer