Livet efter diet/tävling – hetsätning, psykbryt och formnojja…

Nedan följer ett långt, och något självutlämnande inlägg. Men utifrån vikten av att beröra detta ämne såhär när den första  tävlingsdieten snart är slut för många så tyckte jag det var viktigt att få ner mina tankar och erfarenheter.

Snart är diettiden över och något som faktiskt för många är nästan svårare än själva dieten kommer att komma, nämligen att hitta balansen kring kost och träning efter en lång diet och en tävlingssatsning. Jag har själv dietat sedan i januari bortsett från fem veckor direkt efter Alströmertrofen och jag vet att det kommer bli en prövning att återgå till ett ”normalt” ätande när man inte längre behöver ”bo i en matlåda”, som jag brukar uttrycka det. D.v.s mäta och väga ALLT, planera varenda måltid in i minsta detalj, samt vara ”tvungen” att stå emot alla cravings man har.

Jag hade en liten försmak av denna prövning efter Alströmertrofen och jag kan säga att jag vet att det inte kommer bli helt lätt efter denna dieten. Innan AT var jag väl införstådd med vikten av att försöka successivt öka matintaget efter en lång diet, ge kroppen en chans att ställa om och att inte ge efter var varenda craving man har, dygnet runt, varje dag, varje vecka osv. Jag hade en plan. Jag skulle fortsätta äta bra mat, bara öka portionerna lite och kanske lägga till något litet extra gott så som en avocado, lite fetaost o.s.v. Kunna gå ut och äta lunch med kollegorna någon gång emellanåt, och endast äta godis/kakor/snacks osv på lördagar. Jag hade en plan…

Men sanningen är den att det gick inte som tänkt, överhuvudtaget. Helgen och måndagen efter tävlingen var redan planerat att köra helt ”fritt”. På helgen njöts det av godis, god mat, brunch o.s.v och på måndagen hade jag sommaravslutning med kollegorna med grillat, chips och kakor. Sedan skulle vardagen träda in igen. Och det gjorde den väl delvis. På jobbet/dagen sköttes kosten i regel på ett bra sätt. Men det blev helt annat på kvällarna. Saken var den att under den fem månader långa dieten hade jag nolltolerans kring godis, kakor och trots att jag är en riktig sockerråtta så var jag väldigt bestämd i beslutet att avstå. Så bestämd att jag utan problem kunde ha godis hemma utan att komma på tanken att äta av det. Jag trodde i min enfald att detta skulle fungera även efter dieten, men skillnaden på får inte och bör inte gör tydligen enorm skillnad för min självdisciplin. För godisätandet var mer eller mindre konstant första veckan. Nu kanske några av er tänker, vad gör det efter fem månaders diet? Det var du väl ”värd”? Och visst, vore väl inte hela världen om det vore så att jag inte mått dåligt av mitt eget beteende. För saken är den, och nu kommer jag in på det som jag vet är vanligt, men talas sällan om, att det resulterar i totalt hetsätande. För hade jag kunnat sitta i soffan framför en film och njuta av 200 g godis i lugn och ro vore det kanske en sak. Men när man bokstavligt talat tycker i sig sittandes vid köksbordet och efteråt mår piss både fysiskt och psykiskt, så är det inte ok. Efter första veckan hade jag rannsakat mig själv och mitt beteende tillräckligt för att inse att jag helt var tvungen att låta bli att ha sådant hemma som jag inte ville äta på vardagarna. Var enda alternativet för att få det att fungera.

Nu då, var problemen lösta genom att exkludera de ”förbjudna” sakerna? Nej då! För den mentala hunger jag hade arbetet upp under fem månader på diet fanns kvar. Även här skötte jag i regel kosten precis som jag hade tänkt fram till kvällen. Efter träningen kom jag hem och åt en god och bra middag. Men när det sedan var dags för ett kvällsmål, te.x kvarg så blev en portion kvarg till två, tre, fyra, fem… Beteendet var alltså kvar, bara vad jag åt som var utbytt. Och självklart var det väl bättre att trycka i sig kvarg än lösgodis men problemet var snarare att jag ägnade mig åt ett beteende jag inte mådde bra över. Jag försökte rättfärdiga det med att ”jag är ju hungrig”, men jag gissar på att den hungern satt i huvudet snarare än i magen. Trots det så kom självklart ångest över att tryckt i sig massor med mat man egentligen inte behöver och som man inte alls planerat att äta. Det konstiga är dessutom att samtidigt som jag inte alls följde den planen jag hade med kosten efter avslutad diet utan åt mycket mer så mådde jag dåligt över varje dag som formen blev sämre och sämre. En ekvation som inte riktigt går ihop men inte alltid man är så jäkla smart alltså…

Anledningen till att jag tar upp detta ämne, är som jag skrev inledningsvis, att det snart är dags för mångas första tävlingsdiet att ta slut och man ska hitta tillbaka till en bra balans. Jag har pratat med många många tjejer som upplevt precis samma sak som mig, och jag vet att det är otroligt vanligt att det blir lite tokigt efter en diet. Utifrån detta tycker jag det är viktigt att vara ärlig med hur det kan bli.
Hur ska man göra för att undvika att det blir så här då? Ja ni, jag har ingen färdig lösning. För vi är alla olika individer, som fungerar olika. Man får helt enkelt hitta sitt eget sätt. Men första steget är att vara medveten om hur det kan bli. Sen är det absolut inte sagt att det blir för er som det blev för mig.

Många kramar

//Helena