Imorgon är halvleken över och flyget lyfter till Sundsvall för de sista 7 episoderna av Gladiatorerna. Förra vändan var vi uppe i en och en halv vecka med både träningsläger, skolbesök och inspelning av de 7 första avsnitten. Det har varit fantastiskt kul på många sätt, men också väldigt intensivt med långa dagar. Speciellt för oss tjejer som får sitta i sminket tidigt

Fick ett coolt personligt gymkort på Iron Works som var ett perfekt gym att göra av med lite energi på efter träningsdagarna på arenan. Jag och min Partner in Crime Jenny Kitsune Adolfsson passade på att runda av kvällarna med Pepsi Max fest i Bastun för att mjuka upp kropparna lite.

Vi hann även med en intressant och lärorik workshop med Wabenation och Jonas Nordström, som handlade om egenvård av triggerpunkter och bindvävnad. Mycket användbart för den som tränar hårt, eller egentligen för alla som känner sig ömma och stela i kroppen. Värt att kolla upp!

Sen var det dags att stylas, för inspelningarna. Hade nog den glammigaste hårfärgningssessionen ever! Inte varje dag man får ligga på rygg in i en dusch för att skölja ut hårfärgen. Sen var håret lite för långt, så bästa Lena satte saxen i det redan tuppade håret och freestylade hej vildt. Skall bli spännande att se hur fritar ser ut när man tvättar håret på riktigt.

trim.7D8916D6-FB0E-4F2E-A176-ADBCC897CF53

Vissa dagar blev håret fluffigare än vanligt, Kind of liked it!. Lite Bus med min Partner in Crime Kitsune. Vet inte riktigt vad som hänt med min frilla där inte, den hade hamnat lite på sne

I pauserna var vi ute och signerade kort för kidsen. Det är helt fantastiskt att se hur glada de blir, men det gör ont i hjärtat när man behöver gå ifrån innan att ha hunnit ge kort till alla som sträcker ut sina armar. Man skulle även vilja ha lite mer tid att stanna och prata med dem, men tiden är knapp :(.

7 program var inspelade och det var dags för hemfärd. En något hektiskt period. Landade på måndagen, hann med träning. Sen på tisdagen blev det morgonträning och jobb innan jag återvände till flygplatsen för att hämta upp min man som jag inte träffat på drygt 8.5 månader.

Vi åkte direkt och handlade mat, för kylen var tom eftersom jag varit i Sundsvall en längre tid. Sen åkte vi hem käkade färdigprepparerade matlådor med kyckling i min hängmatta, så att det skulle kännas som att vi var i Braslien. Var ju tvungen att locka med något med tanka på att där in man bor är det ca 30 grader året runt. När stackarn bara varit i landet i 3 timmar släpade jag med honom till gymmet, för jag behövde träna. Satte honom i massagestolen medan jag värmde upp, sen kom han ut i gymmet och beundrade alla fina maskiner och hantlar etc. Efter ett tag blev han lite trött och somande på en av bänkarna :). Jag har aldrig fått en bukett blommor under mina 7 år med min man, men kan lova att det här var så mycket mer värt. Äkta kärlek att han lät mig träna!

Hur gör du när du skall utföra ett mentalt jobbigt träningspass/uppgift?

1. Sätter målet högt och tillåter dig inte fuska till du har uppnått uppgiften.

2. Lägger av när du tycker att det börjar bli lite jobbigt eller tråkigt.

3. Har två mål, ett högt som du siktar på, som du innerst inne vet att du skall uppnå, men behöver ett lägre mål för att mentalt orka första biten.

4. Eget alternativ.

Jag är en typsik 3a. Det hjälper mig på flera sätt. Jag måste mentalt ha en utväg för att själva huvudmålet inte skall kännas så långt bort. Det får mig att prestera högre fram till mitt ”fuskmål”, eftersom jag tror att jag snart skall få sluta och därför kan ta ut mig lite mer. Sen är det ju bara att fortsätta, då det andra målet alltid är mindre än den bit jag redan gjort.

Här är et exempel på min innrebrottningsmatch:

I förrgår gjorde jag ett ”mindre roligt” klätterpass. Jag är inte så mycket för enformighet, men bestämde mig för att klättra en och samma led 70 gånger, vilket blev ca 1 km klättring. Detta gjorde jag i intervallerna om 15+10+15+15+15. Jag blev rejält svettig och kändes som en bra genomkörare av hela kroppen med både lite flås och styrka även om leden jag klättrade var tekniskt lätt.

Idag var jag tillbaka och tänkte direkt att jag kanske skall köra den 100 gånger istället. Räknade snabbt att det skulle bli ca 1400 meter, så då var jag ”tvungen” att klättra 110 gånger för att det skall bli 1500 meter, vilket kändes som ett jämnare tal. I huvudet lät det ju skitjtråkigt, tänk när man börjar klättra första gången och så vet man att man har 109 gånger kvar. En hel evighet, så jag bestämde mig för att jag bara skulle köra 70 gånger. Så klart, längst där bak i huvudet så visste jag att jag skulle klättra 110 gånger, men fokuserade bara på 70. Tanken vara att klättra som förra gången intervaller om 15 leder per gång, men när jag började närma mig 15 kändes det bättre att fortsätta till 25 då de 10 extra var mindre än att påbörja en ny 15 leds omgång och så där höll det på hela passet med olika uträkningar. Blev tillslut 15+25+25+25+20. Kändes mer som en mattelektion än ett träningspass och så blir det ofta för mig när jag skall ta mig igenom något lite mentalt tråkigt. Det var inte det jobbigaste träningspass jag gjort även om jag var väldigt mör när jag gick därifrån, förmodligen också eftersom jag legat väldigt lågt på kosten innan träningen och att jag varit sjuk. Dessa yttre faktorer påverkar dock inte min mentala brottningsmatch som nästan alltid ser lika dan ut.

Nu är jag sjukt nyfiken på hur du gör när du ställs inför en mentalt jobbig uppgift, vem vet jag kanske kan få inspiration till en ny strategi