Ja, herregud.
Hösten blev minst sagt intensiv, jag hade ställt in mig på en kämpig höst men det blev mer än vad jag trodde tillslut. Jag genomförde mina mål, jag tävlade på tyngreclassic 2 och några veckor senare på decembercupen nere i Lund.
Mitt mål var aldrig att vinna, jag har drömmar om att en gång placera mig topp 6 i framtiden men dit är det en lång väg kvar. Mitt huvudsakliga mål var att ta mig till scenen och genomföra allting, vilket jag gjorde, sjukt stolt över det.
Placerade mig sist på båda tävlingarna, vilket var väntat. Däremot så var tyngreclassic prestationsmässigt bättre än decembercupen, på den sistnämnda så fanns det ingen energi kvar, det var slutsålt. På det hela taget så är jag sjukt stolt över att jag gjorde allt det där men nu ska jag arbeta upp mina svagheter och förhoppningsvis visar det sig nästa gång jag står på scen!
Motivationen har varit lite sisådär efter hela den här satsningen, ganska förståeligt egentligen. När man satsat på något sen våren 2014 så uppstår det en sorts tomhet, konstigt vore det annars, svårt att förklara. Efter decembercupen kände jag mig helt utmattad, nästan en känsla av utbrändhet på något sätt. Med facit i hand så blev det för mycket med allt helt enkelt, inget att hymla om. Det fanns inte mycket som jag tyckte var roligt då, helst ville jag bara ligga hemma i soffan med hunden och kolla på tv.
MEN tack vare att jag och min pappa har gymkort på samma ställe så tränade jag med honom 4-5st pass/veckan. Tack vare det så tog jag mig till gymmet, annars var nog risken stor att det hade uteblivit.
I samband med julen så tog jag även en längre ledighet som var planerad, tillbringade ca. 2v hemma med att bara ”vara” och umgås med familjen. Sen avslutade jag min ledighet med 3v på Fuerteventura, väl där började också motivationen att komma tillbaka och jag började hitta någon sorts struktur/balans i allting.
Nu kör jag mina pass varje vecka och fokuset ligger på överkroppsträning. Något jag väljer att prioritera då denna är alldeles för liten för att vara något sånär konkurrenskraftig, så benen får nöja sig med ett pass i veckan nu istället för två som det var förra året. När jag tävlar igen är det ingen som vet, knappt jag själv. Det jag har sagt är att jag ska tävla igen 2017 men det är med förutsättning att jag ser utveckling på de områdena jag vill utveckla, uteblir det så skjuter jag även på tävlingsplanerna.
Jobbar just nu mest för att komma tillbaks till gamla träningsvikter och det kommer sakta men säkert vecka för vecka. Det är som jag alltid säger, vill man bli bra på någonting så är det bara att nöta. Tillslut så kommer utdelningen och nyckeln till det hela heter TÅLAMOD.
En sak är säker, jag kommer stå på scen igen för fy satan vad jag älskade det ögonblicket och det kommer jag att bära med mig det resten av livet! <3
Vill avsluta med att tacka Tim och Kristian för det gångna året och peppen vid båda tävlingarna backstage! Sen eftersom jag fått förnyat förtroende att representera de bästa på marknaden igen så ser jag fram emot ett starkt 2016!
Kommentarer