Eldsjälar och normen.

Ångest, en biprodukt av för mycket fritid, eller snarare en press av för mycket vilja och för mycket förvirring med ouppfylld tid. Lite så har det varit senaste tiden, helt plötsligt var tävlingsatsningen slut som sedan gick hand i hand med bröllopet som även det tog slut för 2 veckor sedan. Biprodukten blev en enorm rastlöshet, tristess och allmän groende ångest. Nu fanns där inga mål bara tankar och tristess.

Det intressanta med att träffa nya människor är att veta vilka dem är, vad dem har för intressen. Jag är sådan som alltid går runt och lever i någon form utav fantasivärld av att ALLA åtminstonde har något intresse som de brinner för, som de sedan ska stolt berätta för mig vad det är och varför dem gör det dem gör. Lite som en glad hund står man där och bara väntar på ett grymt svar som nästan ger något form utav hallelujamoment, som gör att just denna personen går att prata med i timmar utan att märka att tiden går, som ger intressanta inblickar och förvränger ens tankebanor och ifrågasättande om saker och ting.Ja just sådan person tror jag i den lilla fantasivärld jag lever i att de flesta är.
I kretsarna jag existerar av folk, i sporter jag har utövat, så är jag väldigt bortskämd med just sånna människor, sån jävla tur jag har haft, men det är la så det är, minst 90% av musikerfolket man känner är ju från någon form utav tänkbar filosofi, här finns en hel värld utav tankar och livsfrågor.
Jag liksom har alltid levt i en värld där folk har ambitioner och tankar kring saker och ting, filosofier och starka åsikter är en stor prägel, många gånger eller mer ofta än sällan träffar man folk som har någon bakgrund i något, konstnär, musiker, atlet, rymdforskare, brandmän, filosofer. Många av dessa är väldigt intressanta att lyssna på, på något litet vis så lyckas jag alltid stjäla lite av den energin dem ger mig under ett samtal för att ta vara på det en smula och kasta in det i min lilla värld.

Sen så kommer det, lite som en chock orden som jag har så svårt för; Jag har inget jag är intresserad av. Vid detta laget bör jag ju ha lärt mig att det finns dem med, att alla har inte mål att vilja göra något vilket är helt okej. Förvånat står man och kollar ut i luften och vet inte riktigt hur jag ska bemöta detta. Det är liksom som en ny värld. Varför jag har så svårt att förstå mig på detta med att inte ha något är för jag vet hur dåligt jag mår när jag inte har några mål, hur meningslöst jag känner att allt blir, jag är van vid eldsjälar. Hur kan man vilja leva i meningslöshet? Fast för denna minioritet så är det inget meningslöst. Detta är ett liv. Men inget jag själv är van vid, i deras ögon så är jag ett ”damp” ja, så många gånger jag får höra detta.

Eldsjäl, filosof eller bara vanliga normala människor så finns där allt som ofta alltid något intressant. Glad är jag i alla fall som valde att vara allmän mångsysslare som valt att arbeta med människor, som även valt vägarna jag gjort oavsett om det varit en fel väg eller om den lett mig till flera vägar. För den väg som anses vara fel är oftast inte fel, bara en lärdom att inte ta just den vägen igen. Tur har jag som valt sporter och vänner där jag får äran att träffa många olika personligheter och möta olika tankar. likaså är jag jävligt glad att jag inte blivit en av dem; den bittra slutna människan som spelar fulspel, den stänga egocentriska som bara lyssnar på sig själv och lever i nuet, den fina med den fula insidan, den oenergiske, den perfekta och sist men inte minst den dömmande som inte lär känna innan man låter dommen falla.
För kalla mig vad ni vill.
”Jag rusar genom livet, passionerat, överdrivet. Jag är en tjur på tjack en porslinsbutik, jag är som månen full och rund, jag är en rabiessmittad hund. Jag väcker döda och jag trampar över lik.
220 vilopuls jag reagerar på impuls, jag trampar över varje gränd och barriär….
Mitt diagnosalternativ är att jag faktiskt är vid liv:”
-Loke

För jag är en eldsjäl som helst inte följer normen av svenskhet & jantelag.
Låt mig välkomna projektet; Luciapokalen

2 månaders slit, 2 månader utav planering, 2 månader att sy sin egna klänning,2 månader utav ALLT.

Nu kanske man kan undra hur det gick med den dära förbannade klänning,helt enkelt det gick skitbra, enda jag var missnöjd med var underkjolen som blev på tok för lång. Men ja vad ska man göra, det är sånt man märker när det väl är dags och då är de lite too late. I vilket fall som helst så var det ganska kul att sy den Nu tror jag dock att jag kommer sälja av den så hojta ta om ni är sugna.

Jag nämnde även ovan ang dukningen, fansen så lång tid det tar, jag var nog lite väl optimistisk när jag tänkte att dukningen gör man ju snabbt. Endå var vi 2-4 pers emellanåt som höll på att fixa och dona i Vilket fall som helst så blev slutresultatet helt grymt!

Stackars Madde, hon slet som ett jävla djur för att hinna med buketterna, stress och planer som inte gick som det skulle. Men man kan inte påstå att slutresultatet sög i alla fall. Helt grymt imponerad utav hennes insats, bästa av allt är att hon inte ens är florist. Hon bara kan liksom och så blir det typ bara bra. tack som fan för din hjälp om du nu läser detta!!

Det har vart jävligt kul att planera ihop detta, Micke och jag har fan haft att göra kan man säga. Man får verkligen tänka på ALLT!
Så har ni frågor om Bröllop så är det bara att höra av er jag är nog fan expert nu. Haha
Ne nu får de va bra för idag, får skriva mer sedan när inte huvudet är som en mosad banan av alla intryck och tankar. Peace//Sujo

Så here we go:
En kul sak som skedde ca 4 veckor före tävlingen är att min fästman friade och nu var det på riktigt att vi skulle gifta oss, vi bestämde att det var Augusti som allt skulle ske vilket satte mig såklart i en liten ”bridezilla” position. Nu skulle jag ju hitta en klänning, saker skulle bestämmas och upplägget skulle planeras. Detta var ingen dålig stress utan något som blev jävligt kul att arbeta fram.Jag bestämde mig efter många om och mig och funderingar till att jag såklart skulle sy min egna klänning. Så tänkte jag lägger upp lite bilder under uppbyggnadsfasen (allt detta påbörjade jag under tiden som jag satt och sydde på min bikini). Imed att klänningen fortfarande inte är klar så kan jag inte visa det färdiga resultatet ännu.

Först och främst får man alltid fundera ut kring hur man vill att produkten ska se ut i formen, då jag inte har några färdiga mallar så måste jag såklart arbeta upp allt från grunden. Skissa, rita, klippa tills jag hittar en mall som fungerar att använda till själva tyget. Sen tillkommer all mäck med att hitta tyget man vill använda sig av villket kan ta ett jäkla tag att få hem!

Imed att jag inte har något hemma i tygväg vid tillfället så fick jag plocka ihop det jag hade i garderoben för att föreställa mig på ett ungefär i färger och hur formen på klänningen ska vara. Som tur är så har jag mängder utav korsetter, underkjolar och dylikt som jag använt under åren när jag gått korsettshower eller fotats i.
Så ni kan nog nu gissa vad för färger detta kommer att gå i

När jag väl hade provsytt ihop första kjolen så var det dags att påbörja den riktiga, fördelen med att provsy ihop projektet innan är att man sedan kan rätta till misstagen man gjorde på första även ändra måtten som behövs för att i detta fallet få ett snyggt fall i klänningen.
Bilderna nedan visar tygerna jag fått hem. Även hur jag efter att ha sytt ihop dess olika tyger med spetsten.
Nackdelen med att sy ett första exempel är att det tar mängder utav extratid, men i detta fallet så är det behövligt för att få den som man vill.

Nu har jag kommit sålångt att jag även fått klart midjan, dock återstår mängder utav smådetaljer som kanske inte syns bra på bilderna men som kommer göra sitt för ett snyggt helhetsintryck

I nästa inlägg kommer nog kjolen vara helt klar hoppas jag, även alla dessa andra typiska bröllops dekorationer som krävs för att skapa en go stämning

Helt enkelt det kommer bli gött som fän.
På återseende//Sujo

Coach: Från dag 1 så har Sofia Backelin hållt i min kost, som tur var så ville hon även hjälpa till som coach på tävlingen. Och ja, letar ni efter en bra coach så kan jag varmt rekomendera henne. Kunde inte ha fått ett bättre stöd på min långa resa och när man väl nått sitt mål så är det så fruktansvärt kul att ha en coach som står vid ens sida och glädjs över att man nått sitt mål. Tack Sofia, detta gjorde du bra!

Bikini: Ja detta var det osäkra kortet, jag hade inte råd med en bikini…eller snarare om jag ska vara ärlig, jag fick nog mest för mig att jag kunde sy en egen. Och när jag väl hade fått för mig det så kunde jag inte släppa tanken på det. Så då tänkte jag att det var en skitsmart idé. Jag ska minsann göra den själv och det gjorde jag……Tro mig det var lite jobb bakom, men enveten som man är så gick det relativt smärtfritt. Om man räknar bort alla ”MEN FÖR I HELVETEEEEE!!!!!…..” så ja, de gick….typ bra. Speciellt den gången då jag kom på att mina pattar var större än vad jag hade beräknat när jag väl klippt iordning allt och inser att ”jaaaahaaa jaaaaaaaa, då kanske ja ska börja om då”. Bara höra av er om tips på vokabulär kring att sy en bikini. im a Pro.

Dieten: Torsk…Det är kul.

Dagen innan (inregg): Åkte med Sofia till Alingsås, mötte lite folk man träffat på TeamTräffen, likaså lite nytt folk. Var gött att se hur omgivnignen såg ut. likaså hur scenen såg ut. Slogs utav hur nära dommarna kommer sitta. Var även kul att se folk som man följer på instagram. Dock är jag så mycket i mig själv att jag inte riktigt känner för att prata med någon, vill liksom bara att Lördagen ska komma.

Tävlingsdag (Nutelladagen): ”Bästa dagen i mitt liv, får äta Nutella hur mycket jag vill”….utan att skämmas. Det är en liten speciell känsla det där med tävlingsdag. Förr när jag körde Vm så svepte det liksom in en mysig känsla av lugn blandat med nervositet. Denna gången var det dock svårt att hitta ett lugn när hjärtat varvade mellan sockerrusets hjärtklappningar, nervositet och trötthet. Sofia peppar mellan varven, talar om hur snygg jag ser ut. Hur bra massa jag har och hur bra detta kommer gå. Känner mig fortfarande osäker inför mitt scenframträdande.
Sist jag uppträdde på scen, på en modellshow så gick allt åt fanders. Så man har det snurrandes i skallen samtidigt som man smygtittar in de andra tjejerna. Ha! ja ni läste rätt. jag gemför mig faktiskt med de andra och funderar kring vad dem har bättre än mig och tvärtom. Likaså har jag smygkollat in många de andra på instagram och ibland tom blivit lite sotis över hur perfekta fina muskler dem fått kring magen. Den som säger att dem INTE gjort det ljuger. Fast slutet av dagen vet vi alla att vi faktiskt är vinnare, för alla vi som deltog har trots allt kommit upp på scen.
Nu kommer det roliga, vi blir förflyttade till backstageområdet bakom scen. Jag och Sofia packar ihop våra grejjer (mestadels mina då såklart) och vandrar bortåt. Det är en go känsla att känna att snart jävlar. För adrenalinet stiger och i samma rum så skriker väggarna nervositet och tankar. Det är även där en speciell känsla. jag känner igen känslan från vissa shower som jag har gått, känslan när allt börjar dra ihop sig till sista minuten. Spänningen i luften.

On stage: Japp så kommer dem till min klass ”Bikinifitness senior långa”, vi är sista klassen ut och lokalerna är nu skitvarma. Tjejerna i min klass sammlas alla stöttar varandra, highfivar och pratar ljudligt. det är en jäkla go stämmning och det är så gött, vi är alla där och vi har alla kämpat. Ingen av oss har nog missat torsken och ingen av oss har nog missat ett rullband..Alla har vi visioner om att ställa oss på scen och nu är vi där.
Scenen är varmare än vad jag trott och svetten lackar. Känner att min bikininederdel börjar släppa och detta påverkar även hur jag poserar. men men tänker jag och gör mitt bästa. Twalken, ja den kunde jag fått in bättre….jag sätter mina poser men det räcker inte hela vägen. Jag kommer 9 av 10 tillslut. Nu llängtar jag bara hem till min säng, sockerchockad och allmänt trött. Vi packar ihop efter en trevlig dag.

Alströmerpokalen 2015…Sicken jävla grej=)

Hänt extra: Det värsta med hela dagen, MAX, ni vet den hamburgerkedjan, dem har tagit bort Äpplepaj Lyxshake och ersatt den med päron. Världen rasade samman. Nu vet ni.

I med att morgonpromenad är just vad ordet säger en PROMENAD så skall här inga personrekord sättas, den ska INTE joggas och den ska gå i ren och skär harmoni och tillåta hjärnan att rensas och starta upp. Det är precis detta som gör den helig. Man ska inte behöva känna någon ångest inför att gå ut och gå en timma för att där finns något rekord att sätta. Rekorden kan man sätta på gymmen senare på dagen, prestation och press att prestera finns ju under dagen ändå så därför ska inte ”stress&press” finnas under första timmarna av ens vakna tid.

På detta vis har jag äntligen fått en anledning att sluta vara aptrött morgonmänniska, Detta har liksom blivit en höjdpunkt och ångestfri grej att vakna upp till. Lite som min lilla egentid att gå upp till klockan 06.00 på morgonen, dricka mina koppar kaffe, mysa ner mig i en mysig MM-tröja och mjukisar och gå, bara gå runt i min egna lilla mysvärld. =)

Utöver allt detta, så går faktiskt allt, verkligen allt framåt i en positiv anda, styrketräningen går bra, cardion går bra, viktnedgången har börjat vandra neråt riktigt igen, och poseringsträningen går bra! Så jävla gött när saker går bra!
saker måste helt enkelt vara skit ibland för att man ska kunna uppskatta när det går bra. Över och ut//Sujo

Juste, projekt ”sy egen bikini” går so far so good bra, har äntligen fått till en snygg look på överdelen och denna helgen kommer resultera i att sätta sig med underdelen. Som på foto nedan, (jepp tuttarna är tryckta upp i halsen.) Som det ska va! det ska vara tight och på plats! Det ska vara som när man bär en korsett, fast utan korsett, fast den korsett som man nu ska föreställa sig bära ska vara ens abs och midja. fantastiskt perfekt gemförelse om ni fråga mig. Över och ut//Sujo

Ta tex detta som min dröm att bli brandman, hade jag vetat innan hur mycket det skulle krävas av mig både som person, ekonomiskt och allt kring om så hade jag nog aldrig satsat. Men jag gick in med inställningen att ”nog fan ska det gå, han kan ju!” Här sitter jag över 2 år senare, pluggar fortfarande upp mina gymnasiebetyg som jag så många år gjort nu, studielån from hell, styrketränar fortfarande efter kraven till brandmansyrket och läser dagligen på vad som krävs av mig som studerande för att komma in på brandmansskolan, man skulle nästan kunna tycka att jag skulle gett upp för längesedan och visst hade det blivit så om jag inte haft pannben nog. Men jag vägrar ju se mig besegrad och tänker ju inte som en förlorare heller.

Detta är bara en boll av alla bollar som flyger i luften, i detta nu håller jag även på med diet inför min första fitnesstävling, många gånger känner jag även där att tänka som en förlorare gynnar mig inget. Jag får helt enkelt bita i det sura äpplet medans andra göttar sig med sina godispåsar så får jag götta mig i Juni istället när tävlingen är gjord, som Sofia sa så bra ”det finns kvar i Juni också” appråpå godis, kakor och annat gött. Helt sant.
Förövrigt Sofia Backelin som även hon är en utav Team MMsports tävlande som hjälper mig med kostschema och pepping, hon har gjort samma resa som mig, enda som skiljer sig är att jag ska tävla i Bikini och hon tävlar i Bodyfitness. Så jag har fullt förtroende i att hennes kostupplägg kommer funka galant till mitt tävlande. Tacksam för att du ställer upp på mig så tack!

Så just i detta nu, så står jag med saker upp till öronen, det är liksom inte bara att gå på diet och träna, tydligen ska man ju sköta allt kring om också med jobb och skola. Men som undertecknat menar på, detta kommer gå görabra!
//Sujo

Vanligtvis brukar jag skriva mycket om min träning, såklart antal reps och set är endast för min dagboksnotering som jag normaltvis använder bloggen som. Mindre kul att läsa om men det är oftast en jäkla hjälpreda för mig, som tränar mellan 1-3 pass om dagen. Samt att det alltid är gött att kunna blicka tillbaka.
Men jag ska försöka skriva denna bloggen så den blir lite roligare, för detta är trots allt om mig och hur jag kämpar mig till bikinifitness. Likaså handlar denna bloggen om mig och min tankar och funderingar kring ALLT.

Om jag ska presentera mig kort….

Kommer från Götheborg, 24 årig student som nyss utbildat sig till undersköterska men som valt att studera vidare ytterligare för att få tillräcklig kompetens för att snarast kunna söka in på brandmansskola. För det är en av mina större drömmar, att bli brandman.
Min träningsbakgrund är lång, faktiskt så börjar den bli väldigt lång och jag har många kul meriter bakom mig, då jag redan som 12åring började på samma gym som min mor för att kompletera styrka till min huvudsaklig sport; Cykeltrial. Cykeltrial var just då inte jätte stor sport men den växte snabbt till en populär extremsport, för er som undrar vad det är för något, google Det tog inte långt tid innan jag började köra mitt första SM som sedan ledde till mitt första EM som sedan ledde till mitt första VM.
Nu över 12 år senare så har jag ex antal meriter och placeringar i över 10 EM/VM och ett 50tal SM bakom mig.
När jag ledsnade på Cyklingen så började jag gymma mer serriöst, från 3 gånger i veckan till många gånger 5-6 gånger i veckan. Och sedan dess har jag hållt på, slutet av 2009 började jag med MMA denna kampsporten ligger mig fortfarande varmt om hjärtat men valde att sluta pga svår sjukskrivning från jobb (som inte berodde på MMA) samt min satsning på studier.

Detta var en liten kortare förklaring av min bakgrund
Så nu kommer ni få haka på i min värld från idag som modell, gymnarkoman, biknifitness, student och undersköterska.
Välkomna.