Jag har den senaste veckan haft möjligheten att besöka två anläggningar i andra städer än min egen, båda Nordic Wellness-anläggningar. Den ena i Älvängen och den andra i Tanumshede.
Båda anläggningarna höll mycket hög klass i både utrustning, ordning och reda och serviceminded personal. Jag är djupt imponerad, då detta inte är något jag är bortskämd med här hemma. Båda anläggningarna kan varmt rekommenderas!! Jag gillade speciellt gymmet i Tanumshede, då det har en mer ”hardcore-känsla” och helt grymma maskiner. Det gymmet skulle jag vilja ta med mig hem!!

Det kändes lite ”sådär” att komma tillbaka hem till gymmet här sen, där jag möttes av smådryg personal och svettiga papper, viktskivor och handtag utströdda över golvet, samt trasig utrustning…

Men samtidigt… några av världens grymmaste atleter genom tiderna har formats i unkna källargym eller på beachen, där de lyft det som funnits att lyfta, gjort det bästa av situationen – deluxe dessutom! Kräver jag för mycket? Är jag gnällig? Borde jag inte bara gå in och lira, lyfta det jag ska och fokusera på målet?
Kanske har jag för höga krav? Jag vet inte… Jag känner att jag vill trivas där jag tränar och få det som utlovats utan stön och knorrande, vilket skett på den anläggning jag tränar på nu. Det kommer att bli ett byte av gym det närmaste halvåret, men till vilket återstår att se. Jag är tacksam att min lilla stad ändå har ett flertal gym att välja på.

Detta blir lite extra påtagligt då jag egentligen fått världens nytändning i träningen. Jag känner mig stark igen och har fått så mycket inspiration av de fantastiska, grymma människor jag har lärt känna det senaste halvåret. Helena, Gabriella och Pia framförallt! Er passion smittar av sig och jag suger åt mig allt ni har att lära mig.

Jag älskar styrketräning och jag älskar gymmet. Jag är typen som kan hänga där i timmar bara för att jag gillar’t, inte bara för att träna aktivt.
I nuläget har jag två gymkort, på två helt olika gym. En större kedja, och ett mindre hardcoregym i stan.

Vad är problemet då? Borde jag inte vara överlycklig!?

Problemet är att jag inte trivs på något av dem, egentligen av samma anledningar… Trasig/saknad utrustning, människorna, attityden hos både personal och de som tränar… Folk som inte har minsta respekt för utrusningen eller övriga som tränar. Folk som ill-glor på alla som inte ingår i deras klubbar för inbördes beundran. Samtliga mina träningspass nu sker med lurar i och skygglappar på. Visst vill jag ha möjligheten att göra så ibland. Vissa dagar och vissa pass kräver det. Men jag vill inte ha det så jämt. Jag vill ha en del av mitt sociala liv på gymmet, och det har jag inte längre. Hardcoregymmet som var mitt favorithäng flyttade, bytte personal och kundkrets och inget är längre så bra som det en gång var.

Man ska inte känna sig håglös och Blääh! inför ett träningspass, men det gör jag nu. Jag får sitta en stund i bilen utanför för att hitta fokus och pepp inom mig själv för att kunna genomföra passen någorlunda. Jag tänker ”det blir vad jag gör det till” ”Gå in, gör det du ska, och dra hem”

Kommande veckor ska jag undersöka andra alternativ, för jag vill trivas när jag gör det jag älskar!