Jag kan känna mig oerhört obekväm framför kameran och när jag står där så blir jag plötsligt varse precis alla mina skavanker. Jag vet inte hur jag ska stå, kroppen känns liksom fel ihopsatt, hela ansiktet känns som att det skrynklar ihop sig, när jag ler ser jag bajsnödig ut… Jag är antagligen världens sämsta modell, men med Jens gick det toppenbra.
Till nästa plåtning skall jag dock se till att inte ha ätit två rejäla portioner köttgryta innan, hahaha! Fasen vad svårt det vara att hålla in magen! (Ja Jens, du ska få ta fler bilder! OCH laga mer köttgryta!  :-D)

12 dagar kvar och jag är i all-in-mode just nu inför tävlingen. Det brinner i knutarna för att lyckas bli av med det sista fettet så fokus är kost och cardio. Jag vet redan nu att jag inte kommer gå upp på scen så hård som jag hade planerat, men jag ska göra mitt yttersta för att tappa så mycket jag kan under den tid som är kvar.
Jag hoppas att tömningsveckan gör en del då jag de senaste veckorna hållt kvar rätt mycket vätska i kroppen, antagligen för att jag stressar den så.
Jag provar redan nu att hjälpa kroppen på traven lite med vätskan och dricker två stoora koppar renande te från Pukka om dagen. Teet är milt vätskedrivande och innehåller bl. a. Brännässla, pepparmyntsblad, fänkålsfrö, maskrosrot, lakritsrot och aloe vera, som hjälper kroppen att rena sig. Det har börjat göra sin verkan och rekommenderas varmt för er som samlar vätska lätt.

Men även fast kroppen är stressad, så är sinnet lugnt. Det hjälper inte att deppa över att vågen inte visar den siffra jag tänkte, eller att stressa över att inte hinna. Jag gör mitt bästa och lite till, litar på processen, tar det jag har på tävlingsdagen och går upp och visar mitt allra bästa, strålande jag.

Med mig på den här resan har jag världens bästa coach Maria. Jag är så tacksam över att hon ville ta mig på ytterligare en resa mot scenen. Hennes kunskap om kost är ovärderlig för en överkänslig och petig människa som jag, och hela vägen har jag ätit riktig och GOD mat, där fokus varit rätt slags näringsriktiga råvaror.
Maria är lika positiv och peppande som lugn och saklig, och kan knäppa mig på näsan och smälla mig på fingrarna när jag behöver det, på precis rätt sätt.

Det var jag beredd på.

Varför? Hur? När? Hur mycket? Är det vettigt?  Bra frågor, och oftast välkomnar jag ifrågasättande. Jag tycker att det är klokt att inte bara acceptera fakta rakt av. Men det finns olika sätt att ifrågasätta på.

Jag möttes förutom av vettiga frågor, utav ett ständigt trugande med mat och godsaker som jag tydligt förklarat inte ingår i min kostplan – bara för att testa och se om jag kunde stå emot eller om jag skulle ”misslyckas”.  Jag möttes av ”Men GUD vad du är tråkig!” och avvisande – för att jag inte följde det sociala spelet och drack alkohol som ”alla andra”, och jag möttes av att ”Du ska inte tro att du är nåt”. Jag möttes av människor som för att själva känna sig bättre, pratade ner mig och andra.

Med en nuförtiden bra självkänsla så var detta inget som jag lät hindra mig på vägen. Oftast skakade jag av mig, men vissa personer gav gliringar som faktiskt gjorde ont. Inte för det som sades, utan p.g.a. vem som sade det. Människor jag tyckte om, visade sig inte vilja att jag lyckades med min satsning.

Jag kan förstå, att alla inte förstår just det val jag gjort, men jag skulle önska att fler förstod varför – att jag funnit något jag brinner för. För att det går att förstå passionen i någon annans beslut och satsningar, oavsett om det är karriär, styrketräning, knyppling, bilmekande, korvstoppning, bergsprängning, tatueringar, pianospelande, studier eller vad man nu väljer.

Det går att stötta sina vänner när de väljer att satsa på något de brinner för – oavsett om man själv tycker om just den aktiviteten eller ej. Ingen blir en mindre bra människa för att någon annan åstadkommer något just som just De brinner för. Världen är full av lika många hobbies, intressen och passioner som det finns människor. Ingen behöver vara utan! Det handlar inte om att jag eller någon annan vill ha konstanta hejarop och hyllningar, utan det handlar om att kunna säga till andra att ”det du gör är grymt!” ”Bra jobbat!” och förstå att en själv inte är sämre för det. Det handlar också om att satsa på sin egen passion, och strunta i vad andra tycker. Dessa faktorer verkar tyvärr för många inte vara kompatibla.

Tänk om alla kunde lägga lika mycket tid på sina egna passioner som de gör på att försöka förstöra för andra!

Men jag får nog själv förstå nu, att alla inte förstår…