Ibland är det nyttigt för en själv att stanna upp, andas djupt in, djupt ut och tänka efter vad man har gått igenom. Nu är det inte så att jag har gått igenom liv och död, men jag har ju haft den svåraste perioden i mitt liv under 2014. När du har skador eller problem, och de blir bara värre och värre. Det började med axlarna, sen bröstmusklerna, sen kom mina knän och det ledde till slut att jag inte visste vad jag skulle ta mig till och jag blev rädd.

Jag var ute på min lunchrast och skulle köpa mat och plötsligt så fick jag problem med mitt vänstra knä…. det var det obehagligaste och läskigaste jag varit med om.
Det är svårt att beskriva känslan men tänk er att känslan att lårbenet och skenbenet glider från deras position i knäleden – ungefär så kändes det. Det gjorde ont och jag fick stanna upp tills det gick över. Detta skedde under flera dagar tills det gick över, jag fick aldrig veta vad det exakt berodde på.

I alla fall, eftersom jag började få mer och mer problem med kroppen så kändes det som en varningsklocka – kroppen började säga ifrån. Jag har ju också sedan 2012 försökt få hjälp med mina axelproblem och sedan sista tävlingen (Bodyclassic 2014) så började jag ta tag i dessa ordentligt. Har gjort alla möjliga undersökningar, röntgen, magnetröntgen, ultraljud, EMG, ENeG och man hittade inget speciellt. De visade sig att jag hade inflammation i senor, muskelfästen och muskler enligt magnetröntgen. Jag har gått till en hel del naprapater, kiropraktorer, sjukgymnaster, läkare m.m. men ingen tycks kunna hjälpa mig. Det är nog det jobbigaste som finns – när du söker hjälp och du får inte den hjälp du behöver då blir du helt tokig. Men jag fick i alla fall kortisonsprutor i båda axlarna av en läkare och detta var ju steg 1 i rätt riktning.

Känslorna var överflödiga och jag fick jobba ordentligt med det psykiska varje dag, speciellt på jobbet, för att kunna ha någon balans i livet. Vissa dagar var det helt normalt, vissa dagar hade jag pokerface och vissa dagar låste jag in mig på mitt arbetsrum och tårarna kunde inte sluta rinna. Mina närmsta vänner och familj ställde upp när jag behövde dom och pratade med mig så att jag skulle må bättre. Det är något som jag är oerhört tacksam över och kommer aldrig glömma <3

Jag satt och lyssnade på TyngreRadio och då medverkade Daniel Andreasson (Idrottsmedicinare, kiropraktor) som fångade upp mitt intresse. Så jag hörde av mig till honom och berättade att det som han sa på radion lät vettigt och jag ville att han skulle hjälpa mig. Vi träffades, han fick läsa mitt långa A4 med alla olika sorters symptom och skador och sedan tittade vi på hur kroppen fungerade och ordnade ett rehabschema till mig.

Daniel sa till mig att träningen aldrig kommer bli sig likt igen och att jag får börja om från noll.  Jag slutade träna HELT från allt, alla tunga övningar, alla chins, alla dips – jag gjorde ingenting helt enkelt. Han var väldigt noga med att poängtera att jag får släppa allt som har med ”tävling” att göra eftersom att vi inte visste hur jag skulle svara på rehaben. Och det fick jag helt enkelt acceptera, acceptera att du slutar göra det du älskar, att du slutar tävla och kanske aldrig kommer få tävla igen, att träna och använda din kropp som verktyg för att forma en skapelse utifrån dina egna tankar. Det tog faktiskt rätt hårt på mig som sagt men det var bara att lyssna på honom och mig själv. Jag gick till honom veckovis, sedan blev det lite längre uppehåll men jag utförde min rehabträning nästintill VARJE dag.

Jag var på gymmet med mina vänner, jag var på tävlingar, teamträffar, fitnessmässor, jag var ensam vissa dagar – men jag gjorde ALLTID mina övningar och jag försökte att hålla humöret och leendet uppe hela tiden. Jag såg mina vänner och team medlemmar tävla mot varandra i chins och dips – och ni kan inte förstå hur mycket det kliade i kroppen när jag såg en chins och dipsställning. Jag ville bara slänga mig upp och maxa ordentligt – men det gjorde jag inte! Jag följde min plan varje dag! Men även superman är svag mot kryptonit och ibland blev man ju ledsen, ibland hade man dåliga dagar, ibland var det glada dagar.

Daniel såg utveckling på min rehab hela tiden, jag kunde utföra övningarna mycket bättre än dag 1 och resultaten var jättebra. Jag hade gjort min hemläxa! Så vi bokade upp ett datum och bestämde att vi skulle träna mitt FÖRSTA pass, efter 6 månader skulle jag äntligen få träna! Men det hände en liten grej ett par veckor innan vi skulle träffas. Nu lever vi en värld där jag finner citatet från Rocky Balboa perfekt: ”The world ain’t all sunshine and rainbows. It’s a very mean and nasty place” och det stämmer så himla mycket. Det var ett fåtal individer som fick mig att bli mer ledsen än vad jag var då och det kändes som att det var droppen… tyvärr så kommer det alltid att finnas elaka människor som inte bryr sig en skvätt om dig och säger elaka saker.

Jag fick i alla fall nog och efter ett samtal med Daniel så bestämde vi att träffas tidigare än planerat. Den 6e januari 2015 så bestämde vi att det var dags för träning på DeltaGym och efter det formade vi en ”plan” om hur jag skulle träna i början. Väldigt lätt träning och sakta men säkert ökar man i allt (Vikt, Övningar, Intensitet, Vila, Återhämtning och alla andra faktorer).
Det var jobbigt att arbeta med psyket under rehaben och att på varje pass hålla igen och enbart utföra rehabövningar tycker jag var väldigt starkt av mig själv. Samma sak gällde det när jag väl kom igång med träningen, jag fick ju såklart hålla igen och verkligen börja från botten av berget för att nå toppen igen. Ett exempel var att jag höll på med gummibandsövningar hela tiden, och när jag tränade körde jag gummibands chins/dips/bänkpress osv innan jag börjar komma igång med den ”riktiga övningen”.

Jag kallade min träning för ”smart träning” och detta var helt annorlunda än tidigare. Jag slutade att göra allt som skulle påfresta mina skador och axlar. Oavsett hur mycket någon predikade om en övning eller sa till mig ”testa kör så här” eller vice versa, ni fattar, så anpassade jag min träning utifrån mina skador och till slut hade jag en hel del övningar som faktiskt fungerade för min kropp.

Jag tränar inte axlar separat.
Jag tränar ingen bänkpress, militärpress.
Jag tränar inget som skulle påfresta mina axlar så att jag skulle få tillbaka symptomen.
Jag tränar hårt, men stannar strax innan jag vet att tekniken skulle bli dåligt förhållande till vikten och styrkan.
Jag tränar aldrig till failure.
Jag tränar med stor passion, med stor glädje och ett smart sätt som är anpassat för mig.

Målet var ju alltid att jag skulle bli bättre med mina skador och sedan komma tillbaka till träningen, men det största målet var att få tillbaka glädjen som jag hade tappat och som jag alltid brukar ha i mig. Jag får höra från en hel del att jag är väldigt glad som person och det är något som jag försöker förmedla varje dag från att jag vaknar tills jag lägger mig. Jag fick tillbaka den, och nu har det gått 9 månader och jag känner mig helt fantastisk. Jag har haft så många tankar och funderingar senaste året och har det fortfarande. Det finns så mycket att berätta men så svårt att få ut allt svart på vitt så att man kan förstå mig.

Jag hoppas att ni har fått en liten förståelse hur jag har haft det, vad jag har gått igenom och hur mina tankar är. Jag mår riktigt bra just nu, livet går precis som jag vill och varje dag blir det bättre och bättre. Jag är så jäkla stolt över mig själv, över det jag har åstadkommit, över hur stark jag har blivit med det psykiska och över min resa. I nuläget så befinner jag mig i min 9e dietvecka och jag har 7v kvar till första tävlingen TyngreClassic2 och sedan går båten vidare till Decembercupen. Ni kan följa mig på min instagram @fitnessmore där jag är rätt så aktiv

Tack så mycket för att ni har läst denna långa text, att ni tog er tiden att läsa om mig.
Tack till alla mina fina vänner och min familj för erat stöd, nu är det min tur att sträcka fram en hjälpande hand <3

Kärlek och respekt till er alla!

– Simon More

Jag och Daniel

Nu har det gått alldeles för länge sedan jag skrev mitt senaste inlägg, skärpning på den fronten Jag måste ta tag i detta nu och leverera lite tycker jag. Det är ju roligt och nu när min träning verkligen går framåt så har jag mycket att skriva och berätta om!

Hur går det nu?

Det går verkligen fantastiskt bra just nu, jag har svarat så himla bra på rehaben och nu lyssnar kroppen och tar till sig all träningsmängd, kost och vila den får. Jag utvecklas hela tiden och känner att jag blir starkare och starkare Har också nått en ny högsta vikt och väger just nu mellan 86-88kg! Det är ungefär 10-12kg från tävlingsvikt som jag hade på BodyClassic haha. Helt sjukt att jag väger så mycket mera. Jag känner av det mestadels i chinsen då det är TUNGT som fan att reppa loss. Man tackar för chinsintervallerna som gör susen då man väger mycket

Jag har funnit tillbaka glädjen och motivationen som jag tappade under min tunga period då jag var borta från träningen. Jag mådde dåligt – mentalt, psykiskt och kroppsligt. Det är svårt att beskriva i ord hur man mår när man är under en sorts av ”depression” så det är lättare att förklara/förstå om man varit i samma sits någon gång

Hur som helst så tränar jag riktigt bra nu, jag har inget speciellt schema utan jag kör typ 3-split med fria återhämtning/vilodagar per vecka. Men jag har faktiskt lagt mest krut på att försöka utveckla min bröst- och ryggmuskulatur nu när jag kommit tillbaka till träningen. Så det blir 2xBröstpass och 2xRyggpass per vecka, det ser ungefär ut så här:

• Måndag: Ben/Vader
• Tisdag: Vila/återhämtning
• Onsdag: Bröst/Triceps/Utsida axlar/Dips
• Torsdag: Rygg/Biceps/Baksida axlar/Chins
• Fredag: Vila/återhämtning
• Lördag: Bröst/Triceps/Utsida axlar/Dips
• Söndag: Rygg/Biceps/Baksida axlar/Chins

Och så rullar jag på med det här schemat, jag har också slängt in marklyft då och då på ryggpassen och jag försöker åtminstone köra 1 gång i veckan. Har inte hittat tillbaka tekniken som jag hade innan ”rehaben” så inte lagt mycket energi på det. Men just nu känns det riktigt bra med detta schema så jag kör på det. Jag har också slängt in rodd/roddintervaller 1 gång i veckan och det går faktiskt bra. Ibland kör jag dem på ryggpassen och ibland på vilo/återhämtningspassen. Jag har ju min vapendragare Michaela att tacka för det <3!

Videos

Jag har också äntligen börjat filma lite mera under mina träningspass och gjort nya videos som ni kan se här:

Körde ensam men fick till ett riktigt bra pass så passade på att filma.

Och här tränade jag tillsammans med min favorit Supernadine, så himla roligt att träna tillsammans med henne äntligen efter hon debuterade i TyngreClassic Athleticfitness och tog 3e plats!

COMEBACK 1 – TYNGRECLASSIC ll

Japp, ni läste och såg rätt, jag har beslutat att göra min comeback på Tyngreclassic ll dels utav många anledningar men det som gör det så himla bra att det är en tävling i stockholm och då behöver man inte åka halva landet för att tävla liksom. Jag tyckte ju att Bodyclassic2014 var riktig bra men Tyngreclassic nu i maj var den bästa tävling jag varit på och den har fått så mycket beröm. Publik, organisation, domare, sponsorer, tävlande, tidshållning och massa mera gjorde det givet att tävla nu i höst, det blir perfekt.

Jag har ju som slutmål att tävla på Decembercupen2015 också, så jag får se hur vi lägger upp dieten för båda tävlingarna (Kristian och Pepz som hjälper mig såklart <3 bästa coacher!) Är i alla fall beslutsam om detta och det kommer nog bli grymt! Ska bli häftigt att se vad som döljer sig under dessa lager fett Bort med fluffet, fram me musklet! Så jag hoppas att ni kommer och hejar på mig och peppar mig hela vägen in mål.

Nu ska jag titta på serier och chilla lite.
Ha det bäst, peace!

Nu är det ny vecka som påbörjas – och det känns spännande att få uppleva hur kommande vecka blir, jag tror att den kommer bli riktigt bra! Hoppas att det är bra med allihopa och att livet rullar som det ska för er. Nu är vi redan inne i Mars 2015 och tiden bara rinner iväg! Kan ni fatta att det är 9 månader kvar tills jag står på scenen igen? Helt fantastiskt vad tiden går fort, men det gör inget, för jag toklängtar så himla mycket!!

Det är väldigt bra med mig, tidigare så har jag skrivit att jag har haft mycket på jobbet och varit tvungen att jobba över den senaste tiden, men saker och ting har äntligen lugnat sig och nästa deadline som närmar sig är i April så jag har gott om tid, jag hann t.o.m. med ytterligare en leverans i fredags. Fick någon lätt förkylning förra veckan som satt i ett par dagar men jag har tränat på som vanligt, såklart slängt in vilodagar/rehabdagar så har fått extra vila där samt jag har sovit bra dessa dagar, men nu känns det mycket bättre

Det perfekta träningspasset

Jo nu ska vi snacka lite träning! Träningen går faktiskt fantastiskt bra just nu, dessa 9 veckor som jag har tränat sen rehaben blev avklarad fortsätter att gå uppåt. Det är så himla underbart att få se sin egen personliga utvecklingen inom träningen och se hur kroppen förändras när man satt igång riktigt bra med träning- och kost! Jag äter väldigt bra, räknar inte alls hur mycket jag får i mig utan jag går på känsla istället – äter frukost, lunch, mellanmål, tränar, äter tillskott efter träning, äter middag och sedan något extra, men det är stora portioner.

Tre faktorer som jag har koll på: Vikt, Sömn, Kost – Dessa går hand i hand, vikten skall gå uppåt, går den neråt så äter jag inte tillräckligt helt enkelt. Sömnen och kosten påverkar mestadels hur mycket energi jag har på passen och hur stark jag är så dessa har jag såklart också koll på. Jag får ~7-8h sömn/natt och då orkar jag jobba plus träna

Det perfekta träningspasset…ja vad är egentligen det perfekta träningspasset? Det är väldigt svårt att definiera detta men jag tror faktiskt att alla som tränar seriöst, har tränat i flera år, tränar inför tävling m.m. har nog åtminstone ett par gånger per år upplevt detta pass. Jag beskriver det perfekta träningspasset med mina egna ord som lyder nedan:

”Det är när du har sovit bra, ätit bra, känt dig riktigt fräsch i kroppen och arbetet går jättebra. När jobbet har gått mot sitt slut, så är det träningen som du tänker på och du känner dig så grymt taggad. Du är fast besluten att det ska bli ett bra pass och taggar till med något sort av musik, motivationsvideo, laddar upp med mat och preworkout. I detta fall så laddade jag upp med en del riskakor, pwo och sedan kollade jag på när Dana Linn Bailey tränar ett grymt bröstpass (Klicka länken för videon). Så när jag fått i mig all motivation och jag börjar känna hur pwo’n kryper under skinnet och det kliar överallt så packar jag ihop och drar till gymmet. Jag sätter på spotify och väljer musik som får mig att tagga till ordentligt.

Och sedan flyter allting på, kommer till SATS Medis och blir bemött av världens trevligaste och bästa personal. Byter snabbt om och fortsätter dunka musik, jag gör min speciella uppvärmningsrutin för axlarna och här kommer jag verkligen in i mig själv och får ett sånt enormt fokus. Bänkpress, Snedbänk, Lutande Hantelpressar, Cable-Cross, Pushdowns, Dips och det sjukaste pumpet i musklerna jag har varit med om. Allting satt verkligen som det skulle, rep efter rep, set efter set, övning efter övning och en sjulhelsikes pump. Glädjen var på högsta nivån och styrkan helt otrolig- och med detta sagt och skrivet så är det här det perfekta träningspasset.”

Har ni upplevt ett sånt här pass och i så fall, hur kändes det?

Jag längtar verkligen till nästa bröstpass och denna gång så för jag världens bästa sällskap av broder och goda vän Niklas Wadman och då ska vi göra ett riktigt uberpass tillsammans likt vårat ryggpass i fredags där vi totalt krossade alla möjliga muskelfibrer i ryggmusklerna, baksida axlar och bicepsen. Fantastiskt roligt och så himla givande att träna tillsammans med honom.

Igår så fick jag till ett GRYMT benpass på gymmet här i Södertälje, helt inne i min värld och musiken i headsetet. Det blev 10 set knäböj, 5 set frontböj, 5 set raka marklyft följt av andra övningar för baksida/framsida lår. Jag var fast besluten att jag skulle klara det sista setet knäböj med en 10a på 100kg och det gjorde jag, fick kämpa och hämta kraft ordentligt inför sista repet men det gick. Sedan så körde jag frontböj och kom upp till 10a på 70kg. Grymt stolt och nu är jag helt slut i kroppen och vill bara sova. Idag är det vila så jag ska bara jobba och sen hem, och så laddar vi om batterierna inför tisdagspasset med herr Wadman!

Vi avslutar med formbild på benen!

Ha det bäst allihopa så hörs vi!
Peace
-Simon

Det känns som att det var evigheter sen jag skrev ett inlägg även fast det bara gått två veckor, det är mest pga att jag har haft mycket att göra på jobbet och sen har jag inte hunnit att sätta mig vid datorn, samla tankar och funderingar och skriva ut allt. Jag har jobbat 12 dagar streck och denna helg är jag äntligen ledig – man känner verkligen hur sliten man är, även om jag är på tipp topp på gymmet och det syns inte så känns det inombords. Jag vaknar 6:40 varje dag och är hemma ca 21:00, då ska jag äta och ”varva” ner sen så fort man tittar på klockan så är hon 23:00 och det är läggdags haha

Men jag klagar verkligen inte, visst är det tråkigt att behöva stressa, jobba över ordentligt och hinna med sin leverans. Det är alltid fokus på att lämna in i tid och hinna med sin deadline. Sen att jag går och tränar efter jobbet är ju mitt personliga ansvar och ”fritid”  – jag skulle kunna strunta i att träna och jobba över hela tiden, men av egen erfarenhet så skulle jag faktiskt prestera dåligt på jobbet. Får jag inte min harmoniska tid på gymmet så blir jag trött, seg, äter dåligt, sover dåligt och dagen efter så presterar jag dåligt på gymmet. Jag jobbade över 17h förra helgen och det var faktiskt värt det, arbetsuppgifter som normalt tar flera dagar att göra gjorde jag klart då, blev faktiskt stolt och imponerad över mig själv över hur fokuserad man var.

Hur går träningen då?

Träningen går fantastiskt bra! Jag har fått till så himla grymma pass på gymmet och det roligaste av allt är att jag ser progression och resultat. Det är faktiskt helt fantastiskt hur en kropp, en fysik, ens egen styrka, ens mentala och psykiska tillstånd kan utvecklas genom att man bara får göra det man vill – och i mitt fall träning!

Efter att ha gått till gymmet nästan varje dag i 5 månader och gjort mina rehabövningar, sett alla mina vänner och alla andra träna, och sedan få det bekräftat den 6e januari att rehabprocessen är avklarad och jag kan börja träna – DEN glädjen och lyckan är fantastiskt! Och under denna tid så har jag insett att det är inte alla som kan förstå i vilket tillstånd du befinner dig i och hur mycket du längtar. Jag menar, det är så många som har sagt till mig ”Det kommer bli bra, jag förstår” – och jag uppskattar all stöd det vet ni, men det är viktigt att komma ihåg att om du själv inte befinner/eller har varit i liknande tillstånd som mig då är det väldigt svårt för dig som individ att förstå vad man själv går igenom, och det är här jag har vuxit som mest i det mentala och psykiska biten.

Så för mig, att se hur min kropp förändras, att se muskelvolymen komma tillbaka, att få riktig härliga komplimanger och att se hur styrkan går uppåt är en känsla fylld med så mycket glädje att det är så svårt att beskriva i text,  och det är så fantastiskt att gå igenom denna resan – jag är 100% övertygad om att detta år kommer gå riktigt bra för mig i år och planen är Decembercupen2015.
Det som är absolut viktigaste när det gäller till min nuvarande träning och i framtiden är att jag tillämpar smart träning dvs att jag tränar inte till failure, jag tränar med god teknik och fokus på kontakt och pump. Jag tränar så att mina axlar anstränger sig så minimalt de bara kan och det är därför jag utvecklas så bra just nu. Jag ökar i dips, jag ökar i chins, jag ökar i allt och det älskar jag.

En bild säger mer än tusen ord eller hur? Här med min fina vän Sarah Jelving (@sarahjelving) 

Just nu så har jag inte ett fast schema eller någon speciell period som jag befinner mig i, jag fokuserar på högreps 8-12 på allt och kör bröst/triceps rygg/biceps/baksida axlar typ var 3e-4e dag och sedan slänger jag in återhämtningsdagar och vilodagar – återhämtningsdagar där jag fokuserar på att göra mina rehabövningar, stretcha bröst och foamrolla lårmusklerna. Sen har jag också kommit igång med benträningen åter igen, förra måndagen så tränade jag mitt första benpass och jag var lite skeptiskt om att ha lite knäsmärtor men icke! Det gick riktigt bra och som bäst så jobbade jag upp mig till 80kg i knäböjen och 60kg i frontböjen – tekniken som jag fick väldigt mycket beröm från flera personer var perfekt och sitter där den ska så nu ska bara styrkan gå upp, så roligt!

Vi avslutade med med två rundor utfallsgång efter att ha totalt mördat mina ben…helvete vilken pump jag hade i låren, det var sinnesjukt, första rundan gick det inga problem men andra rundan fick jag problem halvvägs haha…utan mina vänner som peppade mig, utan min vinnarskalle inombords och utan ett #Krigarmore så skulle jag gett upp för längesen, men nej! Jag föll och steg upp igen, fortsatte hela vägen tills jag föll pladask vid mållinjen – därav en fantastisk bild tagen av min vän Daniel Ekstam (@ekstamm) på mig och Sarah Ett riktigt härligt fotominne!

Här ovan så ser ni hur formen ser ut på ryggen, jag är rätt så stolt över att den förbättras hela tiden och att jag är medveten om mina svagheter så att jag kan förbättra dessa. Mera tjocklek på ryggen och mera lats! Det kommer bli en hel del fokus på rodd och dragövningar framöver, och inte så mycket breda övningar. Sen gäller samma sak mina bröstmuskler, har fått tillbaka volymen på de och utvecklingen går framåt, jag kommer lägga lite mer fokus på att träna lutande/snea pressar så att jag kan få mera volym överdelen av bröstet

Idag kommer det troligtvis bli ett till bröstpass, ska bli riktigt skönt att få gå träna då jag fått välbehövlig sömn i helgen och vilade igår, det får bli lite extra fokus på utsida axlar samt dips tänker jag. Blir nog häftigt! Vi får se hur upplägget ser ut för dagen. Avslutar inlägget med en härlig bild på mig, världens bästa coach Kristian Sewen (@kristiansewen) och min vapendragare Michaela Augustsson (@michaelaaugustsson) som vi tog häromdagen på gymmet. <3

Ha det bäst och ha en trevlig fortsatt söndag!
Önskar er en fantastisk start på den nya veckan och månaden PEACE!
-Simon

Det har varit lite tyst på bloggfronten och på instagram de senaste veckan, anledningen är för att jag åkte på skidsemester tillsammans med företaget jag jobbar på till Alperna, Österrike. Vi åkte skidor på ett av de bästa skidställena i byn Bad Gastein. Vi var 8 st som åkte dit och hade det riktigt roligt.

Jag hade inte åkt skidor på över 10 år, senast var faktiskt när jag gick i grundskolan och vi åkte på skidresa med klassen till Romme Alpin. Men även om det var längesen jag åkte så kommer jag ju ihåg att det var såååå roligt när man var ”yngre” så det var givet att jag åkte med till Alperna – trots att man var kass på att åka haha

I veckan så handlade jag allt man behövde till resan, jacka, byxor, handskar, underställ, strumpor m.m. och jag är glad att jag hade användning av allt – till nästa gång så ska jag köpa ett par riktigt bra skidglasögon istället för de jag fick låna.

Vi åkte på onsdagsmorgon och kom hem på kvällen i lördags, flyget från Arlanda till Salzburg som tog 2h och sedan åkte vi buss i 1,5h från flygplatsen till byn Bad Gastein där vi skulle bo i våra lägenheter.

Torsdag och fredag

Vi hann aldrig åka på onsdagen så de enda dagarna vi kunde åka skidor var torsdag och fredag, sen bar det hem till Sverige på lördagen (fan vad skönt att sova i sin egen säng!!).
Men vi vaknade tidigt på torsdagen, åt frukost och sedan gick vi till skiduthyrningen och hämtade våra pjäxor, skidor, stavar och hjälm sen var det bara att åka upp i liften till toppen och ut i backen!

Så när man väl var på toppen och alla var redo att åka, tror ni inte jag blev riktigt nervös när jag satte fast pjäxorna i skidorna? Asså shit, det kändes så konstigt att stå på skidor åter igen efter 10 år haha!! Men jag hade 7 andra med mig som var riktigt duktiga på att åka så det kändes tryggt. Vi åkte blåa backarna först så att jag kunde lära mig och känna efter hur det kändes.

Och efter att ha ramlat ca 25-30 ggr på förmiddagen och försöka förstå allt som har med dalskida, pist/offpist, böj på knäna, m.m att göra så började jag äntligen bli bättre. Men först åt vi lunch kl 12:00 och efter detta så gick resten av gänget till en annan backe som var lite brantare (röd/svart) och den längsta backen nånsin, tror den var 12-14km lång. Jag följde inte med eftersom jag inte kände mig så bekväm än med skidåkningen så det blev jag och en till som åkte blåa backerna så jag kände mig bekväm. Det gick faktiskt jättebra och alla blev imponerade över utvecklingen jämfört med förmiddagen. Vi åkte tills det började bli lite mörkt och tomt i backen, sedan var det Afterski på Silverbullet, följt av restaurang på Wildbad och sedan gick vi hem och la oss.

På fredagen så sov vi lite längre och sedan åkte vi upp till toppen igen, jag hade sån sjuk träningsvärk i benen och jag var rätt öm i kroppen på de ställena jag ramlade på haha. Mestadels så krampade benen åt, träningsvärk i vaderna, ömt på vänster höft och lite svullen på höger knä – men det var lugnt så fort jag blev varm i kroppen och vi åkte ut i backen.

Det gick jättebra, vi åkte ut i röda backen direkt, lite nervös var man för det var en ”ny” backe för mig men blev bekväm rätt så fort, de hjälpte mig ytterligare med min skidåkning så jag blev bättre och vågade mera. Ett par gånger så hände det att vi hamnade i offpisten (de sa inte åt mig haha) och då gick det åt skogen, det gick fort och jag ramlade flera gånger och sjönk i snön Den som var värst var när jag följde efter de, kunde inte ta mig upp på blåa-banan så jag fortsatte och ramlade sedan, kunde inte ta mig upp igen utan sjönk i snön och rullade ca 15-20m hela vägen ner till banan medan de såg på hahaha Den bjöd jag väl på kan man säga…

Men resten av åkningen gick kanon och vi hade så skoj, vi åkte ett tag och sedan gick de andra till långa backen igen och jag stannade kvar på den andra backen. Jag åkte själv denna gång och det blev riktigt dimmigt, man såg ingenting och glasögonen hjälpte inte alls, så det var bara att ta det lugnt och åka försiktigt – men jag njöt verkligen hela tiden. Jag stannade då och då när benen började bli lite trötta och sedan fortsatte jag hela vägen ner.

Vi avslutade kvällen på samma restaurang där man blev VIP gäst och åt riktig god mat igen, sedan drog vi till Casinot och spelade lite för skojs skull.
Dagen efter åkte vi hem och resan tog så lång tid, vi fick vänta på bussen, hamnade i trafik, fick vänta till in-checkningen eftersom det var lång kö och det gick långsamt och sedan samma sak när vi skulle igenom säkerhetschecken – sämst betyg får Salzburg flygplats när det handlar om incheckning och köer, buuu förbättra er!   – men hela resan var i alla fall så himla rolig och jag längtar tills nästa gång!

Träningen då

Ja, vi måste ju snacka lite träning ändå eftersom bloggen är ju mestadels tillför att berätta om min träning och min comeback i AF åter igen. Jag kunde verkligen inte hålla mig ifrån gymmet idag, det kliades i hela kroppen så jag drog med brorsan till 8TGYM Moraberg här i Södertälje och körde ett riktigt riktigt bra bröstpass!

Som alltid inför mina träningspass så värmer jag upp i två steg, steg 1 med ”rehabträning” där jag värmer upp axlarna, bröstmusklerna och lederna genom lätta latsdrag, armhävningar, hantellyft och gummiband (Stretchar/mobiliserar axlarna här) och sedan så börjar jag steg två så värmer jag upp 2-3 set med första övningen beroende på vilken muskelgrupp jag kör, i detta fall var det bänkpress. Tekniken och utförandet är prio 1 i allt jag gör nuförtiden så jag kör inte alls tungt, jag kör däremot långsamt ca 3-4s i den excentriska fasen för att göra vikten tyngre och ungefär 4-5 set 8-12 reps i varje övning.

Sen var det snedbänk, hantelpressar lutande/liggande, dropsets, cable cross över/under och så avslutade jag med dips – och det är här jag blev som gladast och riktig stolt över mig själv! Jag körde 4 set och det blev 10 10 8 8 reps, inte tävlingsdjupa men strikta och fina!! Jag kunde ha pressat ut mera såklart, jag har mera att ge men jag vill öka sakta men säkert och så småningom komma upp i högre reps, viktade dips, gummiband dips osv. Passet får 10/10 hantlar och jag är så nöjd!

Imorgon blir det rygg/marklyft och det ser jag verkligen fram emot!
Önskar er en kanonstart på veckan, peace!
-Simon

Sitter här och skriver detta inlägg och tänker att det redan är februari, helt sjukt vad tiden går snabbt eller hur? Bara 10 månader tills jag gör min comeback inom Athletic Fitness på Decembercupen liksom – och nu sen jag avklarade min rehabperiod så har jag tränat i 1 månad. Formen blir bättre och bättre efter varje träningspass och jag blir starkare hela tiden Fortfarande inte nöjd än men tålamod är guld liksom men så här ser formen ut för tillfället:

TEAM BODYSCIENCE

Jag har nu varit med i MMSPORTS och representerat Team MMSPORTS i 2 år och det 3e året så har jag fått äran att vara med och representera Team Bodyscience ! Det känns verkligen jätteroligt att få vara med i detta team och jag hoppas nu att jag kan leverera resultat i år – mentala biten, viljan, psyket som är starkare än nånsin och ett jävlar anamma finns där så jag kommer göra allt jag kan för att göra bra ifrån mig. Nu ska jag bara fixa de lösa trådarna när det gäller skador och problem med min kropp så blir det nog bra – en sak i taget så tar jag ett steg framåt och närmar mina mål. Så TACK så mycket till Olle, Lelle, Tim, Kristian som ger mig denna möjlighet och tack till hela våra fantastiska MM familj för att vi är tillsammans <3 Let’s do it! Nu laddar jag inför mitt bröst och tricepspass!

Kram på er alla, peace!
-Simon More