Jättesvårt att fota mig själv och det är dålig kvalite. Men här ser jag att rutorna och axlarna börjar komma fram mer. Har ju känt under några veckor art det står helt stilla (som många andra verkat det som) men idag så känner jag mig något tightare än vanligt. Stört najs! Nu släpper det! Håller tummarna och kör på. Tydligen bara sex veckor kvar, snacka om att leva i förnekelse;) Skämt åsido, dessa sex veckor kommer och ska bli både de mest intressanta och lärorika veckorna i mitt liv. Det ska göra ont! Det ska svida! Framförallt ska det svettas och krigas!
Nu börjar det hända något här!
23 oktober, 2011
comments_template( '', true ); ?>