Jag måste få säga en sak. Det är inte superkul att poseringsträna när man känner sig mjuk och sladdrig. Nu säger jag inte att jag ÄR det om man jämför med många andra men mer än vanligt för mig. Håll isär det;) Men det måste göras och väl inne i det så är det jättekul ändå. Får bortse från att jag inte ser konturerna och det är svårt att få in hur jag ska trycka när jag har för mycket underhudsfett så att jag inte ser muskulaturen. Men känslan måste in. Det är härligt. Konstigt att stå i spegelsalen i klackar och små kläder och samtidigt inte känna sig helt hundra direkt. Som sagt, skräckblandad förtjusning.
Idag fick jag hjälp av min Somayeh. Hon peppade och BOOSTADE mig till en faktiskt bra poseringsträning. Känner mig ganska trygg i den. Så ut med bilderna på bloggen, peppa mig själv att ta det här på allvar och att kötta gärnet. SÅ KORT TID KVAAAAR!!!
Jag är tillbaka nu. Puss sålänge!
