Två dagar innan dietstart. Vad händer inte i mitt huvud just nu? Jag är fucking livrädd. Jag ska göra en riktig deff. Nu tänker ni, men jag har ju tävlat förut. Absolut, men till saken hör att jag började tävlingssatsningen i augusti, alltså fyra månader innan tävling så det gick inte riktigt tull som det bör och brukar. Jag är glad för de resultaten jag gjorde på så kort tid men vill inte ställa mig på scen igen och känna som jag gjorde då. Som ett failiure. Jag ska ga ner en del i vikt och behålla den massa jag har samtidigt, inte den lättaste ekvationen vill jag lova. Vem som helst kan gå ner i vikt och bli smal men det här, utmaning på hög nivå. Jag vet att jag inte besitter så mycket muskelmassa och förmodligen kommer känns mig SMAL. Den känslan är inte välkommen så när den kommer kickar jag ut den direkt. Det är bara så det är, jag har bara tränat ”byggning” i knappt ett år så jag får ta det. Jag satsar på hårdhet och symmetri för den är ganska bra faktiskt, så får storleken komma i andra hand;) Sa jag att jag är livrädd?
Jag vet många som har grym fysik och är flera år före mig med träningen men ändå inte vågar tävla. De/ni vill men vågar inte. Fan också. Fegisar! Om ni vill, vad står i vägen? ”Jag behöver bli större och komma i bättre form” osv. Vad tror ni jag behöver då?!?! Ja självklart vill man göra bra ifrån sig på tävling men alla kan inte vara bäst. Jag väljer att tävla för att se hur min fysik har förbättrats från förra året. Jag vet att jag inte kommer att vinna men jag VET att jag kommer vara stolt över mina resultat och bara det är så värt. Dessutom är det kuuul att tävla. Att stå på scen är fantastiskt roligt och hela grejen med färgläggning, galen bikini, hår och make, laddning och uppumpning är u n d e r b a r.
Om ni vill, våga våga våga! Det är så roligt! Passar såklart inte alla men det passar mig just nu och jag är så förväntansfull inför den här hösten och hur jag kommer se ut på scen.
