Bilder från Turkiet sommaren 2010.
Jag MÅSTE sluta hetsa. Jag måste sluta jämföra mig med alla andra tjejer som ska upp i Lucia. Jag har tränat sedan augusti. Jag har inte tränat lika länge som de flesta andra inför det här. Det är ett skämt om jag tror att jag ska kunna se ut som Jannika Larsson om mindre än två månader med träningsstart i augusti i år. Jag måste vända min negativa trend nu. Jag mailade min coach igår och skrev i subjectrutan: Behöver push nu!. Sagt och gjort. Idag kom ett långt peppande mail med fina ord om just bl.a att jag ska vara stolt över det jag åstadkommit på så kort tid. Jag ska vara stolt över min prestation hitills och jag är faktiskt i mitt livs form just nu. Inte tillräckligt bra för luciapokalen, men ändå. Tänk när jag står där, då kan vi snacka om mitt livs form. Wow! TACK för det mailet Jocke!!! Jag har 7 veckor på mig och jag ska göra det bästa jag bara kan av dem. Jag behöver acceptera läget och förhoppningsvis kommer jag vilja fortsätta tävla efter Lucia. Antningen i Fitness eller något annat. Luciapokalen är en nybörjartävling och med 4 månaders förberedelser måste jag vara nöjd med att jag ens kommer stå där på scenen i brunfärg, lockigt hår och glittrig bikini. Mycket måsten här nu, men jag MÅSTE vara stolt över mig själv mer. Jag VILL vara mer stolt än vad jag är. Jag vill inte skämta bort att jag ska tävla i Body Fitness samtidigt som jag slänger in ”ja, jag är ju för liten och för mjuk, men det blir nog bra” och skrattar lite nervöst. Fuck it. Here it comes: JAG SKA TÄVLA I BODY FITNESS, ÄR SJUKT STOLT ÖVER BARA DET BESLUTET OCH ÄR STOLT ÖVER MINA RESULTAT HITILLS OCH MIN BESLUTSAMHET. JAG ÄR STOLT. Nu bara spyr jag ur mig ord och känslor, ingen struktur på det hela. Känns bättre så än att jag ska sitta och vara petig och korrläsa. Det här kommer från hjärtat. Sådär, nu har jag här och nu vänt min negativa trend och för var dag som går ska jag kämpa mer och bli mer och mer stolt.
Jag fick mer eller mindre en liten utskällning av min pojkvän förra veckan. Han sa, hur såg du ut för ett år sedan? Var du nöjd då? Trodde du då att om ett år skulle du se ut som du gör idag? Kort sagt, han fick mig att inse vad jag faktiskt gjort på ett halvår. Hur mycket det gör för mig idag och hur snygg kropp jag tycker att jag har, för att inte tala om hur frisk jag är nu jämfört med då och hur energin är mycket högre. Tack för det. Han är sådär irriterande vettig. Mycket ytligt snack nu, men faktiskt, är man vältränad så mår kroppen i de flesta fall väldigt bra. Vältränade människor orkar mer, har bättre immunförsvar och mer energi. Jag vill se bra ut, jag vill vara vältränad och att det ska synas på mig. Jag tycker att det är viktigt att känna sig snygg och bekväm i sin egen kropp. Vem håller inte med? Kolla på bilderna ovan, känner ni igen mig? Jag känner inte igen mig själv. Jag var så otroligt onyttig och var absolut inte bekväm i min egen kropp. Tragiskt. Det här är typ en av tre ggr jag hade bikini på mig förra sommaren. Jag ogillar värme starkt och vill helst gå i bikini hela tiden på sommaren men hade alltid t-shirt (mina armar var för plufsiga) och shorts. Kan tillägga här att de flesta av oss känner eller har känt så här. Det behöver inte vara befogat men känslor som känslor. Jag vet att jag är en stark och smart tjej med ett stort hjärta, men vad gör det när du inte kan se förbi ditt yttre? Kan vi inte göra slag i saken att vi lovar oss själva att vi ska ta hand om våra kroppar och framförallt vårt självförtroende, som är så viktigt i denna hårda verklighet. På med viljan, som jag säger till mina deltagare när de vill ge upp.
Slutsats: Det handlar inte om tjock eller smal, det handlar om stark eller svag. Jag kanske provocerar när jag skriver att det är så viktigt med hur ens kropp ser ut, det är det för mig. Förmodligen för dig också, bara att du inte vågar erkänna det för dig själv. Har du identifierat dig med att vara ”lite rund om magen” eller ”den runda i gänget”? Kanske inte, men om du har det, tänk om. Nu krigar vi tycker jag. Nog om det här.
