Var sjukt sugen på ett sånt där vidrigt axelpass idag. Känns som att de inte vill växa mer nu så bad en kollega och vän om tips. Han driver bloggen ALDRIGVILA.SE och är expert på ”vidrig” träning. Han hjälpte mig idag med mitt axelpass iaf och det var så sjukt jävla tokjobbigt. Kändes som att mina underarmar skulle sprängas och att kraften tog slut efter 10 sekunder. Det värkte och jag kved som en liten gris. Till slut skrek jag av både beslutsamhet och (mest) smärta. Och sen hände det… botten var nådd, tårarna kom. Har ni tränat er till gråt någon gång? Det är ganska mycket värre än att träna tills man spyr kan jag säga. FY FAN. Men jäklar vilket tryck jag fick och vad jag behövde en sån här riktig genomkörare för både självförtroendets och motivationens skull. Trivs ju sjukt bra med mitt upplägg och har verkligen både känt och sett resultat, men idag ville jag bara grisa. Tack Prime, för det! Micke är snart aktuell i Gladiatorerna som Gladiatorn Prime, missa inte!
Passet är lite lätt suddigt såhär i efterhand men vi började med sittande breda militärpressar, olika ”höjd” på pressara och olika intensitet. Direkt över till två små löjliga kettlebells, sidolyft. Många. Direkt över till omv. flyes med samma kettlebells och direkt på drag mot hakan, strikta först, sen med ”ryck”. Tills jag typ tvärdog.
-Innan detta hade jag kört 5 set sittande hantelpressar supersetat med sidolyft.
-Efteråt körde jag lätta sidolyft, en sida i taget.
-Sen blev det rörlighetsträning med hjälp av foamroller och träpinne och sjukgymnastmanipulation. Reslutat=ont=värktablett.
-Sist men inte minst poseringsträning mitt ute i gymmet. Frontposen käns ganska bra nu, behöver öva upp rörligheten i bröstryggen så kommer sidoposerna kännas bra de med.
Imorgon bär det av till Västerås för SM i Body Fitness. Ska bli galet roligt!!! Puss och godnatt!
