För ca 2 veckor sen fick jag efter 32 år kontakt men min ena bror som bor nu i USA. Fick ett brev från Adoptions Centrum här i Sverige att dom hade information till mig. Ringde dem fredag och fick då veta att min ena bror James sökte efter mig. Kom ihåg att mitt första reaktion var att ja börja gråta, av lycka. Kändes hel overklig och underbart på samma sätt. Har vetat av dom ända sen jag var 17-18 år. Men försökt på olika sätt söka reda på dem utan resultat. Så jag trodde att jag aldrig skulle hitta dem. Utan bara fundera hur de såg ut, hur dom var som personer eller om de hade familj.

Men nu vet jag, min ena bror har en liten son och min andra bror har 2 små flickor. Så nu har helt plötsligt blivit moster till tre helt underbara och söta brorsbarn.

Har än sålänge bara hunnit prata med den ena brorsan eftersom min äldsta bror är i de militära och just nu är på Military School, och får inte ha använda internet eller telefonen. Har däremot pratat med hans fru lite och är så lycklig inombords att jag äntligen hittat endel av min familj. Har äntligen fått syskon som jag har saknat i så många år. Men nu har jag chansen att få bygga upp och lära känna min nya familj bättre ochvet att detta är starten till något bra.

Alla dessa känslor och tankar har fått mig att inse en sak. Att livet är för kort att tänka ”tänk om”. Eller slösa bort på att man inte vågar. Känner man att något känns bra, vare sig de är att skaffa nytt jobb, ett mål med träningen eller känslor för en annan person så ska man våga chansa. För gör man de så kommer man lyckas och man kommer bli lycklig och må bra eftersom man följde sitt hjärta.

Jag har hittat saker i mitt liv nu som jag vill satsa helhjärtat på eftersom jag vet att jag kommer bli lycklig, få ett underbart liv och massa av kärlek. Precis allt de där som jag alltid har trånat och önskat. Hitta min lycka och eventuell framtid där jag minst anade de men jag vet samtidigt att de är så bra, så rätt och kommer bli helt underbart.

Mitt i allt kaos runt mig så har jag funnit mig själv och insett att jag faktisk är värd nått. Att jag är unik, speciell, älskvärd person.

 Vet att framtiden är min, är vår och jag kommer aldrig sluta kämpa för de jag vill ha eller för dom som ör mig närmast hjärtat.

”You deserve someone who knows you’re not perfect yet staring at you like you’re the most perfect person they’ve ever seen”

När ska saknaden bli mindre, när ska smärtan i bröstet lätta? När ska man acceptera att du togs ifrån mig alldeles för tidigt.

Pratade om dig igår med en vän om våran sista möte. När jag berättade om hur jag borstade ditt hår, smörjde in dina händer och ansikte. Sa till dig att du kunde släppa taget. Att du inte behövde oroa dig för mig längre . Då kände ja smärtan inombords precis som då när jag insåg att jag aldrig skulle få krama dig igen, prata med dig igen eller höra ditt skratt igen. Va tvungen koncentrera mig igår så ja inte skulle brista ut i gråt. För smärtan är så stark fortfarande fastän de blir 9 år sen du somnade in.

Min älskade mamma, älskar dig så mycket och jag behöver dig fortfarande. Behöver min stöttepelare och dina goda råd. Nu mer än nånsin.

Vet att vi kommer ses en vacker dag och då kommer jag krama dig så hårt.

Sista tiden har de varit mycke sånna dagar. Vissa dagar har ja bara velat slänga in handduken, ge upp allt och bara gräva ner mig själv. Bara skrika ” Gå tillbaka, gå iväg och titta inte tillbaka.” Men jag kan inte, jag vill inte. Mitt hjärta tillåter mig inte eftersom det vill något annat. Jag vill känna lycka, inte bara under dom där speciella stunderna utan hela tiden.

Ena sekunden är man glad och lycklig men lika fort dras mattan bort under en och man är tillbaka till verkligenheten.

Men nånstans har man ändå kvar de där lilla hoppet, den där lilla tron att snart, snart är de min tur. Min tur att få uppleva lycka, uppleva den där speciella känslan i kroppen som gör att hjärtar hoppar över ett två slag.

Vill inge längre bli ledsen över en bild, över en text eller över de jag måste se med mina egna ögon.

Men jag vet att jag är stark innerst inne, har hela mitt liv fått kämpa för mitt och de jag vill ha. Kommer inte sluta kämpa nu heller.

Jag kämpar för min och Kians lycka. Att vi ska känna trygghet och kärlek och viktigaste av allt L Y C K A

Men jag vet att denna berg och dalbana av känslor kommer vara ett tag till. Vissa kan bli bättte vissa måste man tyvärr ha kvar vare sig man vill eller inte.

Min tro och min hopp kommer alltid finnas kvar även under dom tyngsta dagarna

Men jag är lycklig över att ha dig i mitt liv nu och för alltid

När sånt här händer som man inser att våra liv är lånade på obestämd tid. Vissa lämnar oss och tidigare andra senare.

Att man aldrig vet va som ska hända, därför ska man ta vara på den korta tid som har på denna jord. Fyll den tiden av kärlek, omtanke och respekt mot dina nära och kära men även gentemot  din medmänniska.

Fastän jag inte blev utsatt indirekt av händelsen igår så fylls ändå hjärtat av stor sorg. Att världen tyvärr är fylld av så mycke hat att man vill göra andra människor illa är helt obegripligt.

Men mitt i denna tragedi infinner sig nå vacker. En kärlek som byggs mellan människor som inte ens känner varandra. En samhörighet där man tillsammans blir enade och stöttar varandra för att orka gå vidare. En gemenskap byggs och skapar en enorm sympati för varandra, en kärlek för vårat land, en kärlek till varandra. En stor respekt till polisen, brandkåren och sjukvården som gör allt för att hjälpa och se till att skydda oss.

Sverige enad och tillsammans stöttar vi varandra och alla som blivit drabbade på något sätt.

Vi blir starkare och tillåter inte oss bli besegrade.

Så lova nu att ni ska ge era nära och kära en extra kram i kväll, i morgon, i all framtid. Visa mer kärlek gentemot varandra. Sträck ut en hand till dom som behöver det. Skänk en extra tanke och Pray for Stockholm.

All kärlek till alla i vårt avlånga land

]]> https://team.mmsports.se/ninnie81/2017/04/03/recept-pa-nyttig-kottfarssas/ Mon, 03 Apr 2017 20:31:38 +0000 https://team.mmsports.se/ninnie81/?p=89 Idag har dagen gått i lugnets tecken. Vakna i morse av att mitt halsont har kommit tillbaka. Så jävla drygt eftersom de inte va sålänge sen som ja var sjuk pga halsont, feber å värsta skit i bihålorna. Nu har ja än sålänge bara halsont och hosta. Så idag blev de ingen träning.

Igår orkade jag inte göra ordning nå food prep så de blev idag. Vart att höra köttfärssås som heter Muskelbyggar köttfärssås.

Så tänkte dela med mig av receptet och har även hur mycke näringsvärde per portion de är.

Nu använder jag mig inte av salt och tillsätter samba oelek för att få lite sting plus satte till svamp med. Sen äter jag inte spagetti utan antingen jasminris men nått som även är gott till är stekt vitkål.

4 Portioner

Ingridienser
400 g köttfärs
1 msk olivolja

2 dl sojabönor, kokta
1 st gul lök(ar)
1 st köttbuljongtärning(ar)
2 burk(ar) krossade tomater
1 msk balsamvinäger
1 st vitlöksklyfta, hackad
1 msk tomatpure
1 dl vatten
salt och peppar
timjan och oregano
300 g spagetti , fiber eller fullkorn

Tillagning
Skala och fin hacka löken. Fräs den i olivolja utan att den tar färg
Smula ner köttfärsen och låt den bryna med. Späd med krossade tomater och vatten.
Tillsätt buljontärning, bönor, tomatpure, vinäger, vitlök och kryddor. Låt såsen småkoka under lock 30-40 min. Smaka av med salt.
Koka spagetti enligt anvisningen på paketet och servera.

Näringsvärde per portion:
Energi: 395 kcal

Kolhydrater: 30 g

Protein: 32 g

Fett: 17 g

Energiflöde:
Kolhydrater: 30 E%

Protein: 32 E%

Fett: 39 E%

Smaklig måltid och hoppas ni gillar den lila mycket som jag.

Sist jag skrev här hade jag ganska nyligen lämnat Kians pappa pga tråkigheter som hänt.

Men nu har jag och Kian fått oss ett egen boende inne i stan som jag trivs jättebra i. Jätte mysig 3:a som är nära till gymmet och stan. Har nu varit själv med Kian i över 4 mån och han växer och börjar mer och mer visa sin personlighet. Är en liten kille ned egen vilja men så glad och nöjd störta delen av dygnet

Världens mysigaste lilla kille och kärleken till honom är helt obeskrivlig

Min plutt har redan blivit 9 mån

Min vackeröga min livs kärlek

I januari började min diet spm sagt och den har gått bra. Började med en startvikt på 74,5 kg å nu ligger jag på 67 kg och många cm på kroppen har försvunnit. Känns skönt att dieten har svarat så bra denna gång. Bara fortsätta kämpa om man vill komma nån vart. I’m a fighter !!

Min utveckling dessa mån på dieten. Spännande och se hur formen ser ut om några månader. Är så farcinerad över hur ens kropp fungerar med rätt kost och bra träning. Som alla vet så är kosten viktigast om man vill gå ner i vikt. Vill man komma någonstans så måste man ge sig fan på de och kämpa tills man nått sitt mål.

Träningen har varit min räddning dessa månader för att orka för att kunna rensa skallen och koncentrera mig på min roll som mamma. Så jag kan göra mitt allt för att Kian ska få ett tryggt hem med kärlek och kunnas utvecklas och bli en underbar liten individ.

Men jag känner i mitt hjärta att 2017 kommer bli ett underbart år för både mig och Kian på alla sätt och vis.

Ha en underbar helg och ta hand om era nära och kära.

]]> https://team.mmsports.se/ninnie81/2016/12/14/blir-inte-som-man-tankt-sig/ Wed, 14 Dec 2016 00:18:23 +0000 https://team.mmsports.se/ninnie81/?p=71 Nu har de redan varit 3:e advent och lucia. Tiden bara flyger iväg och snart är de nytt år. Hoppas å tror att 2017 kommer bli så mycket bättre än 2016 på många sätt.

Sa att jag skulle bli duktigare på och blogga men sista mån har varit väldigt tung för mig på många sätt. Pga saker som har hänt hemma så har jag och Kian inte bott hemma på nästan en mån. Så nu längtar jag så efter vårt eget boende där jag kan skaffa ett varmt och tryggt hem för oss båda.

Mitt i detta kaos har träningen varit en räddning för mig så jag har orkat med allt som varit och hänt. Har där kunnat  rensat skallen och laddat upp med ny positiv energi. Så man orkar vara en så bra mamma som möjligt till Kian. Att ta hand om en 5,5 mån bebis ensam är ingen lek men skulle ändå aldrig byta ut dessa dagar mot allt guld i världen. Jag är så välsignad att ha världens goaste, snällaste å finaste lilla son. Som förgyller min vardag och som jag älskar så oändligt mycke. Sen har ja turen att de funkar fortfarande så himla bra med Kian på gymmet. Han sover för de mesta men när han e vaken är han för de mesta nöjd å tillfreds.

Är väldigt glad över de vänner som finns i min närhet och som har funnits där för oss. Är väldigt tacksam över de. Men de finns en speciell person som ligger mig varmt om hjärtat och som jag är fruktansvärt glad att ha i mitt liv. Förgyller min vardag oehört mycket på alla sätt och vis.

2017 kommer bli mitt år och jag kommer se till att både jag och Kian ska få ett tryggt hem och vara lyckliga.

Avslutar med lite bilder på hur formen ser ut nu.  Efter nyår blir de att köra hårt på dieten å fortsätta forma kroppen till ännu bättre fysik. Ni kan även följa mig på Instagram @ninnie81 där ja lägger upp mer bilder.

De måste ja säga att de är inte många arbetsgivare som anställer en ravid kvinna som bara har ca 2 mån kvar. Fruktansvärt tacksam och glad att de gav mig den chansen. Hann jobba 1,5 mån. Så de ska bli så kul å komma tillbaka till jobbet efter mammaledigheten.

Den 28:e juni föddes Kian med akutsnitt en vecka innan beräknad bf. Blev så bra omhändertagen av mina kollegor.

Varför de blev akutsnitt berättar ja i ett annat inlägg. Men gick bra å mådde så mycke bättre än förra gången

Min lilla prins

Har även kommit igång med träningen å kosten igen så de är riktigt skönt. Har verkligen saknat gymmet och lyfta vikter. Känner att min kropp blir starkare för var dag som går.

Är stor skillnad på mina sista graviditeter. Efter jag födde Mario låg jag inte långt från och väga 100 kg. Nu väger jag ca 20 kg mindre. Kommer aldrig tillåta mig igen och gå tillbaka till mitt gamla jag. Mådde dåligt och min fysik sög. Så nu är de full fokus att komma i form igen.

Kommer försöka så gott ja kan att skriva mer här mellan träning och småbarnslivet.

Nu ska ja ta å fixa lite matlådor men avslutar med en bild på mig efter från mina senaste graviditeter.

Alla som har barn kan håller med om att bli förälder är de bästa man kan bli. Att man har ovillkorlig kärlek till sitt/sina barn och de förgyller ens liv med massor av kärlek men även bekymmer.

Men som mamma blir allt de där lite extra. För man ska vara så duktig hela tiden. Man ska hinna med barn, man, hushåll, och jobb. Man får helst inte gnälla och tycka vissa saker är jobbigt. De är ju din uppgift som mamma och kvinna.

Du ska bara acceptera att de är du som går upp kl 5 när ditt barn tycker att de är morgon medan mannen/sambon ligger kvar och snarkar i några timmar till. För att sen köra 180 hela dagen tills du stupar på kvällen av utmattning. Du ska vara som en bläckfisk med 8 armar så du hinner med allt och alla samtidigt.

Men ifall du ens börjar tänka liite på dig själv och dina behov raserar allt. Mena varför ska du vilja ha något annat än ett liv som mamma? Varför ska du ha egna intressen eller egentid när du är mamma?

Varför skulle jag inte vilja det? Bara för att man blivit mamma, måste man ge upp alla sina tidigare intressen?

Anledningen till att jag tar upp detta är att jag fått många som har reagerat när jag valde att satsa på min hälsa och träning.

Fått många kommentarer om hur jag hinner med allt som mamma och hur träning kan vara viktigare än mina barn och struntar i dem.

Anledningen till att jag började träna från första början var för mina barn skull. Jag var inte långt ifrån att väga 100 kg efter min sista graviditet. Var olycklig med mig själv och kände att jag inte orka hänga på mina barn fysiskt. Kände att skulle jag fortsätta i samma onda spiral så skulle jag missa massor av mina söners uppväxt. Jag gjorde valet att börja ta tag i min hälsa för deras skull och min så klart. Har haft ett mål och gjort mitt bästa för att nå dit.

Men självklart så stack de i mångas ögon att min tid gick till det. Men de betyder inte att jag vart en sämre mamma för de. Betyder inte att jag inte älska dem lika mycket eller vill  deras bästa. Betyder att jag blivit en gladare mamma som äntligen kände att fysiken inte längre vart ett hinder.

Jag kommer läggs ner mycket tid på träning även denna gång efter detta barn är född eftersom jag vill kunna finnas där för mina barn livet ut. Vet även att jag kommer ha min mans stöd och hjälp denna gång.

Jag har valt att ha ett liv utanför mammarollen och jag vet att jag kommer vara lycklig på alla sätt och vis. Men de viktigaste är att jag vet att att de är inge fel att ha andra intressen och drömmar förutom familjen eftersom dom finns där också hela tiden.

Min kärlek till mina barn försvinner inte enbart för att jag har hittar kärleken till träning.  Man måste komma ihåg att man är en enskild individ och inte tappa sig själv bara för att man skaffar familj.

Om pappor kan kan ha sina fritids iintressen utöver familjen varför kan inte en mamma få ha de?

Våga vara mamma men även en självständig kvinna med egna intressen.

Puss och kram på er

]]>