Jag och coach (så roligt och kalla han för coach, tror han gillar det också) satte oss i bilen på torsdagmorgon för ett lite kortare äventyr i storstan, ingen tävling denna gången

Jag var fortfarande tröttare en tröttast men Linnsen skruvade upp volymen i bilen och sjöng för full hals och sakta men säkert började också fröken att vakna till liv. Väl i stockholm var humöret på topp igen och snart skulle vi ju träna!! Jo suget började att komma tillbaka. Efter lite sightseeing (läs köra fel) i stockholm landade vi till slut på odenplan och mmsports butiken och träffade såklart massor med trevliga människor. Sokm liten blyg bondjänta så uppskattar jag detta jättemycket, att få komma utanför Timrås gränser och uppleva lite liv och rörelse och att man blir så härligt mottagen av alla. Skitkul verkligen! Det blev träning på nått SATS som jag inte minns vad det hette och jag fick med mig väldigt många värdefulla tips därifrån. Man lär sig nått nytt varje dag!

Här kommer resten av resan i bilder!

I bilen påväg hem sjung vi Lars Winnerbäck och Melissa Horn för full hals, lite skratt och lite tårar precis som det ska vara!

Tack stokholm för den här gången hoppas vi ses snart gen! (Ja vem trodde att jag skulle skriva så, hon som skulle leva och dö i fagervik resten av sitt liv) Man skulle få åka ner en gång i månaden, tror det skulle vara gott för själen på många sätt!

Huvudet upp och fötterna ner och då får jag vara nöjd. Den senaste tiden har inte alls varit speciellt bra. Från uppvarvad, krasch boom bang, nervarvad, trött och slut i kroppen, som senare vandrade till huvudet. Att börja gråta det första man gör när man kliver upp på morgonen, normalt? Ja just det ja va ju inte speciellt normal heller har jag ju kommit fram till för längesen! Många bäckar små blir till ett hav… Detta hav, med vågor man antingen ska rida på eller rida ut! Är nånstans därimellan just nu. Tagit en time out, tryckt på stoppknappen en stund, väntar på en positiv våg att hoppa på, stockholm gav som vanligt mersmak men kroppen talade så vänligt om att det inte var dags än när jag landade hemma i fagervik igen. Dagarna går lite i slowmotion och då får dom väl göra det då. Har nånstans lärt mig att acceptera att det är såhär ibland och ingen ide att kämpa emot. Har lite svårt med det i gymmet, blir FÖRBANNAD när det aldrig lossnar. Kroppen svarar inte alls. Vad det beror på? Trötthet, utmattning, allergi eller nått annat ingen aning, men jag kämpar och tänker fortsätta göra det tills det lossnar om det är imorrn (HOPPAS HOPPAS) om en vecka, månad eller ja inte längre DET SKA GÅ! Försöker så gott jag kan lyssna på kroppen nu.

Så där har vi status på fröken Lindström varken mer eller mindre!

Önskar jag kunde skriva om tävlingsplaner, grymma träningspass, en massa nöjen, en vardag som bara flyter på. Men hur roligt vore det om allt gick som en dans hela tiden? Det skulle ju vara förbaskat skönt men jag har lärt mig att mitt liv är och kommer nog aldrig vara en dans på rosor. Upp som en sol och ner som en pannkaka är ett uttryck jag får använda ganska ofta. Men what the hell, när det är bra så är det jävligt bra, jag dansar i köket, gråter till en soluppgång, drar PB i mark, och studsar fram när jag går. Men jag skulle förmodligen aldrig göra alla dom där sakerna om jag inte sett den andra sidan av det. Ja ok, jag gasar på fortare än vad min motor klarar av ibland. Vissa smällar blir värre än andra, men för varje smäll jag tar mig igenom så lär jag mig nått nytt och varje gång känns det som att andas för första gången, att skratta för första gången, att se solen för första gången. Kanske därför jag upplever lycka på ett speciellt sätt, kanske därför jag ens vet vad lycka är.

”Gud kittlar oss med en fjäder när vi gör något opassande. Om vi inte lyssnar, då tar han fram en slägga”.

Jo det har vart lite tungt just nu, gick på för hårt, kropp och knopp sa ifrån, det har vart tungt både i och utanför gymmet. Bägaren var full och rann över, skafferiet behövde rensas. Har iallafall inte släppt träningen men taggat ner lite. Jag hoppas verkligen att motivationen och tjurskallen Frida kommer tillbaka. Andas har jag gjort, en underbarkänsla och idag skrattade jag. TACK Andreas Linnsen för att du shine up my day din lilla duracellkanin och TACK Lars Berglund för din front chest discodans, du fick mig att skratta igen!

Idag stod böj på schemat och som alltid tror och tycker jag att jag ska orka lika mycket som vanligt men den rätta känslan finns inte där, jag har inte den rätta knycken som Tjorven skulle ha sagt. Antingen så ger man upp eller så säger man åt sig själv att no matter what så put on you fightingface!!! Så det gjorde jag, mycket tack vare min träningskompis Sofie, som gett mig den där lilla extra glädjen i träningen som jag inte kunnat pressa fram själv, du är grym tjejen! Så det blev ett ganska bra benpass ändå, men jag kan bättre. Dessutom är jag lite eller ganska mycket trasig, en axel som spökat länge, en armbåge som värker varje dag en rygg som gör att det är svårt att kliva ur sängen på morgonen och allmäna rörelsevårigheter. Så imorgon ska jag till naprapaten ÄNTLIGEN!!

Sen åker jag och Coach Linnsen en sväng till stockholm för att komma ifrån varadagen lite. Och jag ser fram emot ett besök i MMSPORTS butiken för att handla lite godsaker! =)

Jag hoppas kunna styra upp nått slags träningsupplägg för framtiden, just nu har det vart mycket disco och anpassade övningar för alla skador och rent allmänt för min klena kropp och knopp. Har väl aldrig egentligen haft ett träningsupplägg tidigare så det skulle vara sjukt spännande att prova. Nu kanske jag är redo att lägga min träning i nån annans händer, men jag vet att jag inte kan göra det till vem som helst, det måsta vara nån jag litar på och jag har lovat mig själv att då ska jag lyssna också. Mitt motto är ”det finns mycket forskning, men ingen har forskat på dig så var din egen forskare”

”Att göra samma sak om och om igen, och förvänta sig ett nytt resultat, är det första tecknet på en idiot!” (Einstein)

 NYTT!!

Hittade denna på hyllan i ICA idag. Har aldrg varit nått stort fan av funlight innan men NU är jag det! Fasen vad god den var!!

Och måste ju bara få med mina två änglar också. Världens bästa! Dom som kan konsten att värma ett hjärta.

Med den bilden säger jag GODNATT, time to get some rest!  

Att leva i ett nöjesfält, ena upp och ner som en berg och dalbana, nästa lunkar man runt i pariserhjulet, andra är det discokörning med farfarsbilar eller riktigt hardcore med uppsjkutet, vissa dagar vandrar man bara omkring i spökhuset, ser spöken och hör konstiga röster (alltså inte allvarligt menat) dom kanske knäppaste dagarna är ju dom i lustiga huset när man ser sig själv i olika speglar.. Ja det blir iallafall aldrig tråkigt så mycket kan jag säga, alltid händer det nått, ibland bra, ibland dåligt….

Tyvärr kanske lite dåligt den senaste tiden. Systemet ställde sig på ERROR!! I torsdags tog det stopp på riktigt och jag vet inte riktigt varför många faktorer. Det är ju inte direkt en pusselbit som saknas i mitt pussel, det är ganska många, man vänder och vrider på dom men ändå passar dom inte.

Har ju jobbat ett tag nu, 2 månader för att vara exakt, och det har gått bra, jag trivs där jag är både med arbetskamrater och arbetsuppgifter, ja nästan alla arbetsuppgifter iallafall. Eftersom jag varit borta från sjuksköterskeyrket ett tag ser jag allting med lite andra ögon nuförtiden och tydligen med ett mer kritiskt öga. Vad håller vi på med egentligen?? Skulle gemena man se och förstå hur vården ser ut idag undrar jag om någon ens skulle söka sig till sjukhus. Jag är ganska säker på att inom några år kommer vi bli tvungna att se över just den biten och jag HOPPAS verkligen att det kommer att bli en förändring för det är ändå människor som jobbar där och människor vi jobbar med, men just nu känns det som objekt both ways! Allvarligt, vi är ute på hal i på många plan. Det är inte överdrivet det som skrivs i tidningarna, sjuksköterskor, undersköterskor och läkare jobbar så dom nästan går på knäna och vården ser ut som sådan att man måste göra nått och snabbt, snabbt in och snabbt ut, så vad är lösningen? En tablett här och en tablett där, piller i massor slängs ut till höger och vänster. Vad hände med att se människan?? Vi ser BARA ett symptom och ska lösa det, MEN vart kommer symptomet ifrån? Vad skulle hända om vi gick till botten med problemet på rikigt?! En som har högt blodtryck som står på kanske 5 olika mediciner, lider av alla biverkningar och blir ännu sjukare av dom. Vad hade hänt om man kollat på vad som orsakade det höga blodtrycket från början?! För det är ganska ofta det handlar om en livstilsförändring, folkhälsosjukdomar, men vart finns resurserna för det?? Och hur kommer det sig att människan i över huvudtaget har tappat sina egna resurser att ta ansvar för sitt eget liv?!

Ja det finns många funderingar och iallafall jag slits mellan mina värderingar och tankar kring vården och dom som sitter och bestämmer hur det ska se ut! Det är ganska slitsamt och tufft att motivera sig att jobba under alla dessa omständigheter.

Men för att komma till sak så kanske jag hade gått på lite hårt, stängt av kroppen och alla signaler för att orka med, jag vill så gärna få allt att funka. Som sagt system down error och det var bara att kapitulera!! Det är inte förns du tillåter dig själv att slappna och lyssna på kroppen som du får ett kvitto på hur du mår egentligen. Från i torsdags har jag gått i en bubbla, helt oförmögen att ta mig ut därifrån, nära till gråt mest hela tiden, trött och slut och om jag ens nuddat vid att stressa upp mig har kroppen och knoppen bara sagt ifrån. Jag livrädd såklart, tusen minnesbilder från de senaste åren spelas upp framför ögonen, vill inte, vill inte hamna där igen. Alltså innan jag faktiskt slog i väggen på riktigt trodde jag utbrändhet var en slask diagnos men idag skriver jag under vart som helst på att den finns och den är fan inte kul! MEN jag vet också att man kan ta sig tillbaka, alla kan ta sig tillbaka om man har rätt människor omkring sig. Fick ganska många varningsignaler nu, för hög puls för att somna, ältande tankar, magen ballade ur helt och hållet och redan där borde jag sagt stopp, men gjorde jag det? Nope! Så nu paying the price, tillåter mig att vara trött, slopat alla krav på mig själv ÄVEN i gymmet, det svåraste stället att släppa kraven, men det var ett måste, så nu blir det bara ”discoträning” Det som känns rätt för dagen och försöker iallafall tycka att jag duger ändå, men det är svårt!! Tur man har så fantastiska människor omkring sig som lyfter en när man tappat sina egna fötter och förmågan att gå.

Tack alla på Iron Works som sprider inspiration och glädje, vänner man inte visste fanns som visar sitt stöd, förgyller vardagen och lättar upp ett tungt sinne. Det hade jag inte för två år sen och idag är jag lite extra tacksam för alla er och alla andra som jag har runt omkring mig, ni värda er vikt i guld!! Man lär sig nått av allt och även om det gör ont att bränna sig så måste man göra det för och veta att plattan är varm!

Sammanfattar detta långa inlägg och dagen i sig som en bra dag, kanske ett steg i rätt riktning, nu ska jag vara lite mer försiktigt, lite klokare (hoppas jag) och inte glömma viktiga saker som att våga stanna upp och andas, ta ett steg i taget osv osv!

Inga bilder bara en massa pladder, lite välbehövlig reflektion!

Jag röstar på förslag nummer 2!

Favoriten är att koka gröten i pepparkakskrydda och lite vaniljpulver.

Tillbehören gör själva grejen. Blandar alltid proteinpulver med 1 dl rismjölk eller Oatly Chai havredryck (sjuukt god) Godast är vanilj protein sen kommer päronsplit och choklad! Alltid BODYSCIENCE såklart!

Nötter i alla former Pecan, pistage, cashew eller mandel.

Mullbär!!! Har du inte provat är det nått du faktiskt MÅSTE göra, dessa små torkade bär är sååå goda och fyllda med nyttigheter!

Mullbär sägs stärka njurar och lever samt vara bra för ditt hår och dina ögon. Studier visar att det kan stabilisera blodsockernivån och öka mängden av det goda kolesterolet.

Mullbär är en populär ingrediens i traditionell folkmedicin för sina stärkande egenskaper, och finns omnämnt sedan lång tid tillbaka i Turkiet, Grekland och Kina. Bären används till att ätas som de är och till att göra t.ex. sylt och vin på.

I traditionell kinesisk medicin används mullbär för att behandla grått hår, för att stärka blodet och för att behandla förstoppning och diabetes.

Våra vita mullbär (Morus Alba) är ekologiskt odlade, soltorkade, söta och väldigt näringsrika.

Mullbär innehåller bl.a. stora mängder:

• Vitamin C
• Vitamin K
• Järn
• Kalcium
• Protein
• Antioxidanter som flavonoider och resveratrol, som enligt studier hjälper till att sänka blodsockret

Vad är Mullbär?

Mullbär växer på träd och är alltså egentligen en frukt. De finns i flera färger; vita, rosa, röda och svarta.

Mullbärsträdet har i långa tider varit ett väldigt viktigt träd i Asien eftersom silkesmasken som spinner silkestrådar enbart äter mullbärslöv, och silke var (och är) regionalt en väldigt stor inkomstkälla. Därför kan du hitta mullbärsträd i stora delar av Asien men de finns också i Europa, Afrika och Amerika.

Trädet växer snabbt när det är ungt men tillväxten stannar sedan av. Träden blir 5-20 m höga.

Hur använder du mullbär?

Mullbär är goda att smaska på som de är, som snacks. De har en söt och nötaktig smak, smakar nästan som gräddkola.

Mullbär är också ett uppfriskande alternativ till russin eller andra torkade bär t.ex. på gröten, i müslin eller i smoothies.

De piffar också upp med en söt och exotisk smak i vilket recept som helst. Pröva att använda dem i matlagning, i sallader eller i efterrätter och bakning

KYCKLINGBIFFAR

Kycklingfärs (eller mal din egen av kycklingfile)

Jag gjorde lite olika kryddning för att få lite variation så jag delade upp färsen i olika burkar.

Favoriten Renee Voltaire Lantbuljong Kebabkrydda, tomatpure, chiliflakes, lite honung.

Lantbuljong, pizzakrydda, tomatpure, röd balsamico.

Lantbuljong, eldigt örtsalt, tomatpure, röd balsamico.

Krydda och blanda och gör biffar, antingen stek dom på lätt värme med lite olivolja eller gör biffar och lägg dom på ett bakplåtspapper på en plåt och in i ugnen på 150 grader. Om du har en ugnstermometer stick in den i en av biffarna och stek i ugnen tills innertemp 70-75 grader.

Tillbehören kan man variera hur mycket som helst, eller jag man kan variera riset till Ett tips är tomatris, blanda riset med tomatpure och färsk basilika och lite olivolja. Saffransris är jättegott till kebabiffarna. Ris blandat med pesto. Som tillbehör såklart den klassiska salladen med melon och fetaost och keso!

 Varför kan det inte vara ett sånt där litet pussel med en bild av bamse med sin honung typ, så är det när man är liten, det är några få pusselbitar man ska lägga på plats för att det ska funka. Man ska äta, sova, leka med kompisar och kramas med mamma och pappa. Hur lyckas man göra några få bitar till flera hundra? Och varför verkar det alltid som att det fattas en bit?

Jag vet att mitt största mål i livet är att hitta balansen och jag kommer gå på nitar, få smällar, halka ner och kravla mig upp igen. Kroppen och knoppen sa sitt i fredagskväll. Hade jobbat torsd kväll sen fredag dag med huvudansvar på ronden för första gången på flera år. Tidigare jobbade jag ju på akuten och ambulansen då jobbar man lite på ett annat sätt. 8 patienter kanske inte låter så mycket men när du ska sätta dig in i en människas livshistoria, sjukdomshistoria, mediciner, undersökningar, hur patienten äter skiter och sover så är 8 st ganska mycket. Jag fick spänna varenda muskel i kroppen, ta på skygglappar och använda all hjärnkraft som fanns för att få ihop det. Lägg där till att man ännu inte är inne i alla rutiner hur dator och journalsystem plus allt annat fungerar, det är skillnad när man kan gå på rutin. Jag var överlycklig att jag hade klarat det, och tyckte fan det här gick ju bra till slut, och skulle avsluta veckan med ett träningspass. Kommer ner på gymmet och inser att jag fortfarande har pulsen i halsen och förmodligen så är hjärnan helt slut men det har jag glömt och känna efter. Passet gick såklart skit, jag blev bara arg och frustrerad. Kroppen orkade och ville men inte knoppen, ville bara slänga hantal och stänger i papperskorgen och gå hem men gjorde jag det? Nope, jag slet ändå.. Kroppen tackade mig med att aldrig få ner pulsen och sätta magen helt ur spel, jag borde ju vara trött som fan när man gått kl 04:50 men icke, försök sova med hög puls och illamående. Gick sådär och dagen efter kom smällen, fy fan vad jag mådde dåligt! Det blev en rejäl tankeställare!

Försökte vila hela fredagen men stressen ville inte riktigt släppa så lördag var än värre, tills jag kom till gymmet igen!!! Och nu hemma efter ett riktigt skönt ryggpass med en ny kompis! En supertrevlig, stark tjej med ett imponerande fightingface, ser verkligen fram emot fler fighter med dig! Så jäkla roligt med tjejer som tar i för kung och fosterland, kör chins, marklyft, benböj och bänk! Jag insåg också att även om träningen gått upp och ner så har det ändå gett resultat! 58 kg på vågen, och lite muskler måste det väl ändå vara, dessutom har min kropp mått bra av att få lite mer fett på kroppen också, det gör mig bara starkare =)

Så nästa vecka nya mål! Att försöka balansera livet ytterligare, försöka sänka kraven på mig själv på både gymmet och jobbet. Ta de hårda passen på lediga dagar och ”lekpass” de dagar jag jobbar. Erkänna att jag är inte stålmannen och jag måste också vila ibland och det är ok. Jag är ok, duger ändå även om jag inte räddar världen varje dag och sätter nytt PB varje gång jag kliver in på gymmet. Andas in och andas ut eller hur coach Linnsen my brother!!! =)

Detta skulle jag skrivit klart i fredags men det kom saker i vägen såsom trötthet och 1 års firande på Iron plus en fitnessfivetävling som Linnsen annordnade på söndagen, blev en riktigt succe, läs mer om det längre ner.

FREDAGKVÄLL

Nä ingen Norrlandsguld ikväll men en sväng till gymmet, my second home Iron Works Sundsvall som för övrigt firar 1 år i helgen!!! Grattis! Är så tacksam att detta gym öppnades, att Lars och Olov slog slag i saken och uppfyllde sina drömmar. På detta gym har jag fötts på nytt. En ny Frida i en ny värld. Så poetisk man kan bli såhär en fredagkväll, å nej fortfarande ingen Norrlands guld, jag dricker inte ens öl, dricker inte alkohol speciellt ofta allas faktiskt och gör jag det är det en Frida special, ferrnet i dricksglas ska det va för dom riktigt hårda, där har ni nått och bita i grabbar, öl och vin är för veklingar, punkt! (Läses med glimten i ögat då)

Att jobba på sjukhuset tar mycket kraft och energi, det är full fart från att man kommer tills man går hem, det är prover, nålar som ska sättas, patienter som skall upp och ner i säng, fram och tillbaka till röntgen, operation, etc etc ja listan kan göras lååååång. Jobbade kväll igår 13:30-21:30, kom i säng vid midnatt, ställde klockan på 05:00, började jobba 06:45 och gjorde helg lite tidigare vid 15 tiden och svängde ner till Iron för ett ryggpass, fortfarande stressad slängde jag mig in i gymmet, fokus?? Öh not so much till en början och kroppen var inte med på noterna riktigt heller, men det tog sig, inget PB-pass men ryggen fick en genomkörare med lite viktade och kroppsviktade chins, rodd, lätta marklyft (riktigt sliten i ländrygg och ben) plus några andra finlirar övningar som avslutades med 150 rep vader och mage. Fick träffa dom bästa, suga in lite positiv energi ett riktigt bra avslut på dagen! Att få ta av sig sjuksköterskerollen och kliva in på gymmet och få vara sig själv. Avslappnad i sin rätta kostym och jag är så tacksam för alla snälla glada människor som förgyller tillvaron på Iron Works och att jag kan få vara mig själv, det lilla yrvädret, fröken överallt och ingenstans, ibland glad och sprallig, yberfokus frida som varken ser eller hör något, glad eller ledsen spelar ingen roll man får vara som man är! TACK!

Helgen bestod sen som sagt av 1-års firande av gymmet! Det bjöds på tårta och glada miner hela lördagen. Själv var jag fröken tråkg och åkte hem tidigt men jag var lite väl trött på lördagen så behöve rehabba mig själv lite, med mat och sömn. Det verkade ge resultat för söndag morgon var jag pigg igen. Skulle gå lite på bandet innan eftermiddagens tävlingar men det blir visst löpning!! Längesen jag sprang nått nu men kondisen verkar sitta i 5o min blev det, ökade hastigheten och avslutade på 5 min speed 13! Såååå skönt och svettas. Harmonisk som en filbunke sen så jag kunde vara räknare på tävlingen.

Jättekul tävling, Linnsen skötte detta finfint! Tror publiken tyckte det var roligt med så nu hoppas vi på fler tävlingar av samma rang! Det kom ett gäng grabbar från Umeå och tävlade som verkligen var sktduktiga, riktigt kul med ännu mer inspration! Våra grabbar från Iron gjorde också en stabil insats, imponerande styrka där!

The big boss Berglund klädde upp sig dagen till ära =)

Fitnessfivetävling!!

Det började hända grejer på riktigt när jag lärde mig att göra djupa benböj på riktigt, måste tacka Erik Eriksson där för alla tips och trix och för att han orkat lyssna på fröken Lindström med alla hennes frågor och funderingar. Detta plus att man käkar ordentligt med mat har gjort sitt! Synd jag inte hade en före bild på mina ben men vi kan säga som så att det var två streck!!!

 Inget benpass som går till historien direkt, fick kämpa varenda rep igår, var lte försiktigt också pga av att ryggen har varit helt över sen marklyftpasset i fredags, stora svårigheter att böja mig framåt. Det blev iallafall frontböj, stegrade upp vikten till 70 kg, körde 3 set 4 rep, sen 60 kg 3 set 8-12 rep beroende på om jag hade passning eller inte, fokus på teknik och djup. Sen körde jag lite vanliga böj på 60 kg också 3 set med bara kort vila ca 20 sek, siktade på att göra minst 20 rep på varje och jag lyckades. Lite negativa med stopp i botten på 60 och 40 kg, failade tidigare än jag brukar så det kändes att benen var lite sliten. Sen blev det gående utfall med stång. Smala böj i smith supersetat med benspark, sista setet lättare vikt men långsamma både i böjen och bensparken. Försökte mig på att köra lite vader men jag var heeeelt slut! Ska vila 1 vecka från ben och se om jag får tillbaka styrkan igen och spara ryggen lite.

Idag var en klassisk ”dagen efter ben” dag, om benen var mos var det ingenting gemfört med hjärnan! Tog en promenad efter frukost sen däckade jag i soffan och sov en timme efter lunchen. Meeen bara att bita ihop för kvällen skulle bjuda på ett bröstpass med coach och det ville jag inte missa, jobbar hårt med min teknik i bänken. Så i med gröt och pallra sig iväg till gymmet. Laddade med lite mer kolhyderater och aminosyror BCAAXX Berry som är den absolut godaste!! And guess what! Trots ömma trötta ben som fullkomligt sög energi ur mig så blev det ett riktigt bra pass!! Linnsens energi smittar av sig, vilket jävla humör jag än är på så får han mig att skratta! Lite arg blev jag på honom också när han gnällde på min teknik i vissa övningar, fröken vill kunna allt nu och på en gång! (kärt barn har många namn)

I det stora hela en riktigt bra dag idag! Lite extra kärlek till Iron Works och alla som tränar där som kan få en på bra humör vilken dag i veckan som helst! Grymma är ni allihop!

Utsida axlar, strikta, fasen vad det bränner i axlarna!!

Jag körde sittande, tycker det är lättare att hålla dom strikta på det sättet

Firade påsken med att jobba, vilket inte gjorde så mycket när man har underbara arbetskamrater som bjöd på skratt hela helgen, mycket pga av trötthet tror jag =) Ett par sjukt sköna snygga rosa tofflor, solen som lyser igenom fönstret och en celsius som håller huvudet ovanför vattenytan hela dagen!