Jag vet inte så mycket mer nu än innan, mer än att jag kan välja att sitta på aktern och se livet rusa på utan mig, eller så kör jag på så gott jag kan och orkar. Valet var rätt lätt…

Har funderat lite på livet och förändringar. Jag har ju kommit upp en bit i ålder jämfört med många i ”branschen” och jag ser många tränande i min ålder som tränar exakt som dom gjorde på 90-talet då deras storhetstid var. Men man kan inte leva på gamla meriter. Och kroppen förändras. Vi behöver förnya oss, våga testa nya angreppsvinklar och utmana oss själva. Kan vara lätta förändringar som att släppa det ingrodda 3 x 8 för att växa och laborera med vilotider mellan seten eller köra 7 set av en övning.

Hela livet består av att välja om vi vill stanna där vi är eller om vi vågar utvecklas. Pratade med en vän idag om kärlek. Att när man varit passionerat förälskad och det förhållandet gått rent åt helvete, så letar man efter den person som ska få det att kännas lika mycket som den man trodde var ens livs kärlek gjorde. Men det förhållandet gick ju åt helvete..? Varför leta efter en likadan..? Varför inte förstå att man behöver nåt annat, våga satsa och se om man kan vinna? För det lär ju knappast bli värre?

Och arbetslivet.. Man ska inte gambla med en anställning och riskera att förlora trygghet, anser jag. Men att våga söka andra tjänster, våga tro att det kan finnas något som utvecklar mig mer än det jag gör idag ser jag som ett tecken på att man inte vill se livet köra över en.

Du kanske inte blir störst på scen. Du blir kanske ingen chef. Du kommer kanske aldrig över ditt ex. Men om du inte vågar chansa, om du väljer att sitta på arslet och inte prova, så är det garanterat att du aldrig kommer ens i närheten av det du drömmer om. Du kan välja att gå vidare, att utvecklas. Och vem vet, kanske du helt plötsligt ser både dig själv och människan bredvid dig i nytt ljus…

Jag har sen dieten startade tappat strax över 6 kg och det har börjat gå lite fort nu på slutet vilket har medfört att jag fått höja upp intaget något. Det gjorde inte alls ont…

Men jag mår bra, jag har roligt när jag tränar, jag tycker mina matlådor är goda och förutom att jag är konstant trött så känns det mycket bra. I söndags hade vi träff med teamets medlemmar från Skåne-trakten på Sats Entré i Malmö och det var väldigt givande och gjorde att jag taggade till lite extra och faktiskt insåg att nu är det nedförsbacken kvar…

Jag fortsätter med mina kycklinggrytor, fläskfilegratänger och köttfärsröror ett par veckor till, sen jävlar…

Anmälan är nu gjord till både Luciapokalen och Decembercupen. Vet att många som ska köra båda dessa tävlingar resonerar som så, att DC är ”bara” ett genrep inför LP och att det är den tävlingen som ”gäller”. Men varför gå upp på scen med föresatsen att jag inte är så bra som jag kan bli? Jag tänker vara i så bra form jag bara kan när jag går upp på DC, och skulle jag känna att jag inte når riktigt ända fram så får jag LP som ett nytt försök, en ny chans bara en vecka senare. Inte fan går jag upp halvdan på DC och försöker lura mig själv att det ska ske mirakel på en vecka…

Det är lite klurigt att dieta och träna när man är ensamstående mamma på halvtid. Det blir tidiga morgonar för att hinna med mina gympass men man vänjer sig. Det är ju under en begränsad tid, och jag försöker verkligen att vara en så bra och närvarande mamma jag kan även under dieten. Denna vecka har jag Mille mycket och då blir det lite mindre träning, men som förra veckan när jag bara hade honom två dagar, hann jag med 8 styrkepass och 7 timmars förbränningsträning. Förutom det jobbar jag 37,5 timmar och sköter mitt hem och har en del matlagning varje dag… Så dom som säger att dom inte hinner träna tre dagar i veckan… HAHAHAHAHAHAHA!

Lite bilder på formen på ett ungefär just nu:

Jag börjar med att lägga mig på ca 2000 kcal, räknar inte på grammet men vid det här laget har jag rätt bra koll. Jag kommer att köra så mycket mer löpning och promenader nu för att inte behöva dra ner maten för mycket. Till skillnad från många som pysslar med träning i tävlingssyfte har jag ett rätt vanligt liv utanför gymmet med heltidsjobb, mamma på halvtid (och mina dagar med Mille är jag mamma på heltid och kan inte lämna bort honom) vilket gör att jag får numer sätta klockan på 3:45 flera dagar i veckan för att nå mina mål. Men det gör jag så gärna!

De tillskott jag använder under dieten är företrädelsevis från Body Science. Det är deras BCAA under träningen, deras protein (just nu päronsplitt) efter träningen och så deras casein (vanilj) i min gröt på morgonen. I övrigt tror jag på en varierad kost med mycket grönt för att få i mig antioxidanter och vitaminer på ett naturligt sätt. Jag vill se kosttillskott som just vad namnet säger att det är; ett tillskott; inte en ersättning till vanlig mat.

I förra veckan gjorde jag något jag inte gjort på 20 år. Jag sprang milen! Är fortfarande förundrad över att jag tog mig runt, och dessutom på under 50 minuter vilket jag är galet nöjd med. Mina knän och hälsenor är inte riktigt lika nöjda dock…

Nu kör vi på, dryga 10 veckor till tävling och med världens bästa stöttning vid min sida!

Har anmält mig till Luciapokalen nu, än så länge är vi tre kombattanter i min klass, men jag hoppas såklart på en mer talrik line när vi närmar oss.

Det har blivit mycket konditionsträning under sommaren, framförallt löpning utomhus varvat med intervaller på löpband. Konditionen har förbättrats märkbart, och jag känner mig starkare och piggare än på länge.

Och träningen går inte så illa den heller. Har i skrivande stund så ont i mina vader att jag bävar för nästa gång jag behöver resa mig upp. Överlag funkar det så just nu med min kropp, att jag har konstant ont efter träningspassen bara pga att jag valt att gå utanför mina gamla komfortzoner och lagt om träningen för alla muskelgrupper. Och så roligt det är!!!

Har en träningskompis som sporrar mig kopiöst och längtar alltid till nästa pass ihop. Framförallt benpassen som brukar bli omänskliga…

Nu har jag efter några veckors vila från konditionsträning och förbränning åter igen lagt in det på schemat. Kände att vikten stiger lite väl nu när även den goda sommarmaten och rosévinet lockar soliga kvällar. Distans… och balans… Vill kunna njuta av livet men ändå inte få en allt för jobbig diet när den sätter igång i september.

Igår anmälde jag mig till Luciapokalen så nu är även det spikat. Så två tävlingar inom loppet av 1,5 vecka står på schemat i vinter.