Isabellarosquist- 18årig styrkelyftare

Diskbråckshelvete

isabellarosquist — Wed, 15 Jun 2016 09:32:36 +0000

Börjat känna av ett gammalt diskbråck sen jag gick över till lowbar. Tror det beror på någon slags av buttwink eller roterande bäckene. Diskbråck är så svåra att ha och göra med. Har haft svårt för att gå, ligga ner och sitta upp men nu börjar det gå över. Hoppas verkligen på att kunna tävla på DM då det känns som jag har utvecklats väldigt mycket. Redan på nordiska i höstas kändes det som jag kunde böjt runt 170 och markat runt 180, bänken är ju som den är. Det är så trist att ha något som håller en tillbaka när man bara vill träna. Jag stretchar baksida lår och höftböjare vädligt mycket just nu och fick även lite övningar från min massör/sjukgymnast Fredrik (http://www.fredrikleopold.com/) för att hitta dom inre magmusklerna, han satte även lite nålar i baksida lår för att minska symptomen. Imorn ska jag till min kiropraktor och förhoppningsvis får jag bra hjälp därifrån också, precis som vanligt.

Förövrigt så känner jag mig i nuläget otroligt stark faktiskt och träningen går utöver diskbråcket riktigt bra. De stora målen just nu är att marka 200 och bänka 100 till sist. Går bara diskbråcket över och buttwinken i lowbarböjen försvinner så ska det nog gå riktigt bra, sen måste jag även jobba på min snedhet. Men men, det finns alltid grejer att bli bättre på. Hade lite motivationssvacka runt studenten, men motivationen börjar verkligen komma tillbaka nu. Mot tyngre vikter!!

För jag har tagit student

isabellarosquist — Mon, 13 Jun 2016 17:48:53 +0000

Kan inte förstå att jag den 3/6 lämnade Huddingegymnasiet för gott. Så mycket jag lämnade bakom mig. Min bästavän under gymnasietiden Bebbe som jag planerade fusk med, tog mig igenom mitt första breakup med och som bara garvade när jag fick mitt hjärta krossat för första gången av en kille och sa förvånande ”gråter du på riktigt över en kille Bella!?”. Helt sjukt vad kul vi haft och det kanske låter klyschigt men vi två satt i princip ihop under gymnasietiden. Det är jag väldigt tacksam över. Framförallt är jag tacksam över att vi skrattade åt jobbiga saker istället för att sitta och älta dom. Jag gillar att prata om jobbiga saker men samtidigt så måste man komma till den punkten då man kan skratta åt det och gå vidare. Det kommer jag absolut ta med mig från dessa 3 år, förmågan att bara kunna släppa saker.

Det viktigaste har ändå varit hur mycket jag vuxit under dessa 3 år. Jag gick in med inställningen att jag ska gå ut med toppbetyg och det var där fokusen skulle vara. Men någonstans på vägen så insåg jag att lycka inte är betyg på ett papper, status, pengar, kläder, utseende, smink eller prestation. Sedan hittade jag även gymmet och styrkelyft så vem hade tid för matte när man kunde marka!?!

Nu vill jag bli vuxen på mitt sätt och inte låta någon annan bestämma, nu börjar livet. FÖR JAG HAR TAGIT STUDENTEN!!

Här är jag

isabellarosquist — Mon, 13 Jun 2016 16:54:28 +0000

Senaste gången jag hade en blogg så var jag typ 15. Vill mest prova detta för att mina följare på insta ska slippa romaner och för att jag bara älskar att skriva, och gärna med inslag av dåliga skämt. Tänkte använda bloggen framförallt till träningstankar, både då motivationen är på topp men även när motivationen inte finns överhuvudtaget. Jag kommer även använda den till andra tankar och åsikter då jag är en person som tänker och tycker om väldigt mycket (tro det eller ej). Ni kommer även få ta del av min vardag som är ganska kaos då jag har svårt att säga nej till saker och ting och är alldeles för driven för mitt eget bästa. Att jag dessutom är en otroligt förvirrad tjej som alltid glömmer saker, går av vid fel busshållplats, tappar bort saker och alltid har stökigt runt sig gör ju att livet blir ett ännu större äventyr. Hur det blev så vet nog ingen.

Förövrigt har jag precis tagit studenten och planerar att nu jobba, chilla, träna och äta nutella. Resa ska väl också gå till sist om man slutar slösa 99% av sin lön på mat och godis. Målet till sist är väl att skriva ett bra högskoleprov för att komma in på psykolog då jag spenderade för mycket tid på gymmet än med ansiktet i matteboken under gymnasiet. Funkar inte det så funderar jag på civilingenjör, psykiatriker, kiropraktor, socionom, sjukgymnast eller på ett eller annat sätt starta eget inom träning. Hur jag ska gå till väga för att lyckas vet jag inte, men å andra sidan visste jag inte heller hur jag skulle gå till väga för att delta på VM i styrkelyft (men titta vad som hände!). Det finns så många vägar i livet och jag tror på att allt löser sig till sist.