Vågar inte kolla hur längesen det var jag skrev här på bloggen.. men det är inte alltid så lätt att få till ork att skriva när man är trött, blek, fet och omotiverad, ja mängden självömkande är just nu ganska hög. Eller ja den var det får jag väl säga, fram till imorse faktiskt för att vara mer exakt. Vad hände?

Igår var en helt vanlig fredag, först var jag i skolan en sväng, sen satt jag och pluggade hemma, tittade ett avsnitt eller två på Breaking Bad (jaa vet att jag är lite efter där men har faktiskt varit upptagen med annat… som typ White Collar <- se den!) sen åkte jag till AA Elit för ett armpass och påvägen hem hade jag helt enkelt förtjänat en kebabrulle, så en sån blev det. Det var liksom den fredagen och jag somnade utan någon vidare direkt tillfredställelse med dagen, den var liksom för vanlig.

Som alltid, trött som en gnu släpade jag mig upp ur sängen imorse och på med träningskläderna! Cyklade bort mot SATS Entré för att jobba några timmar innan teamträff med MM Sports. Någonstans här ändrades allt och jag tror att det var till toner av någon klyschig kärlekslåt (Spotifylistan heter Kärlek… #känslosamkille) som jag fick på ett leende på läpparna.

Därefter trappades det bara upp, först av min skit chilla och coola kollega Toy, sen fyra härlig, underbara och svettiga PT-kunder som kämpade med tänder och fötter för att lyfta tyngre och tyngre! Därefter kom MM Sports-familjen och bara sköt SMILET genom taket! Vi snackade skit, massor av skit om allt från diet och tävling till nutellasemlor (ja någon var tvungen att nämna dem) i nästan två timmar, därefter poserade vi lite innan vi kastade oss ut i gymmet och rykte i vikterna tillsammans!

Alla dessa härliga människor lyfte mitt humör högt upp och det hela toppades med några avsnitt av Svett & Etikett med underbara Kalle som gör ett fantastiskt jobb med att påminna hela vårt hetsiga land om att det är okej att ha roligt och njuta av träning, precis så som jag gjort hela dagen idag!

Imorgon ska jag på städdag i bostadsföreningen och det känns inte ens jobbigt just nu, så glad är jag! Därefter ska jag köra lite axlar på AA Elit, det ser jag framemot! Och håller humöret i sig så kanske jag berättar om något kul som kommer hända i mitt liv i sommar! Spännande!! Missa inte det!

/ Filip

Efter gårdagens debatt på SVT skrev jag på Twitter att Peter Blaha krossade Jonas Colting! Oväntad åsikt för att komma från mig, men även om jag twittrade i stridens hetta så står jag för det! Tänkte dock mer djupgående ta upp min åsikt nedan, speciellt då jag inte är vidare känd som något fan av crossfit! För er som inte har sett debatten så kan ni göra det på den här länken: SVT Play Debatt (debatten om crossfit startar efter ca 22.50min).

Precis som med alla andra trender så blev det ett medialt kaos den första tiden, ett kaos som Crossfit har varit oerhört duktiga att hela tiden elda på. Vilket har resulterat i att fyra år senare diskuterar vi fortfarande denna ”trend” och bara ordet Crossfit upprör nästan lika mycket som den föregående politiska debatten på TV:n igår.

Men det absolut viktigaste resultatet av den mediala uppmärksamheten och det som verkligen spelar någon roll, det är också det här som får mig att ge mig in i debatten trots att jag bara har besökt en Crossfitbox ett fåtal gånger! Det faktum att Crossfit har fått så otroligt många människor att älska träning, att människor som före Crossfit bara satt hemma och lökade chips faktiskt har tagit tag i sin hälsa och börjar röra på sig, det är anledningen till att jag ställer mig bakom, inte trenden, utan idrotten Crossfit.

Enligt min mening så var Colting ute på hal is redan innan debatten i SVT och det av den enkla anledningen att du kan inte ge dig på något som så många älskar och mår bra av som Crossfit utan att hamna i blåsvädret. Och jag får känslan av att det från Coltings sida egentligen handlar om en bitterhet över att Crossfit hårt konkurrerar med de gamla traditionella idrotterna som löpning, cykel och simning, vilka vi vet ligger Colting varmt om hjärtat. Även om debatten får honom att framstå som den tjuriga pojken i klassrummet som vägrar att vara med och leka med de andra barnen för att han tycker att deras lek är löjlig, så har Colting en poäng i sina argument.

Coltings huvudsakliga argument är kritiken gentemot den höga intensitet som övervägande har blivit ett signum för Crossfit. Och han menar att hög intensitet ökar risken för skador och att det därför inte skulle vara hållbart att över tid träna Crossfit. Vidare pratar han om att man låter nybörjare utföra tekniskt svåra lyft utan att förbereda de ordentligt, samtidigt som man lägger till ett stressande tidsmoment och kör till utmattning. Sammanfattningsvis så kan man säga att Colting menar att upplägget med Crossfit är som gjort för att man ska skada sig och om du skadar dig så kan du inte fortsätta att träna, vilket gör det till en dålig träningsform. Bra träning är träning som du kan genomföra kontinuerligt över lång tid och som exempel ger han en timmes skogspromenad, alltså med betydligt lägre intensitet.

När Crossfit med dunder och brak gjorde entré år 2011 höll jag samma ståndpunkt som Colting och höjde ett varningens finger för att hög intensitet tillsammans med tidspress och en bristande teknik skulle leda till skador. Och självklart hade jag rätt, folk har skadat sig om och om igen under både träning och tävling inom Crossfit. Är det en anledning till att ta en skogspromenad istället? NEJ!

I debatten på SVT representerade Blaha den sidan som står positiva för Crossfit och deras tyngsta argument riktar sig bort från skadorna och den bild som media gärna målar upp av Crossfit, att det skulle vara en brutal idrott som alltid kör allt på max. Blaha lyfter istället fram kärleken till Crossfit och menar att det mer handlar om att jobba effektivt än att jobba intensivt och att hög intensitet är en liten del av ett pass. Han lyfter även fram att han själv under det året han har tränat ökat upp sin rörlighet och blivit av med smärtan i axlarna, han har tränat i ett år utan att skada sig och dessutom blivit mer fysiskt komplett. Men framförallt hur otroligt roligt han har under träningarna och hur Crossfit är en idrott för alla åldrar, kön och fysiska förutsättningar då det handlar om att anpassa sig efter situationen.

Vi kan alla enas om att Crossfit kom till oss med dunder och brak och att det efter fyra år är en idrott som är här för att stanna. Att Crossfit inom vissa områden har sina brister och att skadestatistiken har varit hög. Men som alltid så är det lätt att hacka på den nya killen i gänget och påpeka hans brister, samtidigt som man döljer sina egna. Vad jag menar är att skador på grund av hög intensitet hos motionärer är något som vi ser inom de flesta idrotter. En klassiker är när solen tittar fram och alla glada motionslöpare snörar på sig skorna efter en hel vinter i soffan och ger sig ut på milen i full fart, de är väldigt snart stamkund hos sin sjukgymnast och det är samma visa varje år.

Det hela handlar helt enkelt om att alla oavsett nybörjare, motionär eller elit måste inse sina begränsningar och arbeta utefter det. Att man varierar sin träning och aldrig svävar så högt upp i skyn att man glömmer att man är dödlig och inte kan köra hur hårt som helst alla pass, alla dagar i veckan. Och när man inte vet hur man ska gå tillväga vågar ta steget att svälja sin stolthet och fråga någon som vet bättre.

Men viktigast av allt är det som gav Blaha segern över Colting och det som gör att alla vi som tränar dag ut och dag in, året runt orkar fortsätta; glädjen över att göra det man tycker är roligt och mår bra av.

Jag älskar att lyfta vikter i gymmet och jag älskar att ser hur jag utvecklas i både styrka och muskelmassa, därför ägnar jag mig åt styrketräning och bodybuilding. Vad älskar du? Och vad ägnar du dig åt? Kommentera och sprid lite glädje!

Filip

Förhandlade med mig själv så långt att jag skippade benpasset på morgonen och bestämde mig för att ta en promenad istället.. Men när jag stiger upp ur sängen och tittar ut så är allt jag ser SNÖ fucking SNÖ!

Så går det när man kohandlar med sig själv om träning och avviker från den ursprungliga planen! Man får bita i den gula snön, se glad ut och dra på regnstället! Sen är det bara att ut och traska i snön!

Kommentera gärna vad ni tycker om filmen? Bra? Dåligt? Vilket pass ska filmas inför nästa videoblogg?

Jag är redo för 2015! Är ni? NU KÖR VI!

Bjuder på en julhälsning från bänkpressen hemma hos mina föräldrar där allt började! Nu blir det julmat i massor och Kalle Anka!

Vad jag pratar om är målet för träningsåret 2015. Har sedan Luciapokalen haft 3 veckor nästan helt off från träning och kost, vilket egentligen är för länge och inte helt optimalt för formen och muskelmassan. Men tyvärr så finns det andra saker här i livet utöver träningen som måste göras och i mitt fall så har det varit skola och jobb. Därtill så har jag passat på att få lite ordning på min lägenhet och umgåtts lite extra med de vänner jag saknat som mest!

Så när det kommer till målen för 2015 har jag mest funderat fram och tillbaka över hur jag vill göra med tävlingsplaner och framförallt hur mycket tid som träningen egentligen ska få ta från socialt liv, skola och arbete. Det är oerhört viktigt att få till en balans i livet och det är egentligen det som har varit mitt mål från första början.

Hur mycket det än drar och suger i tävlingstarmen inför 2015 så är planen att göra 2015 till ett BEACH-ÅR och samtidigt försöka att njuta av både god mat och sociala tillställningar samtidigt som jag ger skolan och min nya arbetsplats SATS Entré all den tid som behövs för leverera de bästa resultaten!

Med andra ord är mer massa och samtidigt behålla en bra form melodin för 2015, för att skapa något riktigt bra att visa upp på scenen våren 2016.

Detta skyller jag helt och hållet på det fruktansvärt tråkiga vädret i Sverige samt den så ansträngda julhetsen som står runt hörnet. Mörkret är nog det värsta och depressionen som uppstår när man vaknar till en kolsvart stad och går och lägger sig till en lika mörk stad vet inga gränser. Att sedan mötas av alla dessa julälskare som slaviskt försöker hålla julstämmingen på topp trots att allt annat säger; stanna i soffan!

Men vad gör man då när motivationen har kraschat och varken träningen eller kosten vill fungera? Hade jag haft ett bra svar till det hade jag skrivit en bok och blivit miljonär på kuppen! Nu har jag inte det så därför tänder jag ett ljus, gör en kopp kaffe och myser ner mig i soffan. Jag släpar mitt arsle till gymmet och tar i så mycket jag orkar även om det blir många skitpass och resultatet inte så bra.

För i slutändan så handlar det bara om att överleva helvetes månaden December, att klara sig hela vägen till nästa år för att hämta mer energi på andra sidan! Bit ihop och håll andan för snart går vi mot ljusare tider!

Resultatet är ju inte mycket att skryta med och det är med blandade känslor som jag erkänner att jag för första gången i min idrottskarriär har en sistaplats och en eliminering i min meritlista. En del av mig skäms och anklagar mig för att inte ha kämpat tillräckligt hårt, den här delen av mig skulle gärna begrava mig levande och aldrig mer nämna det fiasko som utspelade sig i början av min karriär. En annan del av mig påminner mig själv om att alla vinnare någon gång varit nybörjare och att det var en vinst i sig att ha tagit mig upp på scen. Att nämna det faktum att mitt motstånd var några år äldre och många av dem flera tävlingar mer rutinerade känns bara som en ursäkt även om så var fallet.

För några år sedan hade tävlingsmänniskan inom mig lagt sig på golvet och gråtit i några veckor över en sista placering. Idag är jag snarare lite stolt och ser det som en viktigt erfarenhet att ta lärdom av. Jag är oerhört stolt över mig själv för att ha kämpat mig igenom en diet på över 22 veckor och för att ha uppnått ett mål som sattes över tre år tidigare. Allt jag har lärt mig om mig själv, min kropp och hur jag fungerar i olika tuffa situationer är saker som jag kommer att ta med mig för resten av mitt liv. Det är en vinst som ingen kan ta ifrån mig eller än mindre sätta ett pris på.

Jag är inte säker på en vinst hade triggat tävlingsmänniskan inom mig lika mycket som en sista placering gjort. Men jag är säker på att jag har hittat något jag tycker om och något jag vill fortsätta med. Jag har framtidsplaner och jag planerar i skrivande stund detaljerna i dem, inom kort kommer jag att avslöja fortsättningen på den här resan. Men jag kan redan nu försäkra er om att de inte involverar några fler förluster eller sista placeringar! NEVER BACK DOWN!!

Jag måste erkänna att när jag tittar på bilden har jag svårt att känna igen mig själv och det känns lite overkligt att jag förändrat min kropp på det sättet.

Proud but never pleased brukar jag säga och det är vad jag känner när jag ser bilden nedan! Har haft några stökiga dagar kostmässigt men har bestämt mig för att det räcker nu och i ugnen står det två kilo kyckling redo att kickstarta fortsättningen på den här resan!

En liten viktresa på 23kg över 26 veckor!

Men mest ser jag framemot att kunna erbjuda både gamla och nya kunder en toppmodern anläggning precis vid inloppet till Malmö Här kommer både jag och mina klienter att kunna utvecklas och tillsammans arbeta fram än mer fantastiska träningsresultat.

Är du intresserad av att träna med mig?

Besök min hemsida för att boka en kostnadsfri konsultation och läs mer om mig som PT!

WWW.FILIPELIASSON.COM