Det här är i grunden en blogg om träning men jag ska börja detta inlägg med att skriva om något annat. I ett års tid har jag, min sambo Lotta och våra underbara Chihuahua Pablo kämpat med skador och olika komplikationer sedan en olycka. Pablo somnade in för snart en vecka sedan då vi inte längre kunde kämpa mot hans men från olyckan utan att äventyra hans hälsa på ett försvarbart sätt.
Då vi inte har några barn så har Pablo varit vår bebis och det mesta faktiskt har kretsat kring den lille. Saknaden är stor och tomheten efter han enorm. Klart att efter som vi kämpat med operationer, rehab och dyl och älskat den lille fina så känns det inte så viktigt att pumpa de där hantlarna. Vi vet dock att man måste fortsätta leva ändå så vi tar oss ändå till gymmet då vi vet att vi i vanliga fall mår bra och kommer må bra av det.
Så i Lördags så var det ett litet avstamp mot kommande vinters tävlingar med coach Stefan. En fettmätning visade att ett år som upptagits av annat än byggning inte bara resulterat i muskelförlust utan iom att jag inte haft samma matlust så är inte fettprocenten mördande hög heller. strax under 7% så fokus på att bygga massa och inte akut diet. Ingen operation Fat Bastard liksom.
Fokus ligger på mellersta axlar och vader. Helst ska ju benen och armarna växa samt mer djup i ryggen, ja du fattar, aldrig ska man bli nöjd. Då är man ju fel ute.
Så man up och se framåt. Sov gott älskade Pablo så ses vi snart igen.
Mvh. Christoffer
