Det första som dock kommer upp i huvudet är att: fy fan, aldrig mer! dagen efter debuten i BB. Jag visste att jag inte hann i form, ca 1,5 kg ifrån trodde både coach och jag. Sedan jag ströp vattnet så började jag aldrig kissa, kolhydratladdningen gjorde mig bara slät,blöt och gav mig inget tryck alls. Om jag inte hade min coach och alla underbara vid sidan av hade jag aldrig gått upp på scen. Man vill ju göra sig själv rättvisa, jag bara skämdes över det jag skulle visa upp, ingen byggarkropp, möjligen strandraggare.
Nu gick jag upp ändå, kom toksist, mår absolut skit över det men jag hade ändå kul när jag väl var där uppe på scen och jag fick många intryck och lärdomar av helgen som bara var en Lördag men kändes som ett år. innan invägning var magen uppblåst och gjorde min sjukt dåliga form ännu mera påmint. någon timme innan scen gick det åt andra hållet och jag fick springa på toa 4-5 ggr . Natten efter har fortsatt så, slutade räkna vid 15 toabesök…totaldäckade när det slutat och vaknade nu vid 14:00 och ny dietdag.
Jag kommer fortsätta och köra Lucia med, kommer skämmas för det jag ska visa upp där med, mycket hinner hända på en vecka med en kropp men jag kan aldrig skala av 1,5 kg. Det jag kan göra är att försöka få vätskan att släppa, ladda med fett istället för kolhydrater och få med mig mer erfarenhet inför framtiden. Så mycket som man sett fram emot det här och så blev det bara bara skit. Det är inte svårt att hitta förbättringar dock och att förbättra sig inför nästa år är bara ett måste, jag måste fortsätta för att ge mig själv respekt.
Både jag och coach kan hitta flera punkter som påverkat varför jag inte kom i form, varför tillväxthormonen varit i botten, varför jag haft så mycket stress i kroppen osv, men det hjälper ju inte nu att skylla på saker, nästa år ska jag kunna känna mig stolt över det jag visar upp på scen. En av mina livs värsta dagar i Lördags ska jag förvandla till en av mitt livs bästa till nästa år.
/Strandraggarn
