Jag har liksom inte velat uppdatera något här då min motivation och glädje till gymträning totalt har försvunnit. Eller totalt är väl fel ord, men det är inte alls på samma nivå som det en gång var. Men här kommer ett ganska öppen hjärtligt (och långt ) inlägg om vad som hänt..

Förr två år sedan till och med för ett och ett halvt år sedan var det min stora passion, det var det jag gjorde, den jag var. Jag var så förknippad med gymmet att det blev en del av min identitet. Både jag och min sambo var så uppe i det hela att det var det enda vår värld cirkulerade kring.

Bild från sommaren 2016

Men något hände, riktigt vad det var vet jag inte, men någonstans slutade gymmet att vara min frizon och blev istället ett plats för måsten och krav på prestation som jag kände att jag aldrig kunde leva upp till. När jag ser tillbaka på mig själv och hur jag var då så ser jag en person som var osäker på sig själv, vantrivdes i sin egen kropp, hittade fel med sig själv hela tiden och var bara allmänt vilsen. Vilsen.. ja det är nog det bästa ord jag kan finna för att förklara för er vad det var jag kände. Efter tävlingarna jag körde våren 2016 så gick jag helt enkelt vilse och tappade bort vem jag var. Jag hade låtit tävlingarna och allt runt omkring definiera den jag var och när de var över så tappade jag bort mig själv. Trots att min glöd för träningen inte var det samma så försökte jag hela tiden pusha mig själv att gå till gymmet även när jag kände att jag helst av allt ville bara vara hemma eller göra något annat. Gick jag inte till gymmet kände jag mig dålig och tyckte illa om mig själv, gick jag till gymmet ville jag bara därifrån.

Min lilla identitetskris, som jag egentligen aldrig pratade om ( vilket nu så här i efterhand känns jäkligt dumt att jag inte gjorde), blev tillslut alldeles för mycket för mig att hantera. Det kom lite som en chock, men en dag blev det liksom bara för mycket, bägaren rann över när Viggo ( lilla vovven) blev sjuk och det blev helt enkelt för mycket för mig och efter att ha gråtit i 24 timmar konstaterade en läkare att jag led av utmattningssyndrom och sjukskrev mig i nästan 5 månader.

Den första perioden vågade jag knappt gå ut, jag skämdes av någon anledning över att visa mig ute, var rädd för att folk skulle döma mig och titta snett, undra varför jag gick hemma på dagarna. Gymmet blev en plats som jag knappt vågade besöka, alldeles för mycket folk och alldeles för mycket förknippat med prestation och var det något jag inte klarade av just då så var det press.

Under hösten 2016 hade jag tagit upp ridningen som jag lagt av med 12 år tidigare, jag red en gång i veckan och tyckte det var ett skönt avbrott att vara i stallet ett par timmar varje onsdag. När jag blev sjukskriven så blev stallet min räddning.
När jag är i stallet så stänger jag liksom av det som snurrar runt i huvudet på mig. Jag fokuserar på något helt annat. När jag är i stallet så är allting i huvudet stilla, det är tyst. Jag kan slappna av och njuta, jag kan skratta på riktigt och känna ren glädje.
Timmarna i stallet har gett mig mer än vad jag tror samma antal timmar i terapisamtal skulle kunna ha gett mig.
Att rida och ta hand om hästarna är inte bara en fysisk aktivitet utan för mig är det också mentalt stärkande. På hästryggen har jag börjat bygga upp mitt självförtroende igen.
Jag är inte alls samma osäkra tjej, som jag så här i efterhand kan se att jag var för ett år sedan. Jag är nu mycket tryggare i vem jag är och i hur jag ser ut.

I somras deltog jag i klubbmästerskapen på ridklubben och blev  Senior Klubbmästare.

Jag har släppt alla krav på mig själv angående gymträning och fokuserar nu fullt ut på att bli en så bra ryttare som möjligt.

Jag kommer troligtvis aldrig att ställa mig på Fitnesscenen igen men jag förblir en del av MMfamiljen och kommer vara med på de event jag kan, att stå i montern på tävlingar och träffa alla är ju så himla kul! Jag håller just nu på att ta något som heter Grönt Kort, en tävlingslicens för att få tävla inom ridsport. Min dröm är att starta en dressyrtävling under 2018 och visst hade det varit läckert med ett svart schabrak med MMsports logga på?

Caltara, hästen med stort H. Jag rider henne 3 dagar/veckan åt min ridlärare och skall starta en träningstävling på henne i december. 

Det blev ett väldigt långt inlägg, men det var skönt att få skriva av sig lite.

Må så gott där ute!

Efter vår härliga helg tillsammans med vännerna på Smögen så ville äntligen kroppen vara med och leka igen! Kanske var det precis vad jag behövde, en helg tillsammans med vänner, god mat och frisk havslukt. Vad det än var så är jag otroligt glad att jag äntligen har glädjen och viljan till att träna igen!

Veckans träning har verkligen gått helt strålande! Började med ett benpass i måndags, axlar tillsammans med Rickard i tisdags och i onsdags var det endast cardio (1 timma på trappmaskinen och sedan pw med liten vit) gårdagen bjöd på både morgoncardio och ett sent och intensivt ryggpass tillsammans med Rickard.

Paret Annorlunda

Jag startade dagen idag med att köra ett benpass med fokus på baksida lår och rumpa, mina absolut svagaste punkter just nu! (det och axlar!) Sjuka var att när jag gick ifrån gymmet så var jag redan sugen på att göra ytterliggare ett pass. Passet blev så bra och endorfinerna sprutade och det är verkligen en beroende framkallande känsla! Inte konstigt man vill köra ett pass till då, endorfin junkie liksom Hörs nästan lite i texten hur exalterad jag är över att vara på banan igen

Rickard analyserade lite snabbt min tävlingsform från TC3 igår och vi pratade lite snabbt om vad jag behöver lägga mest fokus på nu. (baksida lår, rumpa, axlar, mage)

Kommer förhoppningsvis inom snar framtid att få ett nytt träningsupplägg signerat coach Hagman att följa för att kanske förbättre mig ngt. Gissar på att det blir mycket marklyft en tid framöver, gör absolut inget!

Handlade på oss massa mat och tillsammans med Cajsas kompis Frida som oxå var med så lagade vi massa god mat. Potatis, sötpotatis och rotfrukter i ugnen, ugnsbakade tomater, grillat kött, tzatziki, grillad majs och en härlig sallad, fantastiskt gott!!

Till dessert hade jag förberett en sockerfri tårta med citronkräm och jordgubbstopping.  Den skulle även varit dekorerad med en sorts vaniljkräm men då mitt casein tyvärr var slut så fick detta utebli. Tårtan fick mycket bra betyg av alla så därför tänkte jag dela med mig av receptet till er

Tårtbotten 1 st ( du behöver baka två)

• 200g vita bönor
• 1 helt ägg
• 1 äggvita
• 3/4 dl mjölk
• 10g kokosolja (flytande)
• en liten nypa salt
• 1/2dl + 1 msk sötningsströ
• 40g vanilj whey ( Jag använde PureSwe gammaldags vanilj)
• 10 g kokosmjöl
• 1/2 tsk bakpulver
• 1/2 bikarbonat

Citronkrämsfyllning ( detta recept tog jag från ett som MMsports publicerade för ett tag sedan men jag gjorde en större sats!)

• 3 äggulor
• 6 msk kokosolja
• 3 msk sötströ
• 3 msk citronsaft
• rivet skal av en citron
• Vaniljpulver (smaka av)

”Jordgubbsgelé”

• 200 g färska jordgubbar
• 3 msk chiafrön

Mixa jordgubbarna till en puré och rör ner chiafrön, låt det sedan stå kallt ett par timmar. Chiafrön sväller när de blir blöta och det gör så att purén blir till en fräsch gelé att toppa din tårta med.

Topping

• 150 g turkisk yoghurt
• 1 skopa Vanilla icecream casein

Rör ihop till en kräm och bred detta runt om din tårta.

( obs! det var här det gick lite galet för mig så detta är inte med på min tårta.)

1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. skölj bönorna noga, gärna flera gånger, och låt rinna av.
3. Mixa ihop bönorna med ägg+äggvita och mjölk till en jämn smet.
4. Om din kokosolja är fast, kör i micron några sekunder, bara så den blir flytande, låt sedan svalna något innan du tillsätter oljan+salt i mixern och mixar igen.
5. Tillsätt slutligen de torra ingredienserna och mixa en sista gång så du får en helt jämn smet.
6. Häll smeten i ugnsformen, jämna ut med en slickepott eller baksidan av en sked så det blir jämntjockt.
7. Grädda tills en provsticka kommer ut lite kladdig – inte torr men inte heller ogräddad/”smetig”, runt en 20 minuter.
8. Vispa ihop alla ingredienser till citronkrämen i en kastrull. Värm krämen på medelhög värme och vispa tills den tjocknar. Ställ åt sidan och låt svalna.
9. Bred citronkrämen jämt över en utav dina avsvalnade bottnar och lägg sedan på överdelen.
10. Bred på jordgubbsgelé ovanpå och vaniljtopping på sidorna (obs! Gör bara detta om tårtan skall serveras direkt. Annars görs detta precis innan servering.)
11. Dekorera med skivade jordgubbar och ev lite riven mörkchoklad!

Minns att jag på BOS sa till tjejerna i min klass att det jag längtade mest efter var egentligen inte att få äta utan att få vara stark och uthållig på gymmet igen.

Min förhoppning var ju att energin skulle återvända ganska snart efter att jag börjat äta större mängder mat igen, att man skulle ha energi att prestera max på gymmet och ändå vara pigg och glad resten av dagen.

Så har det inte riktigt blivit, min kropp har nog varit mer sliten än vad jag trodde. Trots ökning av maten så har energin inte infunnit sig, jag är trött på dagarna, till och med hänt att jag somnar i soffan mitt på dagen och det hände aldrig innan, vaknar ofta med hemsk huvudvärk trots att jag sovit och druckit mycket. Energin och drivet till träning har inte infunnit sig och det enda min kropp verkar göra med maten är att lagra den utan att omförvandla den till energi som jag kan använda på mina pass.

Vi har pratat mycket om detta hemma, så mycket att jag tror att min tålmodiga sambo börjar att lessna lite på mig I april så genomförde Rickard en s k Cellkur med produkter från Fit Line, det är en sorts utrensningskur som skall hjälpa kroppen att återställa dina hormonvärden. Den kan även hjälpa till med återhämtningen efter träning, förbättra ämnesomsättningen, ja helt enkelt få kroppen i en bättre balans och en kropp i balans är en stark och pigg kropp vilket är precis det jag känner att jag behöver just nu. Så därför har även jag beslutat mig för att genomföra denna kur.

Jag såg vad den har gjort för Rickard och för många av hans klienter, sen finns det självklart många som är skeptiska och negativa till den här sortens ”kurer”, men ni kan gärna strunta i att lämna kommentarer ang detta. Ni får gärna vara skeptiska och tycka att det är onödigt. Men jag är nyfiken på vad det kan göra för mig, och jag är beredd att testa detta om det kan hjälpa min kropp att må bra igen. Jag ger det en chans o så kommer utvärdering lite senare.

Har tagit vikt, mått och förebilder så man har något att jämföra med. Så får ni ett utlåtande sen

Middag med kyckling, bönpasta, pesto och soltorkade tomater, sjukt gott!

Jag visste att min kropp skulle genomgå en förändring, precis som den gör under dieten, men det jag inte var beredd på var hur snabbt den skulle ändra sig. Under dieten så ser du små små framsteg varje vecka, någon liten kontur som blir tydligare, midjan drar in sig, måtten krymper. Detta inpräntas under 20 veckors tid att det är rätt, det är så här det skall vara. Visst, under den här ändå ganska korta tiden så är det korrekt, det är så här det skall gå till, men i det långa loppet är det ju inte rätt. Men du har så stort fokus på det att hjärnan ställer om sig på att detta är rätt beteende för kroppen. Självklart hade jag hjärnspöken under dieten, trots att vågen visade neråt så var jag aldrig nöjd, tyckte mig aldrig se skillnad eller att jag gjorde framsteg.

Hur tänkte jag egenligen? Galet vad elak man kan vara mot sig själv

För mig blev det en rejäl chock att för varje dag (inte varje vecka) se mindre och mindre konturer på kroppen, kläderna började fyllas ut igen och vågen tickade uppåt. Helt normalt, det är så kroppen skall svara, men det var så djupt rotat hos mig att detta var ett felaktigt beteende av kroppen och det var jobbigare att acceptera än vad jag trodde, helt ärligt, perioden efter tävling har varit jobbigare än själva dieten.   Jag har undvikit speglar, gråtit, knappt velat träna för att det inte är kul att inte se musklerna jobba och mått lite smått dåligt rent psykiskt över detta. Samtidigt i allt det kaoset, så har jag någonstanns ändå njutit av att kunna äta fritt, att jag har alternativ. Jag kan ändå med lite stolthet säga att jag uppnått det målet, jag har inte ballat ur eller smällt upp allt jag gått ner ( vilket totalt var 15 kg på sista tävlingen).Det har gått 7 veckor sedan Tyngre Classic 3 och först nu så känner jag att jag börjar landa lite,  vikten verkar ha stabiliserat sig och jag har börjat att acceptera hur kroppen ser ut nu och träningen börjar bli rolig igen samt att jag faktiskt äntligen kan se vilka framsteg jag faktiskt gjorde under själva dieten. Nu kan jag se på bilder o bli arg på mig själv som inte då kunde se skillnaden, att jag klankade ner på mig själv och tyckte att jag var ”för stor”.

Det jag tar med mig från den här offseasonen är hur viktigt det är med de mentala förberedelserna inför sin offseason, lika bra att börja jobba med det redan från dietstart för att inte få hjärnan att fastna i ett ”felaktigt ” tänk. Kanske till och med börja innan dieten drar igång, lära sig att uppskatta sin kropp i sin nuvarande form, försöka minnas hur bra det känns att ha kraft, energi och glädje som räcker åt andra och inte bara åt dig själv. Det mentala är viktigare än vad man tror.

Offseason rygg, mindre definitioner, mera styrka

För ett par veckor sedan fick jag äran att ha poseringsträff med gäng glada bikinidebutanter från Team MMsports och vi pratade ganska länge om synen på offseason och att tävlingsformen inte är den rätta formen, vikten av att ha ett mål även efter tävlingen för att undvika känslan av tomhet som lätt infinner sig. Jag har sett allt för många fall av tjejer (och killar) som efter tävling tappar allt, de känner inte att de har något att jobba för längre eller att de blir besatta av att hålla sig i tävlingsformen, vilket tyvärr i vissa fall kan leda till sjukdomar.  Jag tycker att det är oerhört viktigt att vi som tävlat tidigare delar med oss av tankar och erfarenheter till debutanter och på så sätt kan vi alla hjälpas åt att skapa en sund sport.

Fina MMsports diamanter som kommer rocka scenen !

Om någon läser detta och skall debutera, ni får gärna kontakta mig om det finns något ni undrar över, vi tillhör alla MMsports familjen och i en familj så stöttar och finns man där för varandra. Ingen fråga är oviktig eller för liten för att ställa!

Kör hårt sista veckan nu ni som skall köra Alströmer, och glöm inte att höra av er om jag kan hjälpa er på något sätt!

Dagen efter tävling infann sig en sådan tomhet, kände mig nästan övergiven. På något sätt hade dieten blivit lite som en person som jag haft med mig överallt under 24 veckors tid och nu var den borta. Absolut njöt jag av att kunna äta av det jag saknat men egentligen försvann  suget på det i samma sekund som jag klev av scenen o det igen var tillåtet. Tänk hur märkligt hjärnan beter sig ändå! 

Redan innan tävlingen så hade jag och Rickard pratat mycket omkring hur kosten skulle se ut efter tävling och jag var fast beslutad över att gå på en reversed diet för att få kroppen i balans och inte smälla upp för mkt i vikt. Så efter att ha ätit lite fritt i måndags så klev jag på ett kostschema i tisdags som ligger på 400 kcal mer än sista veckorna inför tävling. Jag har inte hållt kostschemat till punkt och pricka utan har unnat mig ngt litet om jag velat ha, för det tycker jag att jag har varit värd!

Energin kom snabbt tillbaka o glädjen till träningen likaså. Så på det sättet tackade ändå min kropp mig för den extra maten. Men ngt jag inte var beredd på var hur svullen jag skulle känna mig, vattnig och uppsvälld. Trodde hjärnspökena skulle försvinna efter tävling men de är värre än någonsin. Detta trots att jag egentligen vet att kroppen just nu är lite ur balans och försöker hitta tillbaka till rätt läge.

Denna veckan fortsätter jah med reversed diet, med undantag för idag då vi har ett årig förlovningsdag  Jag gillar rutiner och att veta hur mkt jag får i mig, dessutom mår man så förbaskat mkt bättre!

Jag är grymt taggad på en cleanoffseason och är full av idéer på nyttiga recept så här lär det dyka upp en hel del sånt i framtiden. En ny resa tar här med sin början

Dagen var helt fantastisk och att det var så kul att stå på scenen kunde jag aldrig tro, eller ialla fall inte att jag skulle tycka att det var så kul som jag tyckte att det var!

Jag är fortfarande så euforisk  och lycklig av allt som hände igår, både av min egen prestation och för mina vänners framgångar! (När Sofia vann så rann tårarna) att jag har svårt att fokusera på att egentligen återberätta hur dagen flöt på utan här blir det nog lite blandat tankar och hur det gick.

Kan ju ärligt erkänna att så sent som i fredagsmorse så hade jag stora tvivel på om jag verkligen var redo för att gå upp på scenen, formen kändes fruktansvärd och på inregistreringen på kvällen så skämdes jag nästan över att visa mig i bikinin.

Lite abs kvällen innan fyllning.

Ryggposering kvällen före tävling, ett par nyanser brunare.

Men jag försökte kasta alla elaka hjärnspöken åt sidan och gick vidare till spraytanen ( en väldigt speciell upplevelse som nästan förtjänar ett eget blogginlägg haha)

Här hade jag nog ännu inte riktigt fattat att det faktiskt var jag som skulle tävla, jag har ju varit Rickards sidekick ett par ggr nu och själva tävlingsmiljön kändes så välbekant. Det var nog först på lördag morgon, när jag stod iklädd mina Team MMsports kläder, brun, sminkad och fixad i håret som det verkligen gick upp för mig att det faktiskt var jag som skulle tävla och inte Rickard.

Efter 2 kg potatis så var det sjukt gott med osaltade riskakor i bilen på väg ner till Estrad där tävlingen hölls.

Om jag hade hjärnspöken innan, så var det inget emot vad jag fick när jag såg de andra tjejerna, vilka fantastiska fysiker! Fick lite skäll av Rickard och försökte koppla på självförtroende, jag fick syn på mina föräldrar och min bror och hans sambo i publiken och vart så rörd att jag fick vända mig för att inte börja gråta. Pumpade upp och BOOM så var det min tur. Dessutom var jag först ut i min klass, jag var helt sjukt nervös, darrade i benen som jag vet inte vad. Jag hade en nära vän, Therese Strand (som för övrigt tog hem ALLT) , jämte mig på linen och vid ett tillfälle så tog hon tag i min hand och då rann nervositeten av mig och jag började njuta och ha riktigt roligt istället, den lilla gesten gjorde på något sätt att jag kände mig trygg och fick nytt självförtroende.

Känslan när både du och din vän är i final..obeskrivlig!

När den vännen sedan går och vinner allt, klassen samt overall..eufori!

Jag hamnade i andra callout och försökte skärpa till mina poser.

När jag kom av scenen så var jag helt överlycklig och det första jag sa till Rickard var att: ”Fy fasen vilken tur att jag har anmält mig till Tyngre 3” . Jag var helt galet lycklig hade haft så jäkla kul! Min lilla skärpning och nyfunna självförtroende måste ha gjort sitt  för det tog mig till en finalplats. Helt sjukt! Av 15 fantastiska tjejer så var jag en av sex som skulle få gå min I-walk.

Line up Bikini Fitness -163 cm Battle of Scandinavia 2016

Under I-walken fick jag total black out..jag minns den inte..alls..inte ens nu haha!

I-walken tar sin början, glad var jag ju iaf

Jag slutade på en sjätteplats och jag är så nöjd och lycklig med min placering! Det var min FÖRSTA tävling och jag tog mig till final!

Fantastiska finalister!

Jag har nog ännu inte riktigt landat i allt som har hänt riktigt, men jag skall verkligen försöka att boosta upp mig själv med det här nu och tagga om inför Tyngre classic 3 om tre veckor! Domarna tyckte att jag var värd en final plats igår i ett startfält av riktigt fina tjejer, och det tänker jag använda när hjärnspökena knackar på nästa gång!

Jag vill rikta ett stort tack till min älskade sambo som fick rycka in och vara min coach på plats igår, vilket innebar att han fick coacha, hålla koll på och pumpa upp 3 st bikinitjejer (mig, Sofia och Nina) och jag tycker han gjorde det så bra!

Mannen i mitt liv!

Jag vill tacka Sofia, Linn, Therese och Moa för att ni har trott på mig sedan första dagen och funnits vid min sida genom hela den här första delen av resan och delat med er av tips och era erfarenheter från den här fantastiska världen, ni är underbara och jag älskar er alla!

Min familj, ni tycker jag är lite knäpp men jag vet att ni älskar mig lika mycket som jag älskar er och att ha er i publiken betydde så otroligt mycket för mig!

Tack till alla underbara vänner som har uppmuntrat, peppat och kommit med lyckönskningar, ni boostade upp mig under hela resan och det är guldvärt! Tack till Coach Merighetti som hjälpte mig att komma i mitt livs form (hittills, nu ska vi toppa den till Tyngre) Tack till MMsports som tagit emot mig med öppna armar in i ett team med oerhörd gemenskap och team anda, jag är STOLT över att få stå som er atlet på scenen! Tack till Malin som gjorde mig fin i håret och la en klockren makeup, till Felicia på Vazz Hairdesign för hårfärg och allmänt bra rådgivning i hårvård och extensions, Bella för fransar och Annette Larsson för min bikini. Utan er alla hade detta inte varit möjligt!

Ska fortsätta att försöka smälta allt och plocka fram lite mer jäklar anmana o så kör vi vidare mot Tyngre Classic 3 imorgon!

Lycka när jag äntligen fick sätta tänderna i min efterlängtade ostsmörgås!

Börja att mixa 100 g hallon med 1,5 msk vatten och 1 msk kalorifri pannkaks sirap. Värm upp det i en kastrull och tillsätt 1 msk vanilj Casein, låt svalna.

Under tiden vispar du 100 g äggvita till ett hårt skum. Tillsätt 1 msk steviaströ och vispa lite till innan du vänder ner hallonen.

Smörj 4 sufflé formar och fyll dem med smet. Grädda 175 g i 15 minuter. Under tiden så vispar du upp Casein med vatten till ett luftigt fluff och smaksätter med lite kanel och kardemumma. Servera sufflén direkt tillsammans med caseinet när de är klara för att de inte skall sjunka ihop! Hoppas det smakar! Gladpåsk

Ju längre in i dieten jag kommit desto mer cravings har jag fått. Ena veckan drömde jag om äpplen, knäckebröd och pasta för att under nästa vecka vara så sugen på avokado så att jag i princip kunde känna den lena konsistensen i munnen

Hjärnan är just nu så fokuserad på mat att man verkligen registrerar allt som har med något som är ätbart. Jag kommer liksom på mig själv att under städrundan i gymmet fastna när monitorerna över cardiomaskinerna visar matlagningsprogram, finns fler såna program än jag var medveten om för jag tycker alltid att det är bakning eller matlagning som visas. På promenader med hunden så lägger man märke till allt skräp på marken som är spår efter folk som ätit godis, glass och mat från Max och McDonalds. Roligast var nog igår när jag valde att kolla på Chocolate, här pratar vi om självplågeri! Eller när jag på kvällen fick en bild från min bästa vän på påskägget hon köpt till sin sambo och jag i detalj studerade godisarna för o se vad hon lagt i.

Suget finns, helt klart men när man är så här nära sitt mål så är det faktiskt lättare att stå emot då målbilden är så mycket starkare och tävlingen på något sätt är mer verkligt nu än vad det var för 15 veckor sedan.

Det är nu en och en halv vecka kvar tills jag sätter foten på scenen för första gången. Jag är taggad och samtidigt smått livrädd!

Vi biter ihop och kör hela vägen in i mål nu, på med tjockaste pannbenet och bara kör!!

1 portion ( gör 4 små eller 2 stora)

1 dl havregryn (mixat till ett mjöl med stavmixer)

1 ägg

1 dl lättmjölk

2 msk casein (jag använder Body Science Vanilla ice cream )

Vispa ihop allt till en slät smet och stek på medelhög värme i valfritt matfett. (själv använder jag nu i diettider PAN, kalorifri spray, men annars är kokosolja väldigt gott )

Fyllning

½ dl lättmjölk

15 g casein (jag använder Body Science Double chocolate)

Vispa ihop till ett härligt fluff och låt stå ett par minuter i kylen innan du brer på det på dina pannkakor!

Avnjuts allra helst i lugn och ro med en kopp kaffe!