Efter en helg full av hunger, fylld av tankar som; ” fixar jag ens det här ”? Tankar som sakta åt på en inifrån och för att timmarna skulle gå fortare till nästa mål mat så försökte jag sova. Efter en vecka med lågt intag i kosten så fick jag känna på vad som komma hända skall. Vissa dagar är tuffare än dom andra, det viktiga i det är att man då fokuserar tillbaka på varför jag gör det här. Som jag slitit, som jag kämpat. Jag är så nära, jag vill ju det här. Ge upp? Vad är det? Hela vägen är det ända som gäller, målet är det och siktet är inställt. Men jag ska inte sticka under stolen med att det är enkelt, vissa dagar är det verkligen skittufft. Man står i spegeln och suckar och ser inte att något har hänt med kroppen, man kollar inte bara två gånger på den där nya goda Ben och Jerry glassen, man går sakta förbi godishyllan och känner hur man dregglar, man drömmer sig bort till utlandet och All inkl. man tappar motivation, man blir frustrerad och arg. Vissa dagar är rent sagt sjukt tuffa.

DÅ är det så viktigt att ha en dag som jag haft idag.
Jag och min kära vän och krigarpartner tog ett nostalgiskt besök på gymmet där allt startade, där vi bestämde oss, där vi började resan mot målet som vi nu är så nära. Och av någon anledning så jämt när vi är där så får vi förmågan att fota lite, och där. Där fick jag se att det är faktiskt en skillnad, jag har jobbat hårt och faktiskt fått effekt av det. Så viktigt att man får se det här på bild, att man kan jämföra och förstå att det man sliter för varje dag ger otroligt mycket.Det är faktiskt värt det att hoppa över den där godisbiten som så gärna trillade in i munnen förr.  Man måste bara inse det själv, se det själv i den form andra ser det. Jag är stolt och jag har all ära att tacka de som står vid min sida, dagligen. Min krigarpartner, mina vänner, min coach, min dietist och min familj. 7 billioner röda rosor till er, som lyssnar när jag spottar och fräser ibland, som ser mina berg o. dalbanor tydligare än jag själv många gånger men som även också säger; Du fixar detta Carro.

Ja, jag fixar detta!

Coone – Times Gettin’ Hard – Album Intro Version

Intervallerna är igång, slutkampen på det tyngre vikterna nöts ut in i det sista, varenda liten matbit som fortfarande får ätas stoppas in i munnen. Jag har verkligen funnit mitt kall, jag älskar intervaller. Än så länge, hur det blir när energin är lägre vet jag inte men just idag så verkligen älskar jag dom. Tänk om jag hade älskat dom när vi körde dom via fotbollen, vilken skillnad det hade varit. Det glädjer mig oerhört att mitt knä håller bättre för intervaller än vanlig löpning just nu. Det var en skräck som hade satt sig hos mig, hur gör jag de sista månaderna om knäet är likadant? Knäet är likadant men intervallerna påfrestar inte knäet lika mycket. Jag är överlycklig över det.

Huvudet högt, nu kör vi den sista vägen. Bort med kilon och mot scenen!